Scars

Kapitel 6

Klockan var tio i sex och Jake ska hämta mig klockan 6. Jag står framför spegeln i ett par svarta klackskor en svart kjol som slutar vid knäna och ett vitt linne som visar min rygg. Jag sätter på mig en blå jeans jacka över för att täcka ärren på ryggen. Jag står och speglade mig länge tills det knackar på dörren. Jag öppnar dörren och utanför stod Jake. Han står med öppen mun och bara stirrade på mig.
- Du kan inte ha på dig det där, sa Jake med bestämd röst.
- Varför inte??, sa jag.
- Ser jag inte bra ut?, fortsatte jag och blev lite ledsen.
- Skämtar du!?, sa Jake.
- Du ser FÖR bra ut, jag kommer inte kunna koncentrera mig.
Jag skrattade och sa:
- Sluta nu.
Jag tog hans hand och drog ut honom från rummet.
Hela bil resan satt Jake och berättade hur alla skulle vara efter mig och att det inte var hans fel om han slog till någon. När vi nästan var framme sa jag:
- Men sluta nu, hur många tjejer tror du kommer att kolla på dig då?
Han blev tyst en stund och tänkte efter sedan sa han:
- Inte många, alla kommer att kolla på dig och försöka komma på dina knep.
Jag skrattade så mycket att jag började gråta. Bilen stannade bredvid en äng.
- Man kommer inte längre än så här, sa Jake.
- Vi behöver gå över ängen för att komma fram till restaurangen.
När vi kom ut tog Jake mig i handen och började gå mot ängen. Det var en liten kulle som vi var tvungna att gå över och högst upp fanns det ett enda stort träd med många och täta grenar. När vi kommit mellan bilen och trädet började det regna jättemycket. Jake började springa mot det stora trädet. Jag försökte springa efter men fastnade och trillade bara i leran som kommit efter regnet. Jake sprang tillbaka för att hämta mig, han skrattade hela vägen för att jag var helt lerig överallt.
- Vart kommer all lera ifrån?, sa han och halkade lite till.
När han bara hade några meter kvar snubblade han och landade på ryggen mitt i en lerpöl. Både han och jag skrattade. Jag sträckte fram handen för att hjälpa honom upp men istället för att ta den drog han ner mig så att jag landade i leran igen, bredvid honom. Han skrattade och satte sig upp. Jag försökte ställa mig upp men trillade istället och landade på Jakes andra sida med mina ben över hans mage. Det bara gjorde att Jake började skratta ännu mer. Regnet fortsatte att falla mer och mer. När Jake hade slutat skratta satt han bara och kollade på mig. Våra ansikten var några centimeter ifrån varandra.
- Du är så jävla vacker, sa han och smetade ut en lerfläck på min kind. Han lutade sig ännu närmare mig så att det var nästan två centimeter mellan våra läppar. Jag kunde höra Brim i mitt huvud:
- OMG, OMG, OMG.
Jag samlade allt mitt mod och la mina händer på hans axlar och tryckte hans läppar mot mina. Han la sina armar runt mig och trycke mig närmare. Jag la mina händer runt hans hals och drog lite i hans hår. Han smakade såååååå gott och jag ville aldrig släppa honom. Jag...jag tror att jag älskar honom. Jag hörde hur Jake viskade mellan kyssarna:
- Du dödar mig.
Jag log och avbröt kyssen.
- Det har slutat att regna, vi borde nog hitta någonstans som vi kan tvätta av oss, sa jag.
- Det gick snabbt, sa Jake förvånat.
- Men ja, du har nog rätt, sa han och log. Jag tog av mig skorna och gick barfota mot restaurangen. Jake kom bakifrån och la sin hand runt min midja.
- Vad?, sa han.
- Jag måste visa alla intresserade killar att du är upptagen, fortsatte han och log. Jag skrattade och lutade mitt huvud mot hans axel. När vi stod vid slutet av ängen och början på vägen och mitt emot restaurangen kom jag på att vi var helt leriga och såg nog hemska ut.
- Vi kan inte gå in så här, sa jag.
- Jag har lera överallt.
- Det är okej jag känner dem som äger restaurangen, sa han och log.
Restaurangen såg inte "jättefin" och dyr ut men väldigt mysig. När vi kom in såg jag en bardisk där det satt två män med ryggen mot och prata. Vid sidan om fanns det fler bord. Ett äldre par satt längst in vid väggen och delade en pasta rätt. Längst bort satt det flera högljudda ungdomar, både tjejer och killar. Dem blev helt tysta när vi kom in och stirrade. Jag kände Jakes grepp om mig bli ännu tajtare när han såg killarna vid bordet. Det kom en man fram till oss och började gapskratta. Han såg ut att vara vid 40-50 år.
