Evig Natt

Kapitel 2

Solen steg snabbt dagen efter och ett kallt men välkommet ljus spred sig på marken. Klara vaknade och var inte förvånad över att Jen redan var vaken och tyst betraktade henne. När Jen såg att Klara var vaken så log hon snabbt. "Sovit gott?" frågade hon. Klara log tillbaka och nickade. "Och du?" Jen nickade tillbaka, sen blev hon allvarlig. "Det var alldeles för nära igår" kommenterade hon och betraktade de andra byborna som nervöst men lättat var i full färd med att bädda sina sängar så att de var redo för nästkommande natt. Klara följde hennes blick och nickade. "Vi hade tur." svarade hon och Jen nickade. Jen mötte Klaras blick, "Det får aldrig hända igen", sa hon med eftertryck. Samtidigt sneglade de på den lilla byns taleskvinna, Siobhan som såg beslutsam ut. Det som avslöjade hennes nervositet var hennes ständigt flackande blick och hennes händer som hon ständigt vred.

"Jag tror hon lyssnade på James igen." kommenterade Jen torrt. De sneglade på James som stod oberörd en bit bort och log självbelåtet. "Kan du inte prata med henne?" föreslog Klara. Jen gjorde inte så mycket väsen av sig, men hon var väl respekterad av alla i den lilla byn. Det var den sortens respekt som man vann genom något stort eller hjältemodigt, men ingen ville prata om det. Jen funderade kort innan hon kastade en sista blick på James och Siobhan. "Kanske senare", beslöt hon. "Just nu har vi saker att göra!" Klara nickade med en grimas. "Jag hatar mattjänstgöring" muttrade hon. "Vill du hellre ha latringrävning?" flinade Jen och Klara skakade häftigt på huvudet. "Jag älskar mattjänstgöring!" förkunnade hon högt och Jen skrattade.

Den lilla byn hade för att undvika alltför mycket protester och bråk ettrullande schema. alla skulle under månaden göra allt från vakttjänstgöring tillmatlagning. Det var mycket få undantag till regeln. De enda undantagen som vargodtagbara var medicinska, eller som i Siobhans fall för att hennes ansvar somtaleskvinna var alldeles för stort för att hon skulle ha tid att dessutom göranågot mer. Siobhan valde ändå att ibland komma ut till de olika områdena föratt hjälpa till eller prata med de som arbetade för att höja moralen. Siobhanvar en väl omtyckt ledare och hennes enda och största fel var att hon iblandlyssnade alldeles för mycket på människor som James.