KAPITEL 22

2.3K 27 7
                                    

Jag vaknade upp med ett stor leende på läpparna. Jag kände armarna hålla om mig hårt bakifrån. Fjärilar spreds i hela kroppen, ja var så glad, men tanken på att hans händer ha varit på någon annan smög sig fram.

Jag satte mig snabbt upp med benen hängandes över sängkanten och andades djupt. Har jag gjort ett misstag med att gå tillbaks till honom.

Jag kände en hand försiktigt stryka över min rygg. Tanken försvann lika fort som den kom. Det gick en rysning längst ryggraden. "Madi, är de något" sa en nyvaken röst. Jag vände mig om och såg en halv sovande Jack. Jag sprack upp i ett leende. "Nä absolut ingenting" sa jag och la mig ned tätt intill honom igen och somnade snabbt om.

Jag vaknade upp ingen en stund efter av en telefon som aldrig kunde sluta vibrera. Jag satte mig upp och såg Jacks telefon lysa på nattduksbordet. Det var inte ett, inte två, inte tre utan 7 sms av en tjej. Det var av någon Vera.

Babe vart är du, vi skulle ju äta frukost med varandra på caféet?

Hallå?!

Jag står utanför och väntar!

Jag kunde bara se dem tre första sms:en men orden "babe" fick mig på fötterna snabbt. Ut, jag måste ut. Han är helt otroligt. Han leker bara med dina känslor Madison kan du inte fatta det?

Jag tog snabbt på mig bh, byxor, tröja. Jag fick svårt att andas, adrenalinet kickade in. Tårarna började komma, hur kunde jag lita på honom i första början.

"Vart ska du Madi" sa Jack nu vaken.
Jag vände mig mot honom med tårarna i ögonen.

"Så långt bort från dig så möjligt" sa  jag med skorna i handen och öppnade dörren.

Han satte sig upp i sängen och såg han telefon lysa upp av ett till jävla sms av den där tjejen. Hans ögon spärrades upp.

"Mad jag kan förklara" sa han och ställde sig snabbt upp ur sängen för att hindra mig från att gå.

"Jävla idiot" sa jag argt och smällde igen dörren bakom mig.

Jag sprang ned för trappen barfota med skorna i händerna och tårar på kinderna.

"Madison, stanna" hörde jag efter mig.
Men det är något jag aldrig kommer göra. Han fick sin chans till och med en andra chans och han sumpade den på 2 sekunder. Vad fick han på dom 2 sekunderna, joo ett ligg, precis det han ville ha, eller hur.

Jag öppnade snabbt ytterdörren och skyndade mig ut. Där stod en svart bil, och gissa vem som satt i. Jo den där tjejen. Den där tjejen han var otrogen med. Han har varit med henne hela tiden.

Jag kände en hand på min axel.
"Madi" sa han tyst. Jag rykte snabbt bort axeln och vände mig om och kastade ena min sko i hans ansikte.

Jag kan inte påstå att han inte förtjänade det.

Jag kunde nästan inte andas.

"Kan jag bara få förklara" sa han och försökte lugna mig.

Jag blev alldeles knäsvag. Jag vill bara vara med honom. Varför förstörde han allt.

Jag vände mig mot bilen och såg tjejen sitta där med ett litet flin på läpparna.

Jag kände en panikattack närma sig. Jag vände blicken mot honom igen och kollade på honom besviket.

"Mad, jag...."

"Du har fått dina chanser Jack, och du fuckade upp båda två" Tårarna rann längs mina kinder

Jag klarar inte av att kolla på honom, jag vände mig om innan han hann säga något mer och sprang hem barfota innan panikattacken hann komma. Jag kände ingen smärta i fötterna änfast jag sprang på kottar och stenar. Jag villa bara bort från dem. Allt för att inte vara där.

Vad tänker han med egentligen, har han inte sårat mig tillräckligt eller??

New startWhere stories live. Discover now