Kapitel 3

309 12 1
                                    

- Snälla sluta, jag skrek men dem lyssnade inte.
- Pappa, snälla, sa jag.
- Vad har jag sagt om att kalla mig för det, sa han och slog mig.
- Du lär dig aldrig, sa han och spände fast mig mellan två stolpar.
- Jag hoppas det här hjälper dig att lära, sa han med ett flin. Han tog upp en piska och doppade den i vatten innan han slog den mot min rygg. Jag skrek och kände hur hela min kropp spände sig beredd på ett nytt slag. Han slog mig om och om och om igen tills jag var medvetslös.

Jag vaknade och skrek. Jag märkte att jag grät och skakade i hela kroppen. Det var mörkt ute och klockan måste ha varit minst två. Mannen från innan kom in springande och kollade sig snabbt runt i rummet för att se om det fanns någon fara. Han svarta hår var rufsigt och det såg nyvaken ut. Han såg mig och sprang och ställde sig bredvid min säng där jag satt och grät och sakade. Han satte sig bredvid mig och tog mina händer och höll om dem. Jag blev genast lugnare och kollade på honom. Han strök sin hand över min kind och torkade bort mina tårar.

- Jag vet fortfarande inte dit namn, sa han och jag märkte att han försökte få mig att tänka på annat.
- Haylie, sa jag.
- Och du?, frågade jag tillbaka.
- Jake, sa han.
- Vem är du?, frågade jag.
- Jag undrar samma sak om dig, sa han och skrattade lite. Jag kollade på honom och han sa:
- Jag är Alfan över den här flocken, sa han. Jag kollade på honom lite chockat.
- Förvånad?, frågade han mig.
- Faktiskt inte, sa jag.
- Jag är 19 år, fortsatte han.
- Vilket är ganska ungt för att vara en alfa. Men någon var tvungen att ta över när... när min pappa dog, sa han och jag märkte att det var ett känsligt ämne för honom.
- Min mamma dog när jag föddes och jag har inga syskon. Min ända familj är dem i flocken, sa han men har var inte ledsen. Jag smekte hans arm för att visa att jag var ledsen för hans skull. Han log tillbaka och sa:
- Det är okej, jag saknar dem men jag är inte ensam. Det blev tyst och jag kollade ner i mitt knä och lekte med fingrarna mellan lakanen.
- Eee...varför... varför räddade du mig i skogen?, frågade jag och fortsatte att leka med lakanen.
- Jag tror du vet det, sa han och försökte möta min blick. Jag kollade upp och möte den. Han kollade på mig och jag trodde jag skulle smälta in i hans gröna ögon.
- För att jag är din mate?, frågade jag honom.
- Jag tror inte du förstår hur mycket du betyder för mig, jag tror inte ens att jag förstår, sa han.
- Jag skulle göra VAD SOM HELST för dig, sa han och kollade på mig.
- Tack, sa jag och kollade på honom igen. Asså omg hans ögon. Jag önska att jag kunde sitta och kolla på dem hela dagen, jag skulle om jag kunde, tro mig.
- Vad drömde du om?, frågade han mig och förstörde ögonblicket.
- Det var bara en mardröm, sa jag och började leka med lakanen igen.
- Vad hände i drömmen?, sa han.
- Du behöver inte..., jag avbröt honom innan han hann avsluta meningen.
- Jag var där igen, började jag och tog ett djupt andetag.
- Jag hade varit olydig och min alfa straffade mig, sa jag.
- Vad hade du gjort?, frågade han mig.
- Jag hade kallat honom pappa, sa jag och mötte hans blick. Mina ögon fylldes med tårar men jag pressade tillbaka dem.
- Vad gjorde han med dig, sa Jake och lät arg.
- Jag vill inte prata om det, sa jag
- Det är okej du kan berätta för mig när du känner dig redo.
- Tack, sa jag.
Han kollade på mig, smekte min kind och sa:
- Jag ska låta dig vila.
Han ställde sig upp och var påväg att gå. Jag tog tag i hans hand och sa:
- Snälla stanna.
Han kollade på mig och gick tillbaka till min säng igen.
- Är du säker?, sa han och kollade på mig.
- Jag behöver dig, sa jag.
- Jag vet att vi nyss har träffat och allt. Men jag behöver ha dig i mitt liv.
- Jag förstår, sa han.
- Jag behöver också ha dig i mitt liv.
Jag flyttade på mig så att han fick plats att krypa ner under täcket. Jag la mitt huvud på hans bröst och han smekte mitt hår. Hans ena arm låg över min mage och var beredd på att attackera vem som än kom nära. Jag kunde känna hur både han och hans inre varg var glada. Det var jag med...
Hans smekningar gjorde det svårt för mig att hålla mig vaken och jag somnade snabbt.

————————————————————
Heeeej! Den här blev lite längre än dem andra. Jag försöker att skriva så mycket som möjligt. Snälla ha tålamod dem kommer att bli längre.
Tills nästa gång
Chao
/M

ScarsDär berättelser lever. Upptäck nu