01.36 AM

23. Parker

Hon vill inte veta. Jag är förälskad i henne, och hon vill inte veta. 

Det är nog mitt fel. Jag borde inte ha blivit förälskad i någon som jag knappt känner. Men det känns så annorlunda med Aurora... Hon är första tjejen, förutom Annie, som jag pratat med utan att vilja ha någonting i gengäld. Utan att vilja ha sex, utan att vilja ha svaret på ett prov, och utan att vilja ha någonting alls. Hennes närhet. Det är allt jag vill ha från henne. Och det är nog det hon inte vill ha från mig. 

Annie sitter för sig själv längs bak i klassrummet när jag kommer in. Efter att jag pratat med henne, tror alla att jag och hon har haft sex. Det är mitt fel. Jag och mitt rykte har förstört det för henne. Så nu, varje gång hon ska till någon lektion, får hon höra elaka ord från killar. Allt för mitt fel.

Jag sätter mig bredvid henne, och ger henne ett leende. Hon tittar upp på mig, och jag märker att hennes ögon är en aning röda. Hon har gråtit. Helvete, hon har gråtit. 

''Du behöver inte sitta med mig.'', säger hon. 

''Va?'', frågar jag, trots att jag vet vad hon menar. 

''Herregud, Parker, du behöver inte tycka synd om mig!', säger hon, och för första gången någonsin hör jag hennes röst vara något annat från den mjuka tonen hon har normaltvis. Hon är sur. Annie är sur på mig, och helt ärligt klandrar jag henne inte. 

''Jag tycker inte synd om dig, Annie.'', säger jag. Och det gör jag inte. Annie är vacker, smart, och hon kan klara sig själv utan någon vid sin sida. Varför skulle jag tycka synd om henne? 

''Vi har gått i samma skola i flera år. Varför pratar du med mig nu? Varför, helt från ingenstans, pratar du med någon som mig? Du kommer inte få sex, och du kommer definitivt inte få svaren på något prov.''

Jag blir röd om kinderna. Annie får mig att bli röd om kinderna. ''Det är inte därför jag är pratar med dig, Annie.''

''Varför gör du det då?'', frågar hon. 

För att tjejen jag är förälskad i inte älskar mig tillbaks. För att Aurora kanske tycker att jag är hemsk. För att Aurora vill det. 

När jag inte svarar på Annies fråga, försätter hon. ''Du har sagt att vi har haft sex, Parker. Du har sagt att vi har haft sex, när vi pratade för första gången för två dagar sedan!'' 

Fem minuter kvar. Hon har fem minuter kvar av att skrika på mig, innan alla andra eleverna kommer in till klassrummet, och hon återgår till sitt blyga jag. 

''Förlåt.'', säger jag. ''Herregud, förlåt, men jag har inte sagt någonting om dig!'' 

Hon tittar bort, och jag ser att hon verkligen anstränger sig för att inte skrika på mig. Vi är två om den saken..

''Du ligger med tjejer utan att fråga om hennes namn. Du utnyttjar de för att få vad du än vill ha.'', mumlar hon fram. ''Du kan inte förvänta dig att jag ska tro att du inte gör detsamma med mig. 

Hon tar sina böcker, undviker min blick, och lämnar salen. 

Om jag skulle veta att Annie skulle bli så sur över att jag pratar med henne, skulle jag inte ha gjort det från första början. Aurora hade inte velat att folk pratar illa om Annie. Inte ens jag vill det! Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra någon glad längre.