Evig Natt

Kapitel 8

När Klara vaknade nästa morgon var Jen redan vaken. "Har du sovit?" frågade hon lågt. Jen kastade en snabb blick på henne innan hon fortsatte låta blicken glida runt i salen. "Tillräckligt" svarade hon kort. Klara följde hennes blick mot nykomlingarna som höll sig i sitt hörn. Deras blickar verkade ta in varje rörelse från den lilla byn som påbörjade sin dag med väl invanda rutiner. "Jag längtar tills de försvinner härifrån. Solen har gått upp så de borde försvinna när som helst", mumlade Jen och sneglade på Siobhan som stod längs med väggen med allvarlig min.

Så småningom serverades frukosten under tystnad. Till och med de få barnen som fanns i byn var dämpade. När alla satt och frukosten hade serverats ställde sig Siobhan upp. Alla stannade upp och tittade uppmärksamt på henne. "Jag hoppas att ni har sovit gott," sa hon med ett leende till nykomlingarna som nickade tacksamt. "Jag hoppas att ni låter oss skämma bort er en sista gång med en god och mättande frukost innan ni fortsätter er vandring." fortsatte hon. Nykomlingarna log frostigt. Meddelandet var kristallklart för alla. 'ni är inte längre välkomna'. Steve log varm mot henne. "Tack för gästfriheten, Siobhan" hans leende blev ännu bredare när han fortsatte, "Må elden skydda er." Stämningen blev om möjligt ännu stelare. Siobhan låtsades som ingenting när hon nickade och sen slog ut med armarna, "Låt oss äta!" Sen högg de in.

Klara och Jen utbytte blickar innan de började sleva i sig sin havregrynsgröt. "Jag önskar att de brydde sig om att servera något godare när vi ändå har gäster" muttrade hon.

Någonstans mellan frukost och byborna startade sina sysslor försvannnykomlingarna. den spända stämningen släppte äntligen och småpratet ökade saktai volym. Snart var allt var nästan som vanligt, undantagen var Jim och James. Dedrog sig undan tillsammans och pratade lågt när de trodde att ingen såg. Klarakom på James flera gånger med att titta på henne, så fort han insåg att honsett honom titta log han innan han tittade bort. Den natten lutade sig Jen närahenne när de gjorde sig i ordning inför natten. "Varför stirrar James på dig?" Frågade hon lågt, Klara tittade upp på James som log igen innan han tittadebort på Jim. Hon ryckte på axlarna. "Ingen aning. Men de vet vad som väntar demsom bryter mot reglerna så ingen av dem kommer göra något dumt." Hon la sigunder täcket och väntade på att sina ord skulle lugna henne. Det gick sådär. Jentittade på henne kort innan hon puttade sin säng närmare Klaras så att denästan låg bredvid varandra. Klara log lättat, genast kände hon sig tryggare. Ingenav dem låtsades om Jims brännande blickar.