I N L Å S T

250 5 0
                                    

˚ ༘✶ ⋆。˚ ⁀➷ K L Ä N N I N G E N  var på satt och jag hade fixat färdigt mig. Sedan började jag smyga ner så ingen skulle märka att jag gått ut. Men nedanför trappan stod min pappa. Helvete, vad gör han hemma?

"Var är du påväg Wilma?" han korsade sina armar och såg riktigt arg. Vad hade hänt nu?
Jag visste att han skulle bli riktigt arg av mitt svar men ärlighet varar längst. "Jag ska på fest. Men jag kommer hem innan tolv jag lovar" han blockerade trappan. "Du ska ingenstans Wilma, gå upp igen" jag skakade på huvudet.
"Jag vill bara gå på en fest. Det är lugnt pappa, du behöver inte vara orolig jag ska inte dricka" han skrattade åt mig.
"Tror du att jag är dum påriktigt. Ska du gå på en till fest så du kan bli publicerad på det där kontot igen"
"Det är inte som att jag velat bli publicerad på ett konto pappa. Men jag ska inte sitta och bli rädd för att gå ut. Det är absolut inte hälsosamt"
"Vet du vad Wilma jag tror inte på dig. Du är överallt på hela kontot men nu så kommer jag som pappa in och sätter ner foten. Gå in på ditt rum igen"
"Du bryr dig aldrig längre och när något går lite fel så kommer du in och leker att du aldrig varit borta. Det funkar inte så"

Där slog det slint i min pappa och han tog tag i mitt överarm hårt. Han kasta in mig i mitt rum sedan blir det tyst.
"Låste du just in mig pappa?" skrek jag.
"Om du inte lyssnar så blir det konsekvenser. Så ja, du är inlåst Wilma" efter han sa det så stormade han ner igen.

Jag ville egentligen inte göra allt värre med pappa genom att rymma men jag gjorde detta för Engla. Så jag hoppade ut från fönstret och sprang till en adress som var välbekant.

Runaway bride - Dante LindheWhere stories live. Discover now