Jag går inte isär när jag går med dig - Noel Flike

Kapitel 4

Tiden gick och jag gjorde mig mer bekant med skolan. Även människorna i den. Så fort vi hade slutat för dagen gick alla ut från entrén och samlades utanför skolan. Alla skulle åt olika håll förutom jag, och den långa blonda killen. Noel.

Båda vi skulle ta gröna linjen hem. Därför gick vi sida vid sida till tunnelbanan, båda trötta efter den långa dagen. Mot min förvåning flöt konversationen på och båda var intresserade av vad den andra hade att säga.

"När lärde du känna Valter?" Frågade Noel mig.

"Oj, väldigt längesen. Hans pappa känner min pappa, så vi har känt varandra länge. Men jag vet att ni lärde känna varandra när ni började på Värmdö eller hur?"

"Har han berättat det, vilken sötis han är Janni."

Jag skrattade lite innan han fortsatte prata.

"Ja, jag har hört ditt namn lite då och då. Antagligen pågrund av distansen. Men nu fick man äntligen träffa "Ebba som bor i London"."

Jag började skratta lite återigen.

Han var charmig Noel, det var han.
Rösten ur högtalarna ropade ut "Medborgarplatsen" och vårt samtal avslutades. Jag ställde mig upp och han kramade mig hejdå innan han skyndade sig ur tunnelbanevagnen.

Direkt plingade min telefon till, ett sms från Tristan lös upp. "Har du slutat än?"

Juste Tristan. Jag ringde upp honom och sa att jag var påväg hem. Vi kom överens om att han skulle komma hem till mig så fort jag jag kommit hem.

Han väntade utanför porten när jag skyndade mig fram på trottoaren.

"Skulle inte jag hoppa på din tub?" Sa han medans han skrattade lite och jag kollade lite förvirrat på honom.

"Jo! Men jag åkte med en från skolan så glömde helt bort förlåt." Sa jag och pussade honom snabbt.

Efter vi kommit in i lägenheten började jag direkt att göra pannkakor medans Tristan satte sig runt matbordet och väntade.

"Du kan inte hjälpa till lite eller?" Sa jag lite irriterat, antagligen pågrund av hunger.

Han ställde sig upp och kramade om mig bakifrån och kysste mig på nacken. Jag vände mig om och tog tag om hans ansikte medans jag kollade på honom. Hans gröna ögon, hans blonda kortklippta hår och breda leende. Jag kysste honom länge medans han tog tag om min midja. Jag hade längtat så länge efter detta, att få ha en vardag med honom. Att kunna träffa honom när jag ville. Och nu står jag här och skäller på honom. Jag drog tillbaka från kyssen och kramade om honom hårt.

Vi tog fram tallrikar och satte oss och började äta.

"Hur känns skolan då?" Sa han medans han tog en tugga.

"Det är bra, Elvira och Valters vänner är sköna och skolan känns ändå soft." Sa jag lättat.

"Vadå Noel och dom eller?" Sa han och kollade lite längre på mig.

"Jaa? Eller vadå?"

"Nej ingeting." Jag märkte att han inte sa hela sanningen.

"Jo säg." Jag log lite medans jag rynkade på ögonbrynen.

"Nej det blev en grej i somras. Vi var på samma fest och så hoppa dom på mig, typ."

"Typ?"

"Ja, eller det blev väl lite bråk."

"Så det det var den gången du spräckte ögonbrynet eller?" Sa jag och kollade menande på hans ärr som bildats vid ögonbrynet.

"Ja." Han harklade sig lite och log.

"Vadå så du tycker inte om dem eller?"

"Nej, eller jag tycker dom är lite keffa."

Jag bytte snabbt ämne eftersom jag inte kände att jag ville välja sida. Jag hade ju bara fått bra intryck av Valters vänner, därför orkade jag inte diskutera vidare.