Psychotic

Kapitel 6.

Angelina Irwin

"Varför stoppade du?", frågar Harry med en raspig röst.

"Jag vill inte att du ska kyssa mig", mumlar jag och sätter mig ned i soffan. 

"Oh." Var allt han sade och han lät besviken.

Jag drar filten kring mig och bara kollar på allting förutom Harry. Men när jag kände hur soffan guppade till, så sneglade jag mot upp mot Harry som hade fortfarande samma ansiktsmin sedan innan. 

"Varför kan jag inte ringa någon?", frågar jag honom och delar med mig av filten. 

Han tar tag i min midja och drar mig mot honom, så att jag tillslut är omfamnad av honom. Hans starka One Billion parfym fyller mina näsborrar vilket får mig att luta in i hans famn.

"Jag vill inte att du sticker här ifrån, Angelina." Mumlar han mot mitt hår och sedan pussar han mig på hjässan.

Jag ler även fast han inte ser mig, "Jag kommer inte sticka."

Han placerar sin tumme under min haka och lutar upp mig, så att jag är tvungen att kolla på honom.

"Vi väntar lite till", säger han och sedan pussar han mig snabbt på mungipan.

Detta spelet mellan mig och han kanske funkar ändå.

"Om jag kysser dig, jätte länge, kan jag få ringa min kompis i sådana fall?"

"Kyssa mig?", harklar han sig och rätar till sig i soffan.

"Mhm" hummar jag och kollar på honom intensivt.

"Du får telefonen i två minuter, och du går ingenstans med den." Berättar han och ger mig hans knapp mobil. Uhm.

Jag slår genast in numret till Ashley. Några signaler går och jag känner att Harry pressar sin hand mot mitt lår. Jag biter mig i läppen för att inte säga ifrån. Plötsligt svarar Ashley.

"Ash?"

"Irwin?!" Tjuter hon i telefonen så att jag är tvungen att ta bort den från örat några sekunder.

"Vart fan är du?! Du är efterlyst! Bae! Är du skadad?"

"Ash, lugn." Jag reser mig genast upp och Harry av förvånan tar bort sin hand från mitt lår.
Jag börjar springa mot övervåningen, skriker då jag hör Harry's steg bakom mig. Jag skyndar mig in i ett rum och låser dörren.

"Ashley! Jag har blivit tagen av Harry Styles! Du måste ringa efter hjälp!" Säger jag till Ashley i telefonen.

"Va?"

"Ashley! Lyssna på mig! Harry Styles har tagi-", jag hann inte avsluta meningen innan Harry sparka in dörren och tog telefonen ifrån mig. Ett sjukt flin spreds på hans ansikte.

"Ingen kan rädda dig", flinar han och tar tag i min kropp och bär mig över axlarna på honom.

"Du har besvikit mig, Angelina. Du är en riktig besvikelse."

Jag bestämmer mig för att vara stilla och inte orsaka mer bråk mellan oss. Jag biter mig i insidan av kinden och kollar på varje trappsteg som vi går nedför. Jag blir snabbt nedsläppt på sängen och jag sätter mig ned längs sänggaveln. Jag hade försökt och detta var värt det, kanske så fick Ashley tag på namnet.

"Du tror inte att jag är så dum va?", mumlar han tillräckligt högt för att jag ska höra.

Jag bara kollar på honom, han står vid slutet av sängen och bara kollar på mig. Jag visste inte vad han skulle göra med mig och jag ville inte veta heller.

"Jag trodde du hade lärt dig", mumlar han och börjar dra tag i sitt skärp på hans byxor.

Han slänger skärpet åt sidan och drar ned dragskedjan på sina byxor.

"Jag trodde inte att du skulle ljuga för mig, hjärtat."

 "Jag ljög inte för dig-" började jag.

"Håll käften!" Ryter han och drar ned sina byxor till knäna.

"Kom hit", kommenderar han och jag lyder.

"Sätt dig på golvet, ge mig din hand."

"V-va?" Jag ser förvirrat på honom. Är han seriös med detta, så är han psysiskt sjuk på riktigt.

"Sätt dig ner och ge mig din hand!" Ryter han och jag sätter mig ned på golvet framför honom.

Jag suger på min överläpp nervöst, när jag ser att han har tagit fram sin manlighet. Något jag inte alls ville se vid detta tillfället. Han tog tag i miin hand och började dra upp och ned med min hand på hans manlighet. Jag gillade det inte. Han är så jävla sjuk i huvudet.

Ett stön lämnade hans läppar vilket fick mina ögon att vidgas. Han lutade sig bakåt, och jag fortsatte att röra min hand upp och ned. Hur kan han tycka om det här?

"Styles!" Ropar en manlig röst.

Harry stönar av irration och puttar bort mig från honom, han tar genast på sig sina byxor och knäpper dem, för att sedan försvinna ut ur rummet.

Huh.
Jag måste se vem som räddade mig från detta. Men först gick jag in till badrummet och tvättade mina händer från hans skabbiga manlighet. Ugh.

"Angelina! Kom hit!" Ropar Harry med en dov röst vilket fick mig att skynda mig ut till hallen.

Vid dörren stod en man, med ett par blåa ögon och världens perfekta kroppsbyggnad. Hans hår var brunt och han hade en läpp piercing.

"Louis", hälsar 'Louis' och räcker fram handen.

Jag godtar den gärna, "Angelina."

"Jag ser.." Muttrar Louis med ett leende på läpparna.

Jag känner hur mina kinder hettar till. Men jag tar ett steg bakåt för att gå undan honom.

"Louis ska stanna här ett tag", förklarar Harry för mig och tar tag i mina höfter.

"Vad bra." Muttrar jag för mig själv, men jag är rätt säker på att Harry hörde det.

"Du måste sköta dig." Viskar Harry raspigt mot mitt öra.

"Kanske." Flinar jag för mig själv.

Detta ska bli kul.