Jag går inte isär när jag går med dig - Noel Flike

Kapitel 7

"Hallå?" Sa jag lite förvirrat i luren.

"Ebba, det är Noel. Valter är så jävla packad och varit i slagsmål. Kan vi komma till dig?"

"....Ja, ja självklart." Sa jag lite chockat.

20 minuter senare stod dem utanför min dörr och jag öppnade. In kom Valter som hade en tydlig svullnad över ögat, det skulle bli en rejäl blåtira. Från ögonbrynet rann det också lite blod. Han var även stupfull, något som jag inte alls märkt av under festen.

"Vad fan är det som har hänt?" Sa jag när Noel drog in honom till badrummet.

"Fucking Malte hoppa på honom."

"Vadå hoppa på? Det måste väl han hänt något?" Sa jag medans jag letade runt i badrummet efter diverse plåster och annat som skulle kunna rädda detta.

"Vadå du försvarar Malte eller?" Säger Noel och kollar på mig med lite höjda bryn.

"Nej det gör jag inte. Lägg av. Jag vill bara veta varför Valter är packad och blöder i ansiktet? Det är väl inte så jävla konstigt att jag frågar?"

"...Sorry det var inte meningen så. Jag är bara så trött på att Malte går runt och är oskön mot alla och att den där Tristan hjälper honom med att bara vara ännu oskönare." Sa han och ställde sig upp från badrumsgolvet.

Jag antog att han inte visste att jag och Tristan var tillsammans. Annars hade han väl aldrig sagt det, inte på det sättet. Nu kändes det inte som den rätta stunden att berätta för honom. Jag var inte skyldig honom det heller.

Jag valde därför att byta ämne. Eller iallafall att fokusera på Valter istället. Även Noel förstod att det inte var rätt tillfälle att fortsätta konversationen.

Medans jag tvättade av blodet från Valters ansikte hämtade Noel lite vatten till honom, så att han kunde få i sig nått annat än alkohol. Det var inte mycket blod. Det var lite som hade runnit från ögonbrynet. Han hade antagligen fått ett rejält slag mot ögat, pågrund av blåtiran han också lyckades få.

Valter och Tristan hade varit vänner ganska länge, det var bara i sommars dem bråkade över något som jag inte ens vet om. Vill nog inte heller veta. Men sen dess har dom lyckades lösa det och varit vänner. Jag menar, dem både kom hem till mig när jag precis kommit tillbaka till Stockholm. Men nu så var vi väl tillbaka på noll igen, om dem hade bråkat, igen.

"Tjaaaaa Alice. Fan förlåt om vi bara, bara trängde oss på såhär. Det var inte meningen att det skulle bli såhär då. Men, men ja. Jag kan inte dra hem, när jag är...full. Eller liksom jättefull. Så Noel drog mig med hit." Fick Valter fram när han lyckats få sitt mummel, till förståeliga meningar.

"Nej det är lugnt. Tänk inte på det." Sa jag medans jag räckte över glaset med vatten som Noel hämtat.

När han var hel och ren. Eller inte hel då, eller ren. Men iallafall något åt det hållet. Tog vi med honom till soffan och han la sig raklång och däckade direkt.

"Ja... Nu då?" Sa Noel lite osäkert medans han backade från Valter.

"Cigg?" Sa jag och kollade på paketet som låg på soffbordet.

Vi båda gick ut på balkongen och tände varsin. Jag tog ett djupt bloss och andades ut långsamt. Jag kollade mot Noel medans han andades ut röken. Det såg så estetiskt vackert ut. Hur hemskt det än låter, så var det så. Noel var vacker och det såg vackert ut när han stod där, och höll cigaretten i ett stadigt grepp, mellan tummen och pekfingret. Andades in, ut. In, ut. Men vad spelade det för för roll, när jag hade Tristan. Så länge jag hade Tristan, spelade det ingen roll att Noel stod framför mig, och var estetiskt vacker.