Du kommer in i mitt liv, förstör min balans. Förändrar min rutin. Jag trodde jag hade allt, men när jag träffade dig fick du mig att känna att jag saknade något.
Du var allt som jag ville ha, men ingenting jag behöver.
Men. Jag går inte isär när ja...
Alarmet ringde från telefonen och jag sträckte ut armen för att stänga av det störande ljudet. Jag drog mig närmare Tristan istället för att gå upp från den varma sängen. Klockan var halv sju och jag visste att det var dags att gå upp, jag började halv nio och jag behövde all tid jag kunde få för att vakna.
Vid sju hade jag tagit mig kraft att lämna sängen och ställt mig i duschen. Tristan låg kvar eftersom han alls inte behövde den tiden jag krävde för att komma till liv. Duschens varma vatten gjorde det lite lättare att vakna och efter stund virade jag en handduk runt kroppen och gjorde frukost. Mamma kramade mig och sa godmorgon innan hon skulle gå till jobbet, nu var det bara jag och Tristan kvar i lägenheten.
Klockan närmade sig åtta och jag hade sminkat klart mig och satt på mig kläder.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
När det var dags att gå satte jag på mig en stor vinterjacka över den alldeles för kalla skjortan som jag slängt över en vit t-shirt. Jag låste lägenheten och följde med Tristan in i hissen. Vi ställde oss tätt bredvid varandra och stirrade in i spegeln.
"Fin du är." Sa han och log brett mot mig i spegeln.
Jag kollade mot honom och gav honom en lätt puss medans jag kramade om honom. När hissen var nere på entréplan gick vi snabbt ut genom portdörren, och när vi kom ut i kylan sa jag "Fy" i ren förtvivlan när jag insåg hur kallt det var.
Han skrattade till åt mitt besvärade ansiktsuttryck och flätade hans hand med min medans vi började gå mot tunnelbanan. När vi kom innanför spärrarna stannade vi upp och jag kysste honom mjukt innan jag var tvungen att gå.
"Jag ringer när jag slutar." Sa jag medans vi båda hade börjat gå åt två olika håll.
När jag hade satt mig på tunnelbanan mot Gullmarsplan satte jag i hörlurarna och började direkt lyssna på musik. Jag kunde inte gå någonstans utan mina hörlurar. Jag gäspade medans jag trött kollade igenom Instagram tills Elviras namn syntes på skärmen och en signal spelades.
"Hej är du påväg?" Sa hon glatt
"Jaa, jag satte mig precis på tunnelbanan så jag är framme om 15?"
"Okej, men möt mig utanför skolan!"
"Självklart baby" Sa jag och flinade lite
"Haha bra puss hejdå"
"Puss." Och där var samtalet slut.
En kvart senare stod jag utanför byggnaden där det stod klart och tydligt "Värmdö gymnasium" med blåa bokstäver. Någon sekund senare såg jag Elviras glada ansikte. Vi gick tillsammans in till skolan och jag möttes direkt utav mängder av nya ansikten. Hon pratade om något men jag förstod inte riktigt vad, alla nya intryck gjorde mig förvirrad. Helt plötsligt säger hon snabbt "Jag måste gå på toa, men gå till skåpen och leta efter skåp 137!" Jag nickade tveksamt innan jag fortsatte genom korridoren.
Jag sträcker ut armen för att ta tag i ett handtag till en glasdörr medans jag försökte få tag i Valter. Precis när jag ska trycka upp dörren öppnas den plötsligt från andra hållet och en person är sekunder från att gå in i mig. Hans axel stöttes mot min överkropp och lite chockat kollade jag upp från mobilen och möttes utav en lång figur.
"Shit sorry" Sa han och kollade in i mina ögon snabbt innan han försvann med folkmassan.
Tillslut kom jag fram till skåpet och inväntade att Elvira skulle komma tillbaka. Precis innan jag tänkte ringa kom hon gåendes mot mig.
"Kom vi ska möta Valter" Sa hon glatt när hon kom fram till mig.
"Ja, men vart är han då?"
Hon tog mig i handen och drog mig ut till korridoren och visade mig vägen till Valter.
När vi kom fram till Valter satt han med tre andra killar, varav en jag kände igen. Den långa blonda killen som stötte till mig vid dörren. Bredvid satt en kille med ett brett leende och brunt hår, den sista killen hade kallt blont hår och en intensiv blick.
Valter ställde sig upp från fåtöljerna som dem hade ockuperat, han gav mig en lång kram och log mot mig. Killen med brunt hår knuffade upp den långa blonda killen som log mot mig "Tja, Noel!" Sa han och räckte fram handen medans han log stort och skrattade. Jag började skratta åt honom och hans klumpiga framträdande "Ja hej igen, Ebba."
