Kapitel 4

302 9 1
                                    

Jag vaknade av att solljuset som smög sig in i rummet. Jake låg på sidan och kollade på mig.
- Du har nog dem vackraste ögonen jag någonsin har sett, sa han. Jag blev röd i hela ansiktet.
- Dem är blåare än något annat jag någonsin har sett, fortsatte han och tog bort håret från mitt ansikte och la det bakom mitt öra.
- Jag kommer aldrig låta någon skada dig igen, sa han. Jag kysste honom lätt på kinden för att visa att jag var tacksam. Då var det han som blev röd i hela ansiktet. Jag kände hur min inre varg log ( hennes inre varg heter Brim och Jakes heter Cole )
- Hur länge var jag borta?, frågade jag.
- Inte länge, du har varit borta i två dagar, sa han. Jag kollade lite chockat på honom.
- Kan du stå upp, sa han och ställde sig upp. Jag kom då på att jag hade legat i sängen under hela tiden jag var här.
- Jag vet inte, sa jag.
- Testa, sa han och gjorde plats för mig på golvet.
- Okej, sa jag och satte mig på kanten av sängen.
Jag reste mig och stod i typ 5 sekunder innan jag var nära på att falla ihop på golvet. Jake tog snabbt tag i mig och hjälpte mig att stå upp. Jag stod med mina armar runt hans hals och han hade sina händer på min midja. Jag kollade på honom och sa:
- Det känns som jag har känt dig i hela mitt liv.
Han log och kollade på mig.
- Jag känner samma sak, sa han.
Jag släppte honom och försökte ställa mig upp själv. Jag gick några steg och det gick bra. Jag vände mig om och log mot Jake, han log tillbaka men stod på sin vakt beredd att fånga mig om jag skulle trilla igen.

~ två veckor senare ~

Det har gått cirka två veckor och Jake har kommit varje dag med frukost, lunch och middag till mig. Jag har fått lite mer fett på kroppen och ser mer mänsklig ut nu. Jake och jag har kommit ännu närmare varandra och jag börjar verkligen falla för honom. I morse när han kom sa han att jag skulle få träffa dem andra i flocken över lunch vid flockhuset och lämna sjukhuset. Han sa även att jag skulle få bo där om jag ville. Jag sa förstås ja och han blev jätteglad. Klockan är nu 11:40 och han skulle komma och hämta mig 11:45. Jag har bytt om till kläderna han gav mig så att jag slapp ha på mig sjukhus kläderna. Jag har på mig ett par håliga jeans, en t-shirt och en tjock tröja som jag har knutit runt min midja. Mitt svarta hår har jag låtit vara. Det är kolsvart och slutar under mina axlar.

Det knakar på dörren och Jake kommer in. Han stannar vid dörröppningen och kollar på mig. Sedan säger han:
- Du ser fin ut.
- Tack, fick jag fram under mitt tomat anfall.
- Så jag har sagt till dem som är närmst till mig att komma. Men du kommer att få en chans att möta den andra också bara inte idag, sa han och jag nickade.

Efter den 10 minuters långa bilturen kom vi fram. Jake sprang ut och runt till min sidan för att öppna dörren till mig. Vilken gentleman. När vi närmade oss det enorma huset av trä mitt inne i skogen sa han:
- Va bara dig själv så kommer dem att älska dig. Jag log och nickade. När vi kom in Stod vi i en stor hall och rakt fram fanns det ett enormt vardagsrum. Det stod 2 tjejer och 2 killar och pratade med varandra men tystnade när dem hörde dörren öppnas. Jag stod en stund och kollade mig omkring.
- Kom, sa Jake.
- Allt kommer att gå bra, jag kommer inte låta något hända dig, fortsatte han. Han sträckte fram sin hand och jag tog den. Vi gick sakta mot dem främmande människorna. När vi stod precis vid dem sa Jake:
- Det här är Haylie.
- Hej, sa alla i en kör.
- Hon kommer att bo här och jag vill att ni ska behandla henne som en familjemedlem, fortsatte Jake och kollade på alla för att visa att han menade allvar.
- Snälla Jake. Det är klart att vi kommer vara behandla din mate som en familje medlem, sa en tjej som såg väldigt lik Jake. Hon hade svart hår och hennes ögon var lika gröna som Jakes.
- Det här är min syster, Alli, sa Jake och pekade på tjejen.
- Hennes mate, Stefan, sa han och pekade på en kille med armarna om henne. Han var längre än Alli men inte längre än Jake.
- Gwen, sa han och pekade på en mörkhyad tjej med blont hår.
Hon sprang fram och kramade mig. Jag blev stel i hela kroppen och stod helt stilla.
- Ååå va roligt, vi kommer att bli såååå bra vänner, sa Gwen när hon hade lossat greppet runt mig. Jag bara log tillbaka.
- Och det här är min Beta, Dane, sa han och pekade på en kille med blont hår.
- Kom, sa han sedan.
- Jag ska vissa dig ditt rum, sa han och tog min hand.

————————————————————Ledsen för att jag inte skrivit ngt. Har varit upptagen med skolan. Och jag vet det här kapitlet blev JÄTTETRÅKIGT. Men jag hoppas ni ändå gillar det. Det kommer inte komma några kapitel innan sommarlovet börjat. Jag slutar den 13/6. Men jag ska ändå försöka skriva lite när jag kan.
Chao/ M

ScarsDär berättelser lever. Upptäck nu