Kapitel 2

268 13 0
                                    

Jag vaknade av att jag hörde massa människor prata. När jag öppnade ögonen såg jag att jag låg på en säng i ett sjukhusrum. Sängen var vinklad mot ett stort fönster som visade korridoren där en man och kille i nästan samma ålder som jag stod och pratade. Vad var det dom sa? Jag lyssnade noga och koncentrerade mig på rösterna.
- Hur mår hon?, sa killen.
Det var tyst.
-Hur mår hon!?, sa han igen men den här gången med mer kraft i rösten.
- Hon är svårt skadad och eftersom hon är så undernärd läker hon mycket sämre, sa läkaren.
Det var tyst igen. Jag hörde hur någon tog ett djup andetag och sa.
- Vad mer?, sa killen.
- Hennes kropp är täkt av ärr, några mycket gamla och andra väldigt nya, sa läkaren.
Det hördes en smäll. Killens hand träffade betongväggen och lämnade ett hål.
- Fan!, skrek han.
Jag satte mig upp men ångrade det direkt. Mitt sår på magen sved och jag gav ifrån mig ett skrik innan jag la mig ner igen. Jag såg hur killen sprang in i mitt rum och kollade oroligt på mig.
- Snälla skada mig inte, sa jag trött.
- Jag skulle aldrig skada dig, sa han.
Jag andades tungt och försökte få ner min puls. Vem var han?
- Du måste vila nu, sa han och ställde sig upp. När han hade lämnat kände jag mig helt tom som om något saknades. Vad är de som händer?

———————————————————— Jag vet, jag vet, den blev jättekort :(
Men jag ska försöka göra nästa längre ;) Ha lite tålamod pleeeaaassseee.
Chao
/M

ScarsDär berättelser lever. Upptäck nu