Han hade låtsats vara sjuk inför sin mamma. Han hade inte vågat gå till skolan dagen efter han gick iväg från henne.
Hans mamma hade gått på det och sjukanmält honom, och han hade sedan suttit i sin säng hela dagen och tänkt. Han hade bara gått upp för att äta eller gå på toa, men annars hade han stannat i sängen.
Han hade tänkt på henne. På hur hon såg ut; perfekt. På hur hon var;perfekt. Och på hur hon behandlades; som om hon inte var så perfekt som hon faktiskt var.
Han hade tänkt på hur de andra var; hemska människor som inte märkte det perfekta med henne.
Han hade tänkt på hur han själv var; en fegis.
För det var vad han var. En fegis. En fegis som inte vågade prata med en perfekt person som hon bara för att han var rädd för hur de andra skulle börja behandla honom. En fegis som inte vågade stå för vad han tyckte.
