Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.36 Flykt i mörkret

Idra blev långsamt medveten om att hon låg på ett golv av sand. Yrseln svindlade till i henne men gav med sig ganska snabbt.
<<Hur känns det?>>
Det kändes riktigt skönt att kunna höra Sirios röst igen.
<<Hyfsat... Var är vi?>>
Hon rullade över på rygg och såg upp i det ojämna stentaket.
<<Du känner nog igen dig snart.>>
Hon fick se gallret på ena sidan av rummet och en smal grottöppning ut mot korridoren utanför.
<<Fängelsehålorna?>>
<<Ja.>>
Hon satte sig upp och såg sig om.
Det var inte så mycket att se. Dessutom var det ganska mörkt.
Facklorna i korridoren gav inte mycket ljus in i rummet.
<<Vad gör vi nu då?>> undrade hon.
<<Vi kan gå ut när vi vill. Om du känner dig upplagd för det så kan vi hämta marfålen och 'Cham. Det borde finnas en väg ut genom alla dessa grottgångar, om du inte vill ge dig på magikerna i entrén förstås?>>
<<Men vi är ju inlåsta.>>
<<Det har inte hindrat förut. Dörren till ditt rum var låst, men du har helt passligt utvecklat en ny förmåga. En ganska användbar sådan måste jag säga.>>
<<Så jag kan öppna låsta dörrar?>>
<<Precis.>>
Idra reste sig och borstade av kläderna.
I gallrets bortre ände fanns en grind.
Hon prövade att lägga handen på den och sköt upp den.
"Hm... Det var ju inte så svårt", mumlade hon för sig själv.
Hon gick fram till grottöppningen och kikade försiktigt ut i korridoren.
Den låg tyst och öde som den brukade.
<<Var har vi marfålen och 'Cham då?>> undrade hon.
<<'Cham borde befinna sig åt vänster och marfålen åt höger. Mitt lokalsinne är lite sämre efter den där ljusblixten, men jag är hyfsat säker på det.>>
Idra bestämde sig för att leta upp 'Cham först. Han borde veta hur man tog sig ut, om det fanns någon utväg via tunnlarna. Hon lyssnade mot alla öppningarna, men det var väldigt tyst i hålorna.
<<Han kanske är och jobbar? De kanske inte har fängslat fångarna för natten än?>> föreslog Idra.
<<Det är mycket möjligt... Vi kan ju gömma oss i hans cell tills han dyker upp. Det borde vara den som dyker upp på höger sida här nu.>>
Idra smet in i hålan och såg sig om.
Det tog en stund innan ögonen vande sig vid mörkret.
Det luktade lite som tallkåda där inne. Tall och manssvett. Det måste ju vara 'Chams cell.
Hon smet in genom den öppna grinden och satte sig längst bak i ett mörkt hörn. Med lite tur skulle vakterna inte se henne där inne i mörkret.
<<Nu kan du ju berätta vad som hänt de senaste dagarna>>, föreslog Idra.
<<Det har varit lite av en pärs. Efter din mardröm hemma i Waagen kunde jag inte nå dina tankar alls. Du var helt blockerad för mig. Det var en viss lättnad när Ceran föreslog att du skulle resa till alverna, men jag hade gärna protesterat om jag kunnat när ni tog genvägen över Lormarch. Vid det laget hade jag räknat ut att Lódra hade något med saken att göra. Men så lyckades hon få tag i dig i alla fall. Det är inte så mycket mer att berätta. Jag har haft en viss kontroll över omgivningen via dig, men utan att kunna nå dina tankar. Dock måste jag säga att ditt sätt att tackla Ràn var mycket uppfinningsrikt. Jag antar åtminstone att du skrek rakt in i sinnet på honom?>>
Idra log svagt.
<<Det var ganska logiskt. Jag har ju blivit lite bortskämd med ditt beskydd, så jag fick improvisera lite... Men nu när vi kan tala med varandra igen så vill jag beklaga det som hände med Borron...>>
Sirio var tyst en stund och hon undrade om hon borde ha väntat med att nämna Sirios förre värd.
<<Det är okej... Det är inte lätt att komma över en sådan sak... Men Borron och jag stod inte varandra lika nära som du och jag gör. Jag valde dig. Borron var en förutbestämd förening som var planerad långt innan jag ens kläcktes. Det var mer frågan om en affärsmässig uppgörelse, även om vi givetvis stod varandra mycket nära ändå.>>
<<Det kan inte ha varit lätt att avsluta allt och lämna honom.>>
<<Nej. Men det var en order ifrån honom. Innerst inne visste vi båda att det var enda utvägen. Lódra hade inte låtit någon av oss gå. Det Lódra inte kan få ska ingen ha. Det var därför jag inte ens funderade på att följa Lódras order. Jag satsade allt på att fullfölja min mognad istället.>>
<<Men du är alltså vuxen nu?>>
<<Ja.>>
<<Du låter precis likadant.>>
<<Wyrger talar med tanken. Inte med några fysiska stämband.>>
Idra nickade.
<<Innebär det att vi har mer magiska förmågor nu?>> undrade hon sedan.
<<De lär komma i lite snabbare takt än de normalt skulle ha gjort. Dessutom är vi båda starkare än tidigare.>>
<<Jag märkte det när repen slets av och Ràn flög bakåt vid ett enkelt slag i bröstet.>>
<<Vi kan tillfälligt öka vår styrka om det skulle behövas, men du behöver inte vara extra försiktig när du skakar hand med folk eller liknade. Dessutom lär vi bli lite extra trötta efter ett så stort kraftprov. Du lär dig nog snart hur det fungerar. I övrigt är det inga större förändringar.>>
Steg hördes från korridoren utanför och Idra drog sig tillbaka i skuggorna så långt hon kunde.
Vakter släpande fångar förbi öppningen.
Idra satt tyst och väntade.
Efter en stund dök en vakt upp med 'Cham.
'Cham knuffades in i cellen och befriades från sina bojor innan vakten stängde grinden och gick.
Idra väntade tills tumulten lagt sig i gången utanför innan hon lämnade sitt gömställe. 'Cham ryckte till och snodde runt.
"Hej. Beredd på att ge dig av?" sa hon lågmält.
"Idra? Hur kom du in hit?"
"Genom grinden. Vet du hur man kan ta sig ut härifrån? Finns det någon tunnel som leder ut?"
"Jag tror det. Om man följer den här gången tillräckligt länge så borde man komma till flodens nya genomflöde. Den mynnar ut några kilometer nordväst om Druupla."
Idra nickade.
"Bra. Då hämtar vi marfålen och sticker innan någon märker att vi är borta."
Hon tog tag i grinden och drog upp den.
"Hur gjorde du det där?"
"Sirio har vuxit till sig lite så jag har lite fler förmågor nu."
"Du bär alltså en vit wyrg?"
"Ja. Sch", väste hon och tog sedan ledningen ut ur grottan.
Hon kilade snabbt bort till marfålens grotta och slank in.
Utan att tveka öppnade hon grinden och lockade på den. Marfålen såg på henne några sekunder, men kom sedan lydigt lunkande. Hon tog tag i pannluggen på den och ledde ut den till grottöppningen.
'Cham stod utanför och väntade.
"Vi får skynda oss. De brukar titta till fångarna innan natten", sa han och kastade en blick ner i gången åt vänster.
"Vilket håll?" undrade hon.
'Cham tog ledningen och småsprang ner i tunneln åt höger. Idra drog med sig marfålen som lydigt lufsade efter henne.
De passerade flera hålor som gapade likt mörka käftar. Inne i vissa kunde man starkt ana att det bodde någon.
Idra lovade sig själv att försöka befria alla fångarna en dag, men för stunden kunde de inte ta sig ut lika lätt om de var för många. Det skulle bli för mycket att hålla reda på och organisera. Säkert fanns det många skadade fångar som skulle bli svåra att få med sig och att börja lämna folk efter sig för att de inte kunde förflytta sig själva kändes lite i grymmaste laget. Inte kunde hon agera domare och avgöra vilka som skulle få chansen till frihet eller inte heller. Det var lika bra att vara lite egoistisk och se till att hon kom ut så att hon kunde ordna en bättre flyktplan för de övriga senare. Det var i alla fall vad hon intalade sig för att inte drabbas av dåligt samvete.