neun

249 25 5
                                    

Nio : Tiden läker inga sår, det är en bluff.

Ava umgicks aldrig med sina vänner längre. De hade helt enkelt slutat bjuda med henne när de hittade på saker eftersom hon ändå alltid tackade nej. De pratade knappt i skolan heller och istället för att sitta med dem på lunchen som hon tidigare alltid hade gjort tog hon med sin lunch ut och satt med Forrest på bänken.

Många verkade förvånade över deras nya vänskap och Ava visste att spekulationer gick omkring bland eleverna. Många tog nog för givet att hon och Forrest var pojkvän och flickvän, men Ava brydde sig inte om rykten eftersom hon visste sanningen. Hon brydde sig inte heller om att hon knappt hade några vänner kvar eftersom Forrest gav henne den stimulans hennes hjärna behövde och som hennes vänner aldrig någonsin gett henne.

Temperaturen i luften var så varm denna kväll att Ava kände att hon var på väg att smälta när hon satt i sin lägenhet. Hon hade gärna åkt och badat, men visste att stranden förmodligen var full av folk från skolan som hon helst inte ville träffa. Hennes vänner var säkert där, Todd Perry var säkert där och därför ville hon absolut inte vara där.

Hon försökte komma på om det fanns någon annan strand i närheten hon kunde bege sig till och kanske fråga Forrest om han ville följa med, men kände bara till den strand som förmodligen svärmade av folk just nu.

Men sedan kom hon på en idé som var lika galen och våghalsig som alla hennes idéer, men som möjligtvis skulle kunna fungera och som inte innebar att trängas bland massa folk.

Så hon plockade upp sin mobiltelefon, ringde Forrest och sa åt honom att ta med sig badbyxor.

Så hon plockade upp sin mobiltelefon, ringde Forrest och sa åt honom att ta med sig badbyxor

Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.

Ava hade vägrat tala om för Forrest vart de var på väg. Det enda hon hade sagt under det korta telefonsamtalet och deras promenad till den okända destinationen var att han skulle ta med sig badbyxor, vilket han hade gjort.

Sina nya kläder kände han sig mer och mer bekväm i och denna dag bar han en vit t-tröja tillsammans med jeansen. Den korta tröjan kändes tunn och svalkande mot hans varma skinn jämfört med den tunga rocken, detsamma gällde hans kortklippta hår.

Till slut anlände de till platsen Ava hade i åtanke och Forrest blev förvånad av att se att de stod utanför stans badhus. Hans förvåning berodde dock mest på att simhallen för tillfället var stängd då den var under konstruktion.

Men detta stoppade inte Ava. Hon tog tag i Forrests hand och ledde honom till baksidan av byggnaden där bakdörren till cafeterian stod på glänt för att låset annars gick i baklås. Inte hade väll de trott att två ungdomar skulle bryta sig in en söndagkväll för att ta en simtur.

Det var knäpptyst inne i badhuset och lamporna var nedsläckta. Det var mörkt, men tillräckligt med ljus strömmade in genom de små fönstren för att Ava och Forrest skulle se vart de satte sina fötter. Medan de tassade bort mot den största bassängen frågade Forrest otaliga gånger om de verkligen var lagligt att bada här och trots att Ava visste att det verkligen inte var lagligt att bada på en byggarbetsplats intalade hon Forrest att det inte var några som helst problem.

Forrest Sullivan Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang