Forrest Sullivan

zehn

tio : Varför dra ut på något som ändå ska ske.

- Du kan ställa skorna där.

Forrest krängde av sig sina tygskor och ställde dem intill dörren där två andra par skor stod, båda lika slitna.

Efter besöket på badhuset hade Ava frågat Forrest om han ville hänga med hem till henne och efter att ha skickat iväg ett snabbt sms till sin mor tackade han gladeligen ja.

Forrest följde Ava genom den smala hallen och ut i det minsta kök han någonsin sett. En köksbänk, en diskho, två köksskåp, ett litet kylskåp och en kokplatta bestod det av och intill köksytan, bakom en dörr som stod på glänt, stod Avas säng. Den var obäddad och bland sängkläderna låg en pizzakartong och hennes laptop. Från den lilla hallen gick även en dörr till vad Forrest antog var badrummet och med tanke på hur liten resten av lägenheten var hade han svårt att tro att badrummet var något större.

- Det är lite stökigt, sa Ava och plockade ner lite disk som stod utspridd på diskbänken i diskhon.

Forrest tittade sig omkring i den trånga lägenheten och hade svårt att förstå hur Ava inte kunde få klaustrofobi av att bo där. Å andra sidan kanske han inte var att tala med tanke på att han varit levande begravd.

- Bor du inte med dina föräldrar? frågade Forrest när det gick upp för honom att lägenheten var alldeles för liten för två vuxna att bo där med.

- Min mamma kastade ut mig när jag fyllde arton, svarade Ava medan hon vätte en disktrasa under den rinnande vattenkranen. Hon tyckte jag tog för lite ansvar, så jag flyttade hit för att motbevisa henne.

- Träffar du aldrig henne? frågade Forrest och följde Avas rörelser med blicken när hon torkade av diskbänken.

- Hon hälsar på ibland, svarade Ava enkelt och la ifrån sig disktrasan. Vår relation består av hat-kärlek kan man säga.

Forrest nickade förstående.

- Din far då?

Ava blev tyst och Forrest fick känslan av att han sagt något som han inte borde ha sagt.

- Han sitter i fängelse och vi pratar inte, förklarade Ava och bytte snabbt samtalsämne innan Forrest hunnit komma med några följdfrågor. Vill du ha pannkakor?

Forrest nickade och Ava började plocka fram de få råvaror hon hade i sitt kylskåp. Forrest frågade flera gånger om hon ville ha hjälp att förbereda smeten, steka pannkakorna eller duka, men varje gång svarade Ava att hon klarade det själv. Han anade att det hade något med hennes önskan om självständighet att göra, något som hon kanske ville bevisa för hennes mor, men han spann inte vidare på den tråden utan gick istället runt i den lilla lägenheten och tittade. Badrummet var som väntat så litet som han hade trott och även det var stökigt med sminkprodukter över hela handfatet och kläder kastade över badrumsgolvet. Hennes sovrum var inte heller det särskilt rent och det luktade starkt av pepperonipizza. Men den doften byttes snart ut mot den ljuvliga doften av pannkakor, vilket blev Forrests signal att bege sig tillbaka till köket.

- Vill du ha sylt på pannkakorna? frågade Ava vänd mot kokplattan och stekpannan som stod där på.

- Ingenting blir bra, svarade Forrest och duckade under taklampan på sin väg till Ava. Han kikade över hennes axel på pannkan som fräste där i och kände hur det började kurra i hans mage.

När pannkakorna var färdiga satte de sig i Avas säng då hon inte hade någon annan sittyta och började äta. De åt under tystnad eftersom en viss pinsamhet hängde i luften efter deras stund i badhuset, men tystnaden bröts ganska snart av Ava.