TEXTING HER | o.r.

(21)

TACK FÖR ALL KÄRLEK PÅ FÖRRA KAPITLET. Ni är underbara! ♡
-------------

< NIKI >

Snön glittrade när solens strålar sträckte sig fram till de vita tjocka lagren som täckte marken.

Trots att det var minusgrader utomhus så skapade solstrålarna en illusion av vår. Det var vårkänslor jag fick denna eftermiddag. Det var länge sen jag såg solen och nu kan jag utan tvekan erkänna att jag saknat både den och värmen. Genom fönstren i bussen lös solen mig rätt i ögonen och gjorde det nästintill omöjligt att se mobilskärmen som jag knappade på.

Jag gav upp i mina försök att se vad jag höll på med och la ner mobilen i fickan. Utanför bländade snön mig med hjälp av ljusstyrkan från solen. Ögonen kisade och vägrade vänja sig vid ljuset. Likt när det är kolsvart i sovrummet och någon tänder.

Trots allt dåligt som hänt idag, så kan jag inte undgå att låta mungiporna sprida sig uppåt och formatera ett glatt leende. Det var längesen jag kände mig såhär glad. Det var längesen jag var positiv generellt, på insidan.

Allt som lärarna har sagt om D-vitamin från solen visar sig nu. Jag känner mig genuint varmare. På flera olika sätt.

Av någon anledning känner jag ett sug om skriva till honom. Men jag vet att han inte kommer svara. Precis som alla andra dagar. Tidigare hade jag aldrig kunnat erkänna det. Att jag tycker om honom. Att jag tycker om Omar. För det fanns inte markerat på världskartan. Det fanns inte en endaste liten chans i universum som förklarade att jag, lilla Niki. För två månader sen skulle börja skriva med Omar och tillslut förälska mig i honom.

Det var inte förrän efter nyår och efter alla sms som jag förstod att jag gillade killen bakom skärmen.

Men när vi krockade i skolkorridoren och Omar erkände att det var han som skrivit med mig, så stannade allt upp. Jag hade en aning om att det var Omar efter allt under nyår men hade ändå hoppats att det inte var han. När bekräftelsen kom antar jag att jag bara gav upp. Jag blev så arg. För en gångs skull fick jag känna glädje och trygghet och det försvann direkt.

Varför är det egentligen så fel att det är Omar? Varför Niki? Varför?
Jag minns nu hur arg jag var när han berättade men samtidigt kunde jag inte låta mig att känna mig ledsen efteråt. Jag minns hur han bad om ursäkt för att han tagit upp min tid för att sedan bara försvinna bakom hörnet. Jag blev arg, för att han hade fått mig att känna. För att han hade fått mig att må bra och för att han bara lämnade mig.

Det har gått tre veckor nu och jag har endast sett honom i skolan någon enstaka gång. Mitt liv är tomt. Jag är tom. Det tidigare fyllda hålrummet skrek efter hjälp. Jag såg inte längre någon motivation till någonting. Förr kunde Omar förgylla mina dagar med sina larviga skämt eller mina kvällar där vi spenderade så många timmar med att bara skriva och skriva om saker vi tänkte på. Det fanns inte kvar längre. Långt in på nätterna ligger jag och stirrar på min mobil och hoppas på att den ska ge av sig en sms signal. Men under dessa tre veckor så har det aldrig inträffat. Jag bara väntar och väntar på någonting som inte kommer.

Niki, han kommer inte tillbaka.

Vad vill du? Vad vill du med ditt liv?

Ska du leva varenda dag likt en zombie, omedvetet gå runt och göra dina sysslor utan att ens lägga en tanke på att du gör dem för att du har så mycket annat att tänka på.

Jag strävar efter hans värme. Den jag fick känna under nyårsafton. Jag saknar den känslan jag fick när han pratade. Hur vi två blev en. Hur hans varma sametslena läppar masserade mina. Hur han kramade om mig bakifrån. Hur han, var han.

Jag: I vilket land ser man bra i?
- I Ser-bien.

Jag: Vilka djur fattar snabbast?
- Hajar...

Jag: HAHAHA OKEJ DET VAR KUL!

Jag: nej inte direkt.

Jag: Jag accepterar inte det här längre.

Jag: Omar vi behöver prata.

Omar: Nej Niki. Låt mig vara.

Jag: ÄR DU SERIÖS?

Jag: DU KAN INTE BARA KLAMPA IN I MITT LIV OCH.. OCH...

Jag: FÅ MIG ATT KÄNNA SÅHÄR.....

Jag: JAG ACCEPTERAR INTE DET.

Jag: DU KAN INTE. DU FÅR INTE.

Omar:

Ett tomt fucking sms. How frickin kind of you 😊

---------
OKEJ! KOMMENTERA ERA REAKTIONER AV DETTA KAPITEL.

BTW! SNART 100K READS! ÅÅÅH SÅ SJUKT 🙈