Scars

Kapitel 1

Jag kände hur jag sakta, sakta började springa långsammare och långsammare. Mina ben var upprivna och min silvriga päls var blodig och lerig. Jag hörde dem andra vargarna bakom mig komma närmre och närmre. Min anding började bli ojämn och jag snubblade över grenar och rötter. När jag minst anande kom en grå varg bakifrån och bet mig i nacken. Jag ylade av smärta och föll mot marken. Vargen som attackerat mig satt över mig och rev mig på bröstkorgen. Med den lilla kraften jag hade kvar slängde jag in honom i ett träd. Han ställde sig snabbt upp och ruskade om sig själv innan han hoppade mot mig igen. Jag duckade precis i tid och vargen flög över mitt huvud. Innan jag kunde återhämta mig kom en annan varg mot mig. Hon liknade en räv men hennes storlek visade annorlunda. Vi cirklade varandra en stund innan hon tog första steget, stort misstag. Jag undvek henne lätt och rev upp hennes högra axel. Fler och fler vargar kom och omringade mig. De morrade och visade sina vassa huggtänder. Jag kände mig yr och små svarta prickar började komma upp i mitt synfält. Mina ben vek sig och jag hade inte längre någon kontroll över min kropp. Jag kände hur min ögonlock blev tyngre och tyngre. Min varg skrek:

"UPP, DU MÅSTE UPP!!"

"NEJ, STÄNG INTE ÖGONEN, STANNA."

"GE MIG KONTROLL, JAG KAN DÖDA DEM ALLA"

" Nej, du vet att jag inte kan det"

Sa jag och stängde ute henne. Jag hörde ylande och rasslande löv. Det var något som vaknade inom mig, något som fick mig att vakna till liv. Alla runt om mig vände sig om för att hitta det nya hotet. Jag tog min chans och hoppade på en mörk grå varg med ryggen mot mig. Innan han förstått vad som hänt hade jag slitit bort hans huvud från resten av hans kropp. Fler vargar sprang mot mig men jag slog lätt bort dem. Ingen brydde sig längre om ylandet vi hörde innan utan alla var fokuserade på mig. 

Två vargar hoppade på mig samtidigt. Jag lyckades döda en av de nästan direkt men den andra var starkare. Hon tacklade omkull mig och vi rullade en bit innan hon satt över mig med sina klor  i min axel. Son of a... Jag lyckades få bort henne och riva henna i ansiktet. Precis innan jag skulle avsluta fångade jag upp en helt otrolig doft. Det var en blandning av frisk jord och natur. Jag stannade direkt och försökte hitta källan till denna otroliga doft. När jag kollade upp märkte jag att det hade kommit fler vargar till denna lilla fest. Jag glömde bort vargen under mig, hon hade rest sig och kastat iväg mig innan jag kom på henne. 

Vi kom längre ifrån de andra och den otroliga doften. Vi fortsatte att riva och bita varandra utan att lyckas ta död på den andre. Den lilla ängen vi var på låg precis mellan skogen och ett stup. Jag kunde höra vattnet som slog mot stenväggarna nedanför. Vi började cirkla varandra och hämta krafterna för att ännu en gång försöka ta död på varandra. Jag kände mig yr och att min kropp var nära på att stänga av sig igen. Hon märkte min stund av svaghet och attackerade. Hon fick ett starkt grep om mitt ben med sin käft och bet ihop. Jag hörde hur benen krossades och ylade ut i smärta. Hon log medans hon började släpade mig i benet mot stup. 

Hon stannade plötligt och började se sig förskräckt om. Jag hörde ylande och rasslande löv igen men jag kände inte samma doft. Hon släppte mitt ben och gick långsamt mot skogen igen. Det var då jag förstod vad som hände. Bort! Bort! Jag måste här ifrån!

Jag försökte ställa mig upp men mina ben fortsatte att ge upp och jag föll mot marken om och om igen. Min varg började pressa sig fram och jag fick svårt att ha kvar kontrollen. Jag släppte taget och min varg tog kontroll. Hon ställde sig upp och ignorerade smärtan i benet- eller smärtan i hela kroppen. Träden runt om oss susade förbi och vi nästan- nästan flög fram. Jag fångade upp doften igen och min varg stannade direkt och började springa emot den. 

"Stop! Vi vet inte vart denna doft kommer ifrån. Det kan vara farligt."

"Han skulle aldrig ska oss"

Det var allt hon sa. Vem? Vem skulle aldrig skada oss? Det var tyst- för tyst. Hon stannade och började gå istället. Jag kunde känna doften överallt och det gjorde mig galen. Jag återtog kontrollen och för första gången så lät hon mig. All smärta träffade mig som en våg och jag tog stöd mot ett träd för att inte falla ihop. Men det hjälpte inte. Mina ben gav upp och jag föll mot marken med en duns. Jag kände hur jag började tappa medvetandet och svarta prickar började återigen komma upp i mitt syn fält. Jag hörde rasslande löv igen och doften var så stark att den nästan kvävde mig. Jag kollade upp och såg en enorm svart varg framför mig. Hans ögon var lika blåa och djupa som hav och han gick med stora steg mot mig. 

mate...

————————————————————
Fösta klarrr! Ses snart!

Gilla och kommentera!