Scars

Kapitel 8

Jakes perspektiv
Jag gick in och skulle hämta våra kläder. Mitt hjärta bultade så högt att alla nog hörde. Varje gång Haylie rör mig stannar mitt hjärta. Varje gång hon kollar på mig blir jag helt varm inombords. Varje gång hon kysser mig är jag på en helt annan plats där det bara finns vi två. Asså jag skulle göra vad som helst för henne. Mina kinder brann.

Med ett leende gick jag fram till Roberto.
- Hej, kläderna?..., sa jag frågande.
- Kläderna?, sa han.
- Kläderna...som vi kom med... som blev helt leriga, sa jag.
- Ja, juste, sa han och ropade något på italienska. En pojke kom springandes med en påse som han gav till Roberto.
- Här, sa han och gav mig påsen.
Jag vände mig om och mitt hjärta stannade. Jag hörde Haylie skrik eka. Allt som fanns i hennes röst var smärta. Jag släppte påsen och förvandlades direkt. Allt gick i slowmotion när jag sprang mot utgången. Jag krossade glasdörrarna och såg två män. En man som höll Haylie upp mot en vägg med en kniv i handen. Han drog den över hennes hals och hon skrek igen. Mitt hjärta krossades i miljontals bitar när hon skrek och mitt blod kokade. Den andra mannen kom springandes emot mig men jag bara kasta iväg honom. Jag hörde Haylie skrika igen och vände mig mot dem. Han höll henne över axeln och sprang mot en vit skåpbil. Hon var helt medvetslös. Jag sprang mot dem men mannen vände sig snabbt om. Han höll nu Haylie i sina armar och satte dolken mot hennes hals. Jag tvär stannade och röt åt honom:
- SLÄPP HENNE!!!
Han log och backade sakta mot skåpbilen. Dörren öppnades och han slängde sig in. Jag sprang mot skåpbilen men dörren stängdes. Jag slängde mig mot den så att hela bilen var nära på att ramla omkull. Jag länkade dem andra:
- KOM NU, jag använde min alfa röst.
- Vad har hänt, sa alla i kör.
- Dem har tagit Haylie, jag behöver alla, ALLA, här nu!!, sa jag med min alfa röst igen så att dem inte hade något val. Jag hörde en röst inifrån skåpbilen:
- KÖR NU!!
Föraren gasade och flög iväg. Det var mörkt ute det ända som lyste upp gatorna var hus lyktorna och gatlamporna. Bilen susade förbi husen och precis bakom sprang jag. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig sprungit så här snabbt innan.

Jag sprang och sprang i vad som kändes en evighet. Helt plötsligt hörde jag ylande och såg hundratals varulvar komma från alla håll. Det var på tiden. Bilen tvärstannade, de var tyst i flera sekunder. Jag gick sakta mot bilen *BANG BANG* Två skott i biltaket. Jag stannade. Det var tyst. Hus fönstren runt omkring oss började ett efter ett och tändas. Bildörrarna flög upp och tre män stormade ut men stannade när dem såg alla vargar. Dem höll pistoler vardera händer. Förutom en utav dem han av höll Haylie i ett stadigt grepp runt hennes midja. Hon var medvetslös och hade fler blåmärken och sår än innan. Jag andades tungt och försökte verkligen inte springa fram dit och döda dem alla. Jag hörde Alli röst:
- Gör inget dumt nu, vi kommer att få tillbaka henne , okej?
Jag svarade inte men visste att hon hade rätt. Haylie öppnade sakta sina ögon började andas snabbare. Hon kollade runt om sig i panik tills hon såg mig. Hon vände på huvudet och såg mannen som höll i henne. Han log och sa:
- Hej syrran, pappa saknar dig.
Hennes andning blev ännu snabbare och hon kämpade för att komma loss men han tog tag i henne ännu hårdare. Hon bet sig i läppen för att inte skrika när han rörde henne på magen. Det var då jag märkte den stora röda fläcken på hennes tröja. Hon tittade på mig igen och hon såg på mig med rädsla i sina ögon. Allt blev svart och kunde inte stoppa mina ben. Jag sprang mot Haylie men flög åt sidan när en varg kastade bort mig från min bana mot henne. Jag flög upp på mina ben och såg Alli stå framför mig.
- Inget dumt sa jag, sa Alli. Hon kollade på vargarna runt omkring oss och sa någonting till bara dem. Jag försökte springa ut mot Haylie igen men dem andra vargarna brottade ner mig. Jag vrålade och skrek till Alli:
- VAD GÖR DU!!
- Ta det lugnt store brorsan, lita på mig, sa hon lugnt. 
Lita på henne, LITA PÅ HENNE. MIN MATE STOD DÄR MED BLÅMÄRKEN ÖVERALLT OCH ETT STORT SÅR PÅ MAGEN!!!  Jag fortsatte och kämpa för att komma loss. Alli gick långsamt fram mot Haylie. Männen bakom riktade sina pistolen mot Alli och hon stannade.
- Ge oss Haylie om ni komma härifrån vid liv, sa Alli.
Haylies bror skrattade och riktade pistolen mot Haylies käkben.
- Jag skulle inte tro det stumpan, sa han.
Hennes tårar rann men hon röde sig inte. Hon kollade på mig och blundade sen som om hon accepterade hennes öde. Jag blev så arg.
- SLÄPP MIG, vrålade jag med min alfa röst, varför tänkte jag inte på det innan? Dem klev långsamt av mig och jag flög upp. Jag röt med kraft ända från tårna alla kollade på mig helt förskräckta. Haylie tog direkt tag i hennes bros hand och tryckte pistolen mot honom fortfarande med ryggen mot honom. Hon öppnade ögonen och dem var isblå och såå vackra, dem kollade rakt på mig. Jag tog min chans och sprang mot Haylie. Dem andra vargarna fattade och sprang efter mig. Jag siktade in mig på hennes bror och rev honom i ansiktet. Han skrek och la händerna över hans vänstra öga. Hans händer blev snabbt dränkta i blod. Jag tog Haylie och slängde upp henne på min rygg. Hon blev medvetslös i samma sekund som hon röde min päls. Dem två andra männen började skjuta vilt åt alla håll. När deras kulor tagit slut förvandlade dem och försökte fly. Jag sprang med Haylie bort där i från. Jag hörde syrener av polisbilar som var påväg mot oss. Jag sprang in på en tomt och gömde mig tills den hade åkt förbi.
- Snabbt ta er därifrån polisen är påväg, sa jag i länken.
- Va hur?, sa Alli.
- Någon i villaområdet måste ha sett oss och ringt polisen, ta dig snabbt därifrån NU!, sa jag och stängde länken.
Jag fortsatte och springa jag kunde inte stanna kvar bland husen. Jag sprang mot sjukhuset, inte det vanliga då utan flock sjukhuset.

Jag stormade in genom glasdörrarna och kollade mig omkring i den tomma lobbyn.
- Någon måste hjälpa mig!, vrålade jag med min alfa röst.
En kvinna kom springande. Jag la sakta ner Haylie på golvet framför henne. Jag stod över henne och kollade så att hon inte hade några andra skador. Hon var medvetslös och helt vit och blå i ansiktet men hon andades, tysta, små andetag. Hon öppnade sakta sina ögonen och la sin svaga hand över min hals och smekte den. Båda mina och hennes tårar rann.
- jag älskar dig, viskade hon fram innan hon stängde ögonen igen...
————————————————————
Tada!! Ett nytt kapiteeellll. Och lite cliffhanger. Kunde inte låta bli :). Jag hatar själv cliffhangers men älskar och göra dem :p Hoppas ni gillar det.
Puss puss
//M