Jag går inte isär när jag går med dig - Noel Flike

Kapitel 1

Regnet bildade spår av vatten på flygplansfönstret, jag kollade ut på den gråa utsikten. Det var tidig Januari och regnet hade gjort att den lilla mängd snö som kommit hade tinat bort. Skönt. Planet väntade på att få parkera vid en gate för att släppa av alla passagerare, och jag, som alla andra längtade efter att få komma av.

En halvtimme senare hade jag kommit av planet, lyckats hitta mitt bagage och ställt mig vid parkeringen utanför terminal 5. Jag stod och kollade ned i mobilen i väntan på att mamma skulle komma fram. Tillslut såg jag den stora vita bilen komma körandes och sedan parkera framför mig, i bilen satt mamma. Hon öppnade ivrigt dörren och gick snabbt mot mig. Hon omfamnade mig i en lång kram och tillslut tog hon mitt bagage och la det i bagageutrymmet. Vi satte oss fram i bilen och hon började köra hem. Eller det som skulle vara mitt hem, pappas lägenhet i London kändes ju som mitt hem. Jag hade inte bott i vår lägenhet i Vasastan på fem år, då var jag 13 år, och nu hade jag fyllt 18. Bara för några månader sen. Så mycket hade förändrats sen sist. Nu skulle jag iallafall flytta hem och börja sista terminen på gymnasiet.

När jag spenderade en månad i Stockholm under sommaren förra året. Bodde jag med mamma i en annan lägenhet, eftersom vår renoverades. Och när jag inte sov hemma, sov jag hos Tristan. Vi träffades i somras genom gemensamma vänner, eller han känner några av mina nära vänner, Lucas och Valter. Sen dess har vi varit tillsammans, i sex månader. Distansen hade varit ett helvete, ibland flög han till mig, ibland flög jag hem till Stockholm. Men jävlar var det tär på en, att leva flera tusen kilometer ifrån varandra. Så pass mycket att man tvivlar om det ens är värt smärtan, och fortfarande visste jag inte svaret på den frågan fastän jag nu bodde i samma stad som honom.

Men nu satt jag påväg hem till allt. Tristan skulle jag träffa ikväll med mina andra nära. Som jag hade längtat efter dem, mina allra bästa vänner. Trots att det gjorde ont att lämna dem jag träffat i London, så kändes detta rätt.

Vi började närma oss innerstan och pirret i magen växte, Stockholm kändes så främmande, men fortfarande som det enda rätta. Jag konstaterade att jag började bli hungrig, mamma parkerade därför snabbt utanför 7-Eleven vid Mariatorget och gick in och köpte en korv med bröd och en pucko. Jag kände mig som ett litet barn när hon satte sig i bilen och gav mig maten. Någon bil tutade bakom så vi åkte iväg och körde vidare över Centralbron. Efter några minuter såg jag lägenhetshuset och log lite för mig själv.

Nu var jag hemma.

Mobilen gav ifrån sig en signal och jag tog upp den, det var Tristan som hade smsat.

"Älskling är du hemma nu??"

Jag log stort och svarade snabbt ja. Vi kom överens att vi alla skulle träffas hemma hos mig, och de skulle ha med sig pizza. Kan det ens bli bättre?
Mamma öppnade bagageluckan och tog ut mina resväskor, vi tog oss in genom porten och trängdes i hissen med de stora väskorna. Tillslut låste hon upp ytterdörren och vi klev in i den stora luftiga lägenheten. Jag drog in de tunga väskorna in till mitt sovrum, och för en sekund övervägde jag att kasta mig på den nybäddade sängen, men istället landade min blick på de fyllda väskorna.

Efter två timmar hade jag lagt vad det kändes som, flera kilo tvätt i tvättkorgen och sorterat in alla saker jag tagit med mig hem. Nu kändes allt i ordning igen. Klockan närmade sig sex på kvällen och jag gick ut i vardagsrummet. Jag satte mig i soffan bredvid mamma och började prata om det vi inte hunnit prata om sen det senaste telefonsamtalet.

Efter en stunds pratande ringde mobilen och jag påmindes om att dem skulle komma snart, därför ställde jag mig upp, pussade mamma på pannan och gjorde iordning mitt sovrum för dom. Det tog fem minuter innan dörrklockan ringde och jag gick snabbt ut i hallen. Jag öppnade dörren hetsigt och först stod Tristan, såklart. Hans armar omfamnade min kropp länge och jag kysste honom snabbt. Egentligen ville jag pussa på honom ännu mer, men jag ville hälsa på dem andra också. Elvira kramade mig hårt och log stort, åh vad jag hade saknat henne. Bakom henne stod Valter som log och bjöd in mig till hans famn. Jag släppte taget om honom och kramade om Lucas och Stella.

Vi gick in till mitt rum och öppnade direkt upp pizzakartongerna, direkt började alla ta för sig av maten. Vi pratade om tiden ifrån varandra, mitt liv i London, deras i Stockholm. När klockan närmade sig 11 var det dags att säga hejdå, vi alla hade trots allt en skola att gå till imorgon. Tristan stannade kvar eftersom han skulle sova över, men de andra kramade jag hejdå och följde med ut i hallen.

Efter jag och Tristan hade borstat tänderna gick vi och la oss, båda var trötta, speciellt jag. Vi låg tätt intill varandra och jag njöt av närheten. Han viskade fina saker i mitt öra tills jag somnade.