Jag går inte isär när jag går med dig - Noel Flike

Kapitel 5

Det var fredag och jag satt trött på tunnelbanan påväg till skolan. Jag hade kommit överens med mamma att jag skulle få "ta hem några vänner på middag" ikväll, och därför skulle hon sova hos sin särbo Niklas.

Vad hon inte visste var att de få vännerna som hon trodde skulle som komma över i själva verket var bara några av alla jag bjudit in till vårt hem. Självklart skulle jag ta tillfälle i akt att styra fest om mamma inte skulle sova hemma. Jag hade bjudit nästintill alla jag vet och känner för att egoistiskt nog fira min hemkomst.

Jag gick ut från tunnelbanan och möttes snabbt av kylan. Jag skyndade mig till skolan för att slippa den isiga luften. Eftersom jag och Elvira gick i samma klass mötte jag upp henne vid skåpen innan vi tillsammans gick till klassrummet.

Vi satte oss längst bak i rummet och lektion började snabbt efter vi kommit in.

"Bjöd du Noel och dem?" Sa Elvira lite tyst

"Ja? Eller jag sa till Valter att han skulle ta med dem."

"Men Tristan då?" Sa hon och såg lite tveksam ut

"Vadå Tristan?"

"Har inte Tristan berättat om vad som hände i somras, på fes-"

"Jo, igår." Jag avbröt henne eftersom jag redan visste vad hon skulle säga.

"Men varför började dem ens bråka?" Fortsatte jag.

"Asså jag vet inte, Valter vet inte heller. Han var bara där och försökte stoppa det så han vet inte bakgrunden till det. Det enda jag vet var att det var Lucas och Tristan mot dom andra.

"Fas-"

"Elvira och Ebba? Var tysta."

Våra ögon blev till rådjursögon när vi båda spärrade blickarna mot läraren.

Lektionen gick oväntat snabbt och och likaså gjorde dagen. Eftersom jag visste vad som väntade inför ville jag komma hem i tid och förbereda allt. Därför skyndade jag mig hemåt när skoldagen var slut. Skynda var väl att ta i, det var inte så mycket som behövdes fixa.

När jag kom hem så gick snabbt in i köket och letade efter något att äta, det första jag såg var riskakor så jag sträckte mig mot hyllan i skafferiet och tog fram paketet. I samma veva hämtade jag min dator och satte mig i soffan och började kolla på meningslösa saker på datorn.

Någon timme senare skrev Elvira om hon kunde komma och göra sig i ordning, självklart var mitt svar. Hon kom hem till mig snabbt därefter och i samma veva beställde vi hem mat. Man måste grunda med mat för att få en bra fylla. Det är sen gammalt.

Jag satte på mig en orange klänning av silke men kände direkt att jag kände mig lite väl överklädd, därför bestämde jag mig för att sätta på en grå stickad tröja över den. Klockan hade blivit lite över tio, jag, Elvira och några andra satt runt mitt matbord och hade börjat förkröka. Olle, en av mina gamla killkompisar försökte få hit något haff, det gick inget vidare. Själv satt jag och väntade på att Tristan skulle komma.

Tiden gick och allt fler människor fyllde lägenheten, jag började bli allt mer full och jag kände hur varje rum var fyllda med personer jag knappt kände. Helt plötsligt stod Valter framför mig och jag kramade om honom. Han, Noel och dem andra hade precis kommit till festen. Tristan hade dock inte synts till än. Jag gick till köket och tog fram några öl till killarna.

"Här!" Sa jag glatt och log stort mot Noel.

"Tack!" Han tog en klunk ur flaskan och log.

"Sjukt najs lägenhet, men hur fan vågar du släppa in alla i den?" Sa han och satte sig på en av barstolarna vid köksön.

"Tack! Nej jag vet inte, det blev lite fler än vad jag hade tänkt kanske. Men jag har kul!" Sa jag och skrattade till.

Noel drog handen i sitt hår och skrattade medans han stod och pratade min sina vänner. Han var lite gullig ändå. Lång och lite vinglig. Jag började skratta åt mig själv när jag tänkte på det. "Lång och lite vinglig." Han uppmärksammade det.

"Vad skrattar du åt då?" Sa han och flinade lite.

"Nej ingenting. Eller jag tänkte på något kul bara." Sa jag och tog ett löst grepp om hans arm medans jag skrattade.

Vi fortsatte prata om jag vet inte vad, allt möjligt. Tills jag hörde Axel säga något medans han skrattade lite nedlåtande.

"Vad gör dom här?" Sa han och personerna jag stod vid riktade sina blickar dit han kollade. Det var några killar. Och en av dem var Tristan.