Enda sedan dagen då Forrest Sullivan stod vid sidan av sin fars kista har han längtat efter döden. Men tolv självmordsförsök senare står han fortfarande med båda fötterna på jorden.
I omgivningens ögon är Forrest en mycket märklig figur, men Ava Rog...
Ett : I livet gäller naturens lag: Äta eller ätas. Döden har ingen lagbok.
Forrest Sullivan lärde sig tidigt att han inte var som alla andra. I själva verket var det nog ytterst få som var som honom. Han hade alltid varit barnet som stod för sig själv och rullade en sten under skosulan medan resten av eleverna spelade boll under rasterna och han hade alltid varit den som ingen ville sitta bredvid i klassrummet. Faktum är att hans klasskamrater hellre satt bredvid kiss-Peter än bredvid Forrest.
Men Forrest accepterade detta. Forrest hade alltid accepterat att han var annorlunda och han hade aldrig unnat sig tanken att kanske var det honom det var fel på. För i Forrest Sullivans ögon var han den normala och alla andra var bara tråkiga, färglösa och patetiska. Under hela sitt liv hade Forrest träffat människor som var som vita målardukar och inte en enda hade imponerat på honom. De alla var samma och sådan monotoni la aldrig Forrest särskilt mycket energi på.
Som blott nio år gammal upplevde dock Forrest Sullivan en händelse som fick honom att förstå att det kanske trotts allt var hos honom felet låg. Denna specifika händelse skulle Forrest aldrig komma att glömma bort av flera anledningar. För det första var det måndagen efter hans fars begravning, för det andra var det dagen som Forrest äntligen fått en högre skolbänk av vaktmästaren eftersom han alltid varit väldigt mycket längre än alla andra och hans knän därför slog i bänkskivan. Men framförallt mindes Forrest denna dag eftersom det var dagen som hans liv tog en vändning som skulle leda till år efter år efter år av samtal med kuratorer, barnpsykologer och vuxna som sades kunna "bota honom".
Diskussionsämnet var drömmar och för en pojke som Forrest som under sina hela nio år i livet fått huvudet nedtryckt i toaletter, uppskrapade knän efter att blivit fälld av sina tuffare klasskamrater och som precis sett sin egen far sänkas ner i marken i en vit kista fanns det inga drömmar, bara mardrömmar.
Forrest och hans klasskamrater fick turas om att berätta om deras drömmar och för varje gång någon sa att de ville bli astronaut, prinsessa eller polis kände Forrest hur han sjönk djupare och djupare ihop på sin stol. För efter nio år av total tomhet fanns det bara en sak som Forrest Sullivan drömde om - slutet.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Att bära rock året om kunde bli lite varmt under sommarhalvåret, men Forrest hade aldrig känt sig särskilt påverkad av värmen eftersom han själv levde omgiven av ständig kyla från alla i hans närhet. Han tog ogärna av sig den tunga, svarta ullrocken, men skulle svetten börja klibba i Forrest nacke hade han ju alltid den vita och prydligt knäppta skjortan under.
Forrest var sällan känslosam, men just denna förmiddag kände han sig lite nedtyngd där han satt på sin vanliga bänk utanför skolentrén och åt sin lunch ifred. Idag hade han nämligen fått en ny uppgift i biologin med inriktning på sexualkunskap och Forrest som annars visste mycket om det mesta var inom detta ämne totalt kunskapslös. Sex hade aldrig varit hans starka kort så att säga.
