TEXTING HER | o.r.

(18)

Jag behöver er uppmärksamhet lite snabbt nu bara!

Jag tror att jag kommer börja publicera lite kortare kapitel men då betydligt oftare. Tyvärr så prioriteras skolan framför både sociala medier och Wattpad just nu. Jag har mycket kvar att göra innan skolavslutningen om lite mer än en månad. Hoppas ni kanske kan förstå det.

Varsågoda, läs. ♡

-------------------------------------------

< NIKI >

Jag: *skriver någon cheesy text som du borde skratta åt för att jag är rolig*

Jag: ok

Jag: jag försökte mig faktiskt på ett skämt.

Jag: men jag kunde inte komma på något bra.

Jag: jag saknar dig.

Jag: gjorde jag något fel?...

Jag: måste erkänna en sak.

Jag: ....

Jag: ...

Jag: dina läppar var rätt...

Jag: mysiga..

Jag: kom igen.

Jag: snälla svara.

Jag: jag ser ut som en idiot nu :(

Jag: ...

Jag suckade och reste mig ur Dannes säng. Han hade lagt fram ett par svarta mjukisbyxor som för honom, var för små, men passade mig perfekt. Ovanpå mjukisarna så låg en grå t-shirt med ett otroligt mjukt material. Det tog inte lång tid innan kläderna prydde min kropp och mitt hår var uppsatt i en hög hästsvans på huvudet.
När jag kom ner så satt Danne vid köksbordet och åt mat.

"Sovit gott?" Han fråga kom ur hans mun med ett skrattretande klang. Något som irriterade mig fruktansvärt mycket. Jag fnös och gnuggade mina händer i vid tinningarna i ett hopplöst försök att få huvudet att sluta bulta.

"Gissa själv" Svarade jag en aning ilsket.

"Jag tog fram huvudvärkstablett och vatten åt dig" Sa sedan Danne lite lugnare och nickade emot platsen mitt emot honom.

Medan jag släpade mina trötta ben mot köksbordet synade jag Danne som inte alls verkar ha fått alkoholens bieffekter. Ett lätt leende lekte på hans läppar vilket totalt avslöjade vad han gjort inatt.

"Varför är du så glad då?" Mumlade jag fram, la tabletten på tungan och svalde tillsammans med vattnet. En rödare nyans spred sig över Dannes kinder och nu var det så självklart.

"Tilda huh?" Jag flinade och han nickade genant. Han log om möjlig ännu större innan han skakade på huvudet och såg upp på mig.

"Vi fick väl vår kyss tillslut, inte sant?" Jag höjde på ögonbrynet lite lätt.

"Daniel Larsson, du har velat kyssa bruden i flera månaders tid. Försök inte ens låta stolt, du har fegat ur så sjukt många gånger." Han skrattade lätt innan han återigen la sitt fokus på sin mat.

"Så vad gjorde du under tolvslaget?" Daniel flinade. Antagligen för att han trodde att jag inte fått något. Men nu var fallet inte så. Jag träffade honom, olyckligtvis så vet jag fortfarande inte vem han är. Bara att han inte är Oscar. Och att han inte svarar på sms.

Jag slänger en blick på klockan och ser att den visar 15:00. Han kanske sover, det kanske är därför han inte svarat.

Hoppas han svarar snart. För jag saknar honom.