Runaway bride - Dante Lindhe

Ä N G L A L I K

˚ ༘✶ ⋆｡˚ ⁀➷
E N G L A S  P E R S P E K T I V

Kul att bli lämnad ensam på en håltimme. Wilma behövde dra för hon skulle till tandläkaren och Ludwig hade inte samma schema som mig och Wilma. Vid dessa tillfällen önskade jag att jag hade mer vänner.

Jag lämnade min grejer i mitt skåp och när jag stängde skåpdörren så stod Dante där.

"Hej Engla!" sa han snällt. För snällt.
"Hej" sa jag tyst, vad fan ville han mig?
"Du är så vacker. Har någon någonsin sagt till dig att du är änglalik?" Hur kunde han fråga den frågan och varför pratade han ens med mig.
"Ja du. I 9:an, kom med något nytt om du ska snacka med mig Dante"
"Bara så du vet jag gillar en utmaningar, så jag blir inte stött av din attityd. Men om du inte tror att jag kan besegra en utmaning så tror du fel Engla. Det gör jag alltid" han kollade in i mina ögon. Djupt. Vilket gjorde mig väldigt obekväm.
"Vad vill du då?" han flinade av min fråga han trodde väl att jag gått i hans fälla.
"Jag ville bara att du skulle veta att jag fortfarande tycker att du är attraherande" jag skrattade åt honom, ge upp Dante.
"Fast så säger du till alla Dante, det är så du får dina brudar. Jag känner mig inte speciell alls. Så om du inte har något annat att säga så drar jag gärna. Vill inte spendera min håltimme på dig" sedan gick jag ifrån honom.

När jag kommit ifrån honom en bit så kände jag att någon tog tag i min arm. Dante måste ju skämta. "Det är något speciell med dig. Jag har en egen raggningsreplik till dig, det har ingen annan. Engla du fattar inte hur vacker du är" han strök min kind och jag har aldrig varit så glad att korridoren var tom. För jag ville inte att någon skulle se att jag just nu gick in i Dante Lindhes fälla. Jag vet att det inte var särskilt bra, men hans ord om att jag var änglalik reparerade i min hjärna. "Jag ville fråga om du vill komma på en fest på lördag?" frågade han.
"Du vill bara att jag ska få dit Wilma och det kommer inte hända. Jag kommer inte låta dig såra henne" han sträckte sina händer i luften.
"Wilma är inte ens bjuden, men jag bjuder dig Engla" han kysste mig och började gå.

"Vilken tid är festen?" sa jag efter en stund. Han vände sig om mot mig igen och sa "Den börjar 22:30"
"Räkna med mig" sa jag och han log.