Psychotic

Kapitel 25.

 Tack för alla dessa underbara kommentarer jag får, blir verkligen tårögd. Och ja, det kommer en epilog. Just wait for it. Dedikerad till er alla. <3 

Angelina Irwin'

Motellet var fint, ganska prydligt, men samtidigt var det ett unket rum. Tapeterna var bruna, nästan gula och säng kläderna var en färg av svart. Jag visste inte vart vi skulle eller om Texas var vår stads punkt. Men en sak var säker, det var att Harry inte ville bli tagen av polisen. Så han har fixat två nya ID till oss, och har bytt våran idientiet totalt med hjälp av Zayn.

Men det värsta var att jag nästan inte kunde gå, jag och Harry höll på i timmar. Jag var öm överallt, och jag kom ihåg alla dessa ord Harry skrek och stönade åt mig. Jag gillade det, det lovar jag. Men jag kan inte sluta tänka på om någon hittar oss båda. 

"Baby, vad tänker du på?" Ett par muskulösa armar slingrar sig kring min kropp och sakta så lutar jag mig bakåt i hans famn.

"Oss," säger jag ärligt.

"Du tvivlar inte, ellerhur?"

Jag fixar till mig i hans famn, så att jag sitter mellan hans ben. Hans stora händer är på mina höfter, och mina händer är på vardera sida av hans kinder och mina ben hänger runt Harry's midja. 

"Nej, absolut inte Harry. Jag är bara orolig" säger jag och flyttar in mig så nära som jag kan. "Orolig för att vi ska bli ertappade."

Han flinar, "Det kommer vi inte bli. Zayn är professionell."

"Vad händer om du blir ertappad?" Frågar jag honom med en stadig ton, mest för att inte göra honom förbannad eller på något sätt ilsken på mig. 

"Sluta oroa dig, hjärtat, inget av detta påståendena kommer hända mig." Han placerar sin tumme på min haka och han putar på läpparna. "Kyss mig baby."

"Jag älskar dig." Muttrar jag leendes och sedan pressar jag mina läppar mot hans hastigt. 

Harry drog ifrån efter bara några sekunder, och jag blev väldigt besviken. "Det är över midnatt, är du inte trött?"

"Nej," jag börjar placera mina läppar mot hans hals.

"Kom igen, vi ska upp tidigt imorgon, det är bäst att vi sover darling." Muttrar han raspigt mot mitt öra, och placerar hans händer stadigt på min rumpa.

"Jag vill inte sova," gnyr jag och pressar mina läppar mot hans i en hastig rytm. 

"Det måste du, kom igen." Kommenderar han och drar det tunna täcket över oss. Det var nästan som en filt, och jag var glad att jag inte hade bytt mina kläder för annars hade jag frusit ihjäl mig.

Harry slingrade sin arm över min kropp, och drog mig tätt intill honom. "Sov baby."

Jag ville sova men det kunde jag inte, jag har alltid funderat på om vi verkligen kommer klara detta eller inte. Det var som en tickande klocka, det bara gick ner och ner. Vi har snart ingen tid på oss, vad händer om polisen hittar oss? Hamnar Harry i fängelse, och jag med? 

"Vi kommer bli ertappade," mumlar jag tyst vilket förtjänar ett stort huff av Harry.

"Det kommer jag aldrig att bli." Viskar han mörkt mot mitt öra, vilket får mig att rysa något otroligt.

"Jag älskar dig." Säger jag och försöker sedan att somna för att glömma av allting, bara för några timmar.

-

-

-

-

"Vakna!" Fräser en mörk röst, och jag hoppar genast upp ur sängen och får syn på Harry, fullt påklädd, väskor i hans händer.