3. Jävla geni

4.2K 75 14
                                    

Svetten i min panna får mig att tacka universum för begreppet av vattenfast smink. På katedern ligger en bunt med papper. Det är denna bunt med papper som gör hela klassrummet tyst. De tickande ljudet från klockan känns öronbedövande. Kan vi inte bara få det här överstökat?! När Linda plockar upp papperna glömmer jag andas för en stund. Jag ser mig omkring, är det någon annan som är lika nervös som jag? Jake sitter vid ett av fönstren och lutar hakan i handen. Han ser mest uttråkad ut vilket nästan gör mig lite arg. Men det är inte så konstigt egentligen, med tanke på hur smart han är. Provet läggs ner framför mig med baksidan upp. Jag vågar inte titta på det.
"Men få det bara överstökat!" suckar Mirre.
"Jag vågar inte!"
Olli, som sitter på andra sidan av mig, tar irriterat upp pappret, och vänder det. Jag stirrar på bladet. Sedan sprider sig ett leende över ansiktet. Jag klarade det! Olli sneglar över min axel.
"Jag har aldrig sett någon vara så glad över att vara några poäng från underkänt."
"Det är för att jag inte är underkänd."
Olli himlar med ögonen. Sedan sneglar hon längre fram.
"Jake är lika långt ifrån max som du är från underkänt, vet du det?"
Jag ger henne en näst intill mordisk blick.
"Men han är ett jävla geni." muttrar Mirre irriterat.

"Jag klarar det!" nästan skriker jag, när jag dundrar in i huset.
"Vad klarade du?" frågar Neo förvirrat.
"Mitt matteprov!"
Han kommer ut från sitt sovrum och ger mig en kram.
"Grattis!"
Jag hör röster från rummet som ligger vägg i vägg med hallen.
"Oj, du har kompisar här, sorry. Jag ska bara fixa något att äta, sen går jag upp på mitt rum."
"Du får gärna vara med, vi sitter mest och snackar."
Jag höjer på ena ögonbrynet.
"Är du seriös?"
"Klart hon inte vill sitta hos oss, hon är väl för cool för det!" ropar någon.
Neo suckar uppgivet, men jag ignorerar det.
"Jag fattar inte varför du måste ogilla mina kompisar så mycket, men visst."
Jag himlade bara på ögonen. Sedan gick jag mot trappan.
"Vi tänkte beställa pizza senare, vill du ha?" ropade Neo efter mig.
"Sure!"

Med benen mot väggen lägger jag mig tvärs över sängen. Om jag inte satt upp mitt hår hade det antagligen legat mot golvet. Mitt rum ser så otroligt annorlunda ut när jag ser det uppochner. Det knackar på trädörren, men jag säger ingenting.
"Hon är inte där!" ropar en av Neos kompisar.
"Jo, hon är bara barnslig." svarar han.
Jag kastar mig nästan mot dörren och rycker upp den.
"Jag är inte barnslig!"
"Sa ju att hon var där. Pizzan är här."
"Jaha."
Jag tränger mig förbi den brunhåriga killen som står utanför min dörr, och skyndar mig mot trappan. Eftersom jag glömmer bort hur hala mina strumpor är ramlar jag bakåt. Den sista biten av trappan tar jag mig ner för genom att studsa på rumpan. Duns. Duns. Duns. Duns.
"Aaaaaj!" gnäller jag när jag kommer på fötter igen. "Jävla skittrappa. Jävla skitstrumpor."
"Du har inte funderat på att typ... ta det lugnt?" flinar Neo från dörröppningen.
"Fuck off." fräser jag, och går in till köket.
Han borde veta bättre än att reta mig när jag är hungrig.

Min andedräkt bildar ett litet moln med varje andetag jag tar.
"Minns ni när man brukade låtsas att man rökte när det var såhär kallt?" flinade Olli och blåste ut riktig cigarettrök.
"När man var liten och oskyldig." suckar Mirre drömmande, och blåser ut riktig cigarettrök.
"Det känns som att gå på potatismjöl när det är kramsnö." säger jag, och blåser ut riktig cigarettrök.
Mina vänner tittar underligt på mig. Vi sitter på taket till små hus på en lekplats. Jag röker oftast inte, men på senaste tiden har det blivit mer frekvent, och jag skäms lite över det.
"Du är verkligen speciell, Nadja, vet du det?" flinar Mirre.
Vi börjar fnittra. Fnittret eskalerar till ett gapskratt. Och gapskrattet slutar med att jag ramlar i en snöhög nedanför det lilla huset.
"Kaaaaaaallt!" Tjuter jag högt.
Mina kära vänner verkar däremot inte ha några planer på att hjälpa mig. Istället väljer de att ta mängder av bilder på mig.
"Ni är hemska!" skrattar jag, och lyckas resa mig upp.
Snön har letat sig in under min jacka, och ner i mina skor. Nu blöttet den långsamt ner hela mina jeans.
"Jag måste hem och duscha nu, annars förfryser jag!"
Mina vänner hoppar smidigt ner från taket, och jag tittar bittert på dem. Sedan börjar vi gå mot mitt hus. Olli och Mirre skrattar mest, så jag ger upp på att föra ett samtal. Istället försöker jag glömma det kalla vattnet som rinner längs min rygg. Det går inte så bra. När vi väl är framme gör hela min kropp ont av kylan, och mina vänner vägrar krama mig.
"Vi ses imorgon!" flinar Mirre.
Jag himlar med ögonen och går in.
"Glöm inte matteläxan!" ropar Olli.
Jag stelnar till. Fan då.
"Jag skulle aldrig glömma matteläxan!" fnyser jag.
Mirre och Olli utbyter blickar, och skrattar sedan.
"Hoppas att du hinner göra den ikväll!"

Det bankar ännu en gång på badrumsdörren. Jag stänger irriterat av den varma strålen och drar en handduk runt kroppen.
"Ja?"
"Jag vill också få duscha!" säger Neo grinigt.
"Du får vänta på din tur!"
Jag stänger dörren i ansiktet på honom, och virar sedan in håret i en handduk. Spegeln är immig så jag torkar av den med handen bäst jag kan. Tyvärr hjälper det inte så mycket. Med en djup suck drar jag på mina kläder. När jag ska ta på tröjan stannar jag upp. Eftersom jag var en så otroligt fantastiskt snäll syster och skyndade mig kunde Neo faktiskt vara lite snäll mot mig.
"Jag är färdig i badrummet nu." ropade jag ut i huset.
"Bra." svarade Neo, och lämnade sitt rum.

Jag sitter i Neos stora t-shirt och ett par tights vid köksbordet. Lite då och då faller en vattendroppe från mitt hår ner i matteboken. Irriterat lutar jag mig bakåt och sätter upp håret, trots att jag egentligen inte vill. Det ser så märkligt ut när det torkar i en knut på huvudet. Sedan tittar jag ner i igen och läser det första talet.
"Är det meningen att jag ska förstå det här?" muttrar jag för mig själv.
En arm läggs runt min fuktiga nacke.
"Behöver du hjälp?" frågar en självgod röst.
Jag funderar en kort stund på att bita ägaren till armen.
"Nej tack." muttrar jag, och puttar av hans arm från min axel. "Du stör."
"Var inte sådan nu, gumman."
Då lägger jag ner pennan hår på bordet och reser mig upp.
"Sluta kalla mig 'gumman'!"
"När du slutar kalla mig 'fuckboy'." flinar Jake.

---------------------

Nytt kapitel because folk har läst den här och jag blev glad, haha
Men ah, nu börjar det faktiskt hända något! Typ i alla fall

Har du roligt, Fuckboy?Where stories live. Discover now