16. Jag lovar, babe.

3.1K 65 2
                                    

"Håller Neos kompis dig fortfarande vaken på nätterna?" frågar Olli lite oroligt.
"Det är lugnt." gäspar jag. "Jag överlever."
Mirre tittar misstänksamt på mig.
"Varför säger du inte bara till Neo?"
Olli nickar instämmande.
"Öh ..."
För att vi har sex. Något drar mig plötsligt i håret.
"Aj! Vad fan?"
Jag vänder mig snabbt om.
"Sorry, ditt hår måste fastnat i mitt armband."
Jake ler diskret mot mig. Han har räddat mig.
"Vad säger ni om studentfesten i helgen?"
Både jag och Olli rycker på axlarna. Det svaret verkar duga bra för Mirre.

Jag kastar mig slött i soffan jämte Jake.
"Tack."
"Don't mention it."
Vi ler lite mot varandra. Mitt hjärta hoppar över ett slag, och jag önskar att det inte gjorde det.
"Dessutom gjorde jag det för min egen skull. Skiter sig det här måste jag faktiskt försöka för att få ligga. Det är jobbigt, vår grej är mycket enklare."
"Du kanske får stryk av Neo också."
Jake skrattade till.
"Ja, det också. Och tänk om detta vackra ansikte förstörs. Vad gör jag då?"
"Jag har hört att du är rätt smart också. Får jag lägga mig i ditt knä? Jag är trött."
Jake tittar smått bekymrat på mig.
"Nadja, jag är inte din pojkvän."
Jag vet. Men jag önskar att du vore det.
"Jag vet, men jag är trött."
"Sov i din säng då. Jag vill se på tv."
"Fine. Tråkmåns." muttrar jag, och lämnar soffan.

Jag lovar, babe.
Jag sätter mig rakt upp i sängen. Hans ord ringer fortfarande i mina öron när jag börjar komma tillbaka till verkligheten.
"Damn, förlåt, jag menade inte att väcka dig." säger Jake förvånat.
Jag svarar inte honom, jag kan inte få fram ett ljud.
"Världen till Nadja?" försöker han.
"Förlåt." svarar jag tyst. "Jag är rätt trött, jag ska försöka somna om."
"Så fan heller."
Jake sitter på huk jämte sängen och tittar på mig med en bestämd blick.
"Va? Jo, det ska jag?"
"Gumman, du gråter."
"Oj. Mardröm." mumlar jag.
"Neo är inte hemma. Kan jag göra något?" frågar han försiktigt.
Jag skrynklar ihop ögonbrynen.
"Varför skulle du?"
"Du har rätt."
Sedan reser han sig upp. När han börjar gå mot dörren borrar jag in ansiktet i kudden igen. Gjorde jag rätt? Då suckar Jake, och kommer sedan tillbaka.
"Vi bor tillsammans för tillfället. Det är sjukt drygt att bo med någon som gråter. Dessutom är vi väl kompisar på något märkligt plan. Säg vad jag ska göra. Annars tänker jag bara sitta på golvet tills du somnar eller något."
"Håll om mig." svarar jag lågt.
"Va?"
"Håll om mig."
Jake blir tyst.
"Håll om mig, sitt på golvet, eller gå."
Under en stund gör han ingenting, så jag lägger mig med ryggen mot honom och sluter ögonen. Då drar han upp mig i sin famn.
"Jag tänker inte fucking skeda." säger han. "Och inga jävla pussar eller gulligull."
"Fine." säger jag mot hans bröstkorg.
"Varför lipar du?"
"En mardröm sa jag ju."
"Nähä! Jag som trodde att det var en glad dröm."
"Asshole."
"Du vägrar ju berätta. Jag tänker fan inte sitta och kramas om jag inte vet varför jag gör det."
Men han släpper mig inte, och jag älskar det.
"Jag är trött."
"Då går jag. Jag pallar fan inte hålla om dig om du somnar i min famn. Jag har bättre saker för mig."
"Mitt ex." börjar jag.
Jake tittar förvånat på mig.
"Jaha?"
"Han, äh, han ... han liksom typ lämnade mig typ."
I vanliga fall hade Jake varit dryg och irriterande eftersom att jag pratade som en idiot. Men nu satt han bara tyst och lyssnade.
"Han sa att han älskade mig. Och sedan var han otrogen. Typ flera gånger."
Jake drog försiktigt fingrarna över min kind för att torka bort en tår som tvingat sig fram, trots mina ansträngningar att inte gråta.
"Han låtsades att han älskade mig för att få ligga, men hade sjukt många tjejer vid sidan av, och han... han..."
"Han var en jävla fuckboy." fyller Jake i. "Eller hur?"
Jag nickar tyst. Det var precis vad jag menade. Under en stund sitter vi utan att säga något. Lite då och då kramar han om mig när mina gråtattacker blir för tunga. Ju längre vi sitter så, desto tröttare blir jag.

Det knackar på dörren, och jag öppnar långsamt ögonen. Något kittlar mig hjässa.
"Vad i...?" säger Neo förvirrad när han kommer in.
Jag försöker att förstå vad som händer, för just nu vet jag inte vart jag är.
"Jake? Vad fan?"
Neo verkar plötsligt arg. Det är då jag inser att jag somnat i Jakes famn, och att Jake lyckats somna med mig i sin famn.
"Hm?" mumlar Jake utan att öppna ögonen.
"Vakna!"
"Vad? Va?"
Jake spärrar upp ögonen, och släpper sedan mig fort.
"Vad fan hände?"
"Det undrar jag också?" fräser Neo.
Båda tittar på mig, av någon anledning.
"Va? Jag vet inte!"
Men långsamt börjar jag minnas varför vi hamnade i den situationen. Jake verkar göra det samma, för han reser sig hastigt upp.
"Hon grät, och ingen annan var hemma, så jag försökte trösta henne. Sen somnade vi I guess."
Jag och Jake väntar spänt på Neos svar. För första gången på länge säger vi sanningen, och då tvivlar han. Vad fan?
"Handlade det om Sam igen?"
Jag svarar inte. Neo vet redan svaret ändå.
"Han är ute ur ditt liv, Nadde. Du slipper honom. Du sparkade ut honom."
Sängen gnisslar till när Neo sätter sig hos oss.
"Men ändå. Hur fan kan man behandla någon så? Låtsas att man älskar någon?"
Jag pratar så tyst att det förvånar mig att någon hör.
"Han saknade empati. Men han kommer aldrig tillbaka. Och om han skulle göra det vet du att jag sparkar ut honom. Bokstavligt talat. Ingen sårar min syster."
Jag känner hur Jake stelnar till jämte mig, och med all rätt. Går det här åt helvete kan han få problem.

------------------------

Om ni inte märkt det laddar jag upp på onsdagar och lördagar, men ibland blir det extra
Så ah. Någon gång i februari börjar jag posta "Mörka Gränder", och jag längtar, hahaha

Men ja, enjoy! Är rätt tråkig just nu känner jag, men jag har mensvärk så ah

Har du roligt, Fuckboy?Место, где живут истории. Откройте их для себя