TEXTING HER | o.r.

(13)

OMG ÄNTLIGEN ETT NYTT KAPITEL. Jag har haft total idétorka men nu kör vi. Go go gooooo!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

< NIKI >
Vi satt på ett staket och dinglade med fötterna medan vi drack på en varsin varmchoklad.

Jag lät mina händer stryka sig upp och ner över den varma koppen för att värma upp mina händer. För man var ju så extremt duktig och lämnade sina vantar i hallen där hemma.

Det är under detta vinterhalvår som man blir extra desperat över att ha någon eftersom att man föreställer sig hur man ligger där hemma i soffan framför eldstaden. Snön yrar utanför och med sin favoritkille i famnen.
Usch. Varför ska det vara så svårt med killar.

Jag tog upp mobilen för att smsa Oscar. Han är ju inte ens medveten om att jag listat ut att det är han.

Jag: Jag vill också ha någon som kan hålla min hand, få mig att känna mig som den vackraste på jorden, någon som älskar mig för den jag är, någon som kan pussa på mig när jag är ledsen som inte ger upp så jävla lätt som de andra.

Han: Låt mig försöka?

Jag: Varsågod ingen hindrar dig.

"Niki, de kommer nu." Vendela petar mig i sidan och nickar mot porten där Felix kommer ut först och ler stort emot tjejerna som står närmast.
Resten av killarna kommer ut en och en för att hälsa.

Utan att tänka vidare lyfte jag på mina ben och lät mina steg gå glatt emot den finaste killen här, Oscar.

Han mötte mig i en kram och strök mig över ryggen medan han höll mig i sin bekväma famn.

"Jag måste säga att tröjan var ett fint val" han skrockade till och log sådär fint som bara han kan.

"Ja, jag antog att personen som köpte den till mig ville att jag skulle använda den." Jag blinkade utmanande och flinade medan jag räckte mobilen till honom.

"Jag tror att han är väldigt glad över att du bär den." Återigen visade sig tandraden och sedan placerade han armen över mina axlar och visade hans glädje emot kameran. Jag var glad, jag fick stå här bredvid min favorit, killen jag gillade & killen som gillade mig. Det var ett bra tag sedan jag kände genuin glädje och det är jag så tacksam över.
Efter några bilder gav han tillbaka mobilen och även en snabb kram innan jag gick vidare till Omar som stod ensam.

Jag menar, bara för att han inte är favoriten så behöver jag inte ignorera honom trots att jag hellre vill knäppa några bilder med Felix eller Ogge.

När, Omar omfamnade mig och, bad om ursäkt