Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.3 Gästfrihet

Det var nästan lunch när Idra till slut vaknade, men hon övervägde ändå att somna om. Sängen var så otroligt skön. Nu låg hon dessutom ensam i den.
<< Har Elgyn gått till krogen?>> frågade hon Sirio.
<<Ja. Jag antar att ni hade det bra igår. Det var ett tag sedan du var så här harmonisk.>>
<<Det var helt underbart... Jag överväger nästan att stanna en natt till, men jag vill inte att han ska tro att jag vill inleda ett förhållande.>>
<<Nej, det är väl inte riktigt vad vi tänkt oss.>>
<<Han är fin och trevlig, men jag vill inte bo här någon längre tid.>>
<<Nå, antingen stannar du en natt till, men klargör dina avsikter. Eller så ger vi oss av idag och kanske kommer tillbaka en annan gång.>>
<<Hm. Jag får fundera på saken.>>
<<Jag hoppas i alla fall att du tar ett bad. Jag tänker inte ens gå in på varför.>>
<<Jag ska bada>>, svarade hon irriterat.
Det var typiskt Sirio att klaga på sådana saker.
Hon funderade på att stiga upp. Men å andra sidan kunde det dröja länge innan hon fick ligga i en säng igen.
Sovrumsdörren öppnades och Elgyn kom försiktigt in.
"Väckte jag dig?" undrade han.
"Nej. Jag ligger bara och drar mig lite."
Han satte sig på sängkanten.
"Sov så länge du vill. Ditt sällskap är guld värt för mig. Även om jag vet att det inte varar länge till."
Hon mötte hans blick och han log svagt.
"Jag har en stark känsla av", fortsatte han "att din vandring inte är över än. Vad det än är du letar efter så tvivlar jag starkt på att det finns här. Men det skulle glädja mig om du ville stanna ett litet tag till."
De log mot varandra.
"Börjar du bli hungrig förresten?" undrade han sedan.
"Ja, lite."
"Jag ska ordna något åt dig. Vänta här."

Elgyn skämde bort Idra hela dagen.
Hon fick nästan lite dåligt samvete.
Han lagade mat och värmde badvatten åt henne. Han hade ett stort badkar där hon kunde sitta med raka ben och ändå ha vatten till axlarna. Hon kunde knappt minnas när hon tagit ett varmt bad senast. Vattnet var nog helt okej i sjöar och åar på sommaren, men det var ändå något helt annat med ett ordentligt uppvärmt bad i ett riktigt badkar.
När hon frågade vad han ville ha för gästfriheten sa han bara att hennes sällskap var allt han behövde.

Idra lade sig i sängen efter badet lyckades slumra till.
Hon väcktes av att Elgyn kom fram och satte sig på sängkanten sängen.
Han såg allvarlig ut och hon fick nästan onda aningar.
"Idra... Jag vet inte riktigt om det är en passande fråga, men jag måste få veta... Reser du ensam?"
Det var en lite kryptisk fråga, men hon visste att han syftade på Sirio.
"Varför undrar du det?"
"Jag har mina gissningar. Det är inget som stör mig. Snarare tvärt om. Men det har börjat gå rykten. Druupla- magikerna sägs vara ute efter att slå undan alla hot. Ett av de största hoten är de som kan skydda sig från dem. Därför måste jag fråga. För om du är en av dem så lever du farligt här. Druupla- magikerna har visat sig allt oftare i området."
Idra nickade.
"Reser du ensam?"
"Nej", svarade hon kort.
Han nickade bara.
Sedan log han och smekte henne över kinden.
"Jag visste att det var något speciellt med dig... Jag tror det blir bäst om du smiter iväg tidigt i morgon bitti."

