Första gången han såg henne hade han nästan tappat andan.
Hon hade gått förbi honom i skolans korridor med blicken fäst på sina fötter.
För honom var hon perfekt. För alla andra var hon långt ifrån det.
För alla andra var hon någon man gick på så fort man såg henne. Han hade sett dem göra det. Han hade sett dem knuffa henne så fort hon kom i närheten av dem. De knuffade omkull henne så hon nästan föll till marken och hennes böcker föll ur händerna på henne.
Och han ville gå fram till henne. Han ville gå fram till henne och hjälpa henne. Han ville så gärna göra det.
Men han vågade inte. Han vågade inte gå fram och hjälpa henne, för han var rädd att de skulle göra samma sak mot honom.
~~~
Hej! Den här boken kommer vara väldigt ledsam, kapitlerna kommer vara korta och själva boken - eller novellen som det mer är - kommer också vara kort. Men jag hoppas att du gillar den, och jag kommer väl lägga upp ett kapitel i veckan. Kram
~bortsprungen