- Du ser förfärlig ut, sa han men en italiensk dialekt och satte sig ner på golvet och skrattade ännu mer. Jake och jag skrattade också.
- Det här är Roberto, sa Jake och pekade på mannen som nu hade ställt sig upp.
- Har du några extra kläder vi kan låna?, frågade jag.
- Vem är det här?, sa han och kollade på Jake.
- Det här är Haylie, min mate, sa Jake.
- Mate? Vad är det du säger pojk har du hittat din mate?!?!, sa Roberto förvånat.
Jag och Jake började skratta.
- Har du några extra kläder eller inte?, frågade Jake igen.
- Ja, Ja nu ska vi se, sa Roberto. Efter en stund kom han tillbaka med två par byxor och en tröja.
- Jag har bara en tröja, sa han.
- Det är okej min tröja är inte så smutsig det är mest min jacka, sa jag.
Han gav mig och Jake ett par mjukis byxor var och en t-shirt till Jake. Jag gick in till damernas för att byta om. När jag kom in valde jag ett bås och bytte snabbt om. När jag kom ut märkte jag att man såg min rygg jättetydligt eller man såg mer mina ärr på ryggen.
- Hur ska jag kunna gömma det här??? OMG OMG OMG. Han kommer att se det. Nej nej nej, tänkte jag panikslaget.
- Kör bara, skit i vilket, sa Brim lugnt.
- Hur kan du vara så lugn?,frågade jag henne.
- Han älskar oss och det kommer inte att ändras. Det värsta som kan hända är att han blir sur på... han, sa Brim.
- Okej du har rätt, sa jag till henne.
Jag gick ut och såg Jake vid köks dörren och prata med Roberto. Hans hår och ansikte var helt lerigt. Jag log lite för mig själv. Jag såg säkert inte bättre ut. Han vände sig om och mötte min blick. Han log och gick mot mig.
- Det är helt otroligt, sa han när han stod mittemot mig.
- Vad?, frågade jag.
- Att du fortfarande är lika vacker med lera i ansiktet och håret och i mjukisbyxor som är minst två storlekar förstora, sa han och log mot mig. Jag log tillbaka och kysste honom lätt på kinden. Han la sin hand på min rygg och jag hoppade till han tog direkt bort sin hand.
- Vad är det?, sa han bekymrat och kollade på mig oroligt.
- Är du skadad, har du ont??, sa han ännu mer bekymrat.
- Jag vill inte att du ska se, sa jag och kollade ner i marken.
- Inte se vad?, frågade han.
- Min rygg...mina ärr, sa jag och kände hur det började tåras i mina ögon. Han lyfte upp min haka och torkade bort en tår som hade rymt från mitt öga.
- Jag bryr mig inte om några ärr, sa han.
- Snälla, låt mig se, sa han och lät lite orolig.
Jag tvekade en stund men tänkte på vad Brim sa. Jag vände mig om och höll upp mitt hår. Han la sin hand på min rygg och strök sina fingrar över groparna i min hud.
- Vem?, sa han och jag hörde hur han försökte hålla sig lugn.
- Min far... han... straffade mig när jag inte gjorde som han ville, sa jag och försökte hålla inne gråten.
- Han straffade mig när jag kallade honom far istället för alfa. Han straffade mig när jag försökte rymma från min cell. Han straffade mig när jag stal mat från honom. Och mycket mer, sa jag.
- Hur straffade han dig?, frågade han. Jag vände mig om och mötte hans blick. Han såg sååå arg ut. Jag la mina händer på hans kinder och sa:
- Han gav mig inte mat på veckor. Han slog mig. Han skadade mina vänner..., sa jag.
- Hur fick du det här?, sa han förvånansvärt lugnt.
- Han...han piskade mig, sa jag och började gråta. Jake omfamnade mig och strök min rygg.
- Inget kommer att hända dig någonsin igen. Inte så länge jag lever, sa han. Jag kollade upp och han torkade bort mina tårar.
- Det finns något mer som jag måste prata med dig om..., sa jag.

————————————————————
Cliffhanger... var bara tvungen. Jag är ledsen att jag inte har uppdaterat på länge. Jag har haft lite personliga problem som har kommit i vägen men jag ska försöka skriva kapitel 7 så snart jag kan.
Men iallafall hoppas ni gillade kapitel 6.
Chao
//M