Kapitel 20.

1.8K 57 9
                                    

Angelina Irwin' 

 “Lägg ner pistolen!” Mina ögonlock flyger upp och jag möts av flera polis män som står med stora AK-47 i sina händer.

 “Harry?” Viskar jag tyst, och han lägger ned pistolen utan att tänka något mer på saken. Han ler mot mig, innan han vänder sig om mot polismännen.

 “Händerna bakom huvudet, sätt dig ner på knäna försiktigt på marken!” Ryter en av polismännen och Harry gör precis som han blir tillsagd och snart så får han handbojor på sig.

 “Harold Cox, ni har rätt att tiga. Avstår ni den rätten kan allt ni säger användas mot er i rätten. Ni har rätt att ha en advokat vid förhöret. Om ni inte har en advokat utser vi en åt er.”

Allt sker så snabbt, och det enda jag kan göra är att stå stilla och se på när dom tar Harry ifrån mig och hur många personer som går in och ut ur denna lägenheten. Jag hör inte på när de säger saker till mig, utan det enda jag kan tänka på är Harry's timing med pistolen och hur polismännen precis kom in när han satte pistolen mot min tinning. 

Jag vill inte tycka synd om mig själv, men det enda jag vill göra är att få en förklarning av Harry varför han inte har berättat något för mig eller har sagt något om hans namn eller vidare. Det skulle vara så sjukt att komma hem och leva i verkligheten, träffa mina föräldrar och mina kompisar. 

Jag är sjutton för helvete, jag ska kunna leva ett liv, inte vara instängd här och tro på allting Harry har trotsat i mig. Även fast han har tagit all min värdighet ifrån mig, så tycker jag bara om alla dessa stunderna jag har haft med Harry även fast han har proppat i mig massor med skit. 

Jag vill tro på allting han har sagt, jag vill få mig själv att tro att han inte har gjort någonting dumt, jag tror på mig själv att jag älskar honom. Det enda jag kan tänka på är hur Harry har fått mig att inse att ingenting håller förevigt. Han har fått mig att tro att man inte lever i en perfekt värld, han har fått mig att tro på kärleken och hur man tar itu med de sakerna man inte ska behöva leva med.

Det viktigaste jag har glömt, de viktigaste jag ville glömma var de faktumet att Harry nyss hotade med att döda mig. Mina tankar är överallt, vad händer om polismännen frågar mig saker? Ska jag svara ärligt eller ljuga för Harry's skull? Jag vill inte göra Harry besviken, och jag skulle aldrig göra något som jag vanligvis inte skulle göra.

Men jag menar, allt är rätt fucked up i mitt liv. 

“Vad är ditt namn, raring?” En kvinna kommer fram till mig med ett papper i handen, och en mobil i sin andra hand.

 “Vad händer med Harry?” Frågar jag henne nervöst över att hon ska fråga något som jag inte ens kan svara på.

 “Vi pratar om det senare, nu vill jag bara att du ska svara på dessa frågor.” Berättar hon för mig och sätter sig bredvid mig.

 “Mitt namn är Angelina Irwin,” mumlar jag tyst samtidigt som jag kollar ner mot mina fötter.

 “Jag är Caroline Cooper och jag kommer att fråga dig ett par frågor och jag vill att du svarar ärligt på dem.”

Jag nickar, för det enda jag kan göra är att nicka.

 “Hur gammal är du, Angelina?”

 “Sjutton,” svarar jag snabbt.

 “Vet du hur länge du har varit här?” Jag skakar på huvudet, jag vet inte alls hur länge jag har varit fången i Harry's box.

 “Det är så” hon pausar och tar min hand i hennes,  “vi har haft span på denna mannen i flera veckor. Han är smart, och äntligen lyckades vi få tag på honom. Han har gjort det här med många andra ungdomar. Barn. Men ingen har lyckats fälla honom i rätten, och han har haft dig väldigt länge. Det kan vara upp till sex månader ungefär. Nu vill vi bara få in honom i fängelse, och vi behöver din hjälp för detta. Du måste tala sanning med oss, möta honom i rätten med oss.” 

Jag tog ett djupt andetag, och lyckades få in allt hon sade. Har han gjort såhär med andra människor? Innan jag visste så kunde jag inte hindra mig själv ifrån att fråga,  “Är han sjuk?”

 “Ja det är han.”

 Jag hämtar andan, “Oh..Okej.”

 “Han är en psykopat, Angelina.” Informerar hon mig om, och jag kan inte hindra mig själv från att ställa mig upp och springa allt jag kan. Jag måste springa från mina problem.

 

PsychoticWhere stories live. Discover now