När Idra var klädd och klar för avfärd var det nätt och jämt gryning utanför.
Elgyn gav henne en väska som han packat åt henne.
"Här. Du kan behöva det här", sa han.
"Är du säker?" sa hon överraskat.
"Absolut. Jag behöver ingen väska och det som är i den är sådan som jag kan avvara. Du behöver det mer än jag."
"Tack."
Idra trädde huvudet och ena armen igenom läderremmen, så att väskan hängde bekvämt vid ena höften. Den var gjord av välbearbetat skinn och anpassad för att klara tufft väder och slitage. En väska för en vandrare.
Elgyn log mot henne.
"Lycka till. Undvik vägar och större bebyggelser. Men innan du går... Jag är lite nyfiken på din resekamrat. Skulle du kunna nämna namn och färg?"
"Han heter Sirio och är vit."
"Vit?"
"Ja."
"I så fall är jag än mer hedrad av ert besök", sa Elgyn med en lätt bugning.
Sedan gav han henne en snabb kyss innan han öppnade dörren åt henne.

<<Vad var det där om?>> frågade hon Sirio på vägen genom byn.
<<Vilket?>>
<<Varför verkade Elgyn så imponerad av att du är en vit wyrg? Är det något särskilt med vita wyrger?>>
<<Som du vet finns det tre sorters wyrger. Vita, svarta och grå. Svarta brukar bosätta sig i djur och är bra på att tala med dessa. Om en människa bär en svart wyrg kan han eller hon också tala med djur genom tankar, men även med människor, precis som alla andra wyrgvärdar. Svarta wyrger kan bara till viss mån öka sin värds fysiska förmågor, men helar sin värd lika bra som de flesta wyrger. Grå wyrger bor i människor och liknar svarta wyrger, men kan även blockera oönskad telepati och öka sin värds fysiska förmåga mer än svarta.>>
<<Och vita?>>
<<Vita är mycket ovanliga. Vår telepatiska förmåga överträffar de andras. Vi kan tala med vilket väsen som helst och våra värdar kan behärska magi.>>
Idra var nära att stanna till.
<<Magi?! Du har aldrig nämnt något om magi.>>
<<Du kommer att få den förmågan gradvis efter att jag blivit fullvuxen, vilket borde bli någon gång under det här året. Men det kommer att ske under en längre tidsperiod och inte över en natt. En förmåga i taget.>>
<<Okej... Men jag kommer alltså också att kunna hantera magi?>>
<<Mina förmågor är dina förmågor.>>

Idra gick i djupa funderingar genom byn.
Magi var sällsynt och kraftfullt. Få hade förmågan, färre kunde hantera den och nästan ingen hade någon större kraft.
Hon var snart framme vid marknadsområdet.
Några få försäljare höll på att plocka i ordning allt för dagens försäljning. För att komma till den väg hon planerat att följa fick hon gå snett över området.
Det var en enorm skillnad mot trängseln hon mött när hon varit där tidigare. Solen skulle synas över trädtopparna när som helst och morgondimman hade stigit en bit ovanför huvudet.
Hennes blick föll på en jämnårig yngling med svarta kläder och en mörkgrön kappa. Hans korpsvarta hår var halvkort och uppdelat i mittbena. Anledningen till att han fångade hennes uppmärksamhet var att han snappade åt sig en penningpung som en handelsman lagt på ett bord. I samma stund som mannen vände sig om snappade ynglingen åt sig den. Raskt gick han därifrån, innan handelsmannen hann upptäcka stölden.
Ynglingen gick förbi ganska nära Idra.
När han gjorde det fick hon syn på en rörelse under huden på hans hals. Det var nätt och jämt att hon hann se det, men det fick henne ändå att stelna till.
<<Såg jag rätt?>> frågade hon Sirio.
<<Jag kan bara se vad du ser. Vare sig du ser fel eller inte. Ska jag känna av om han har en wyrg måste vi komma närmare.>>
<<Ska vi följa efter honom?>>
<<Det kan vara värt att undersöka. Dessutom verkar han gå åt samma håll som vi ska. Men ta det försiktigt. Vi vet inte vem han är.>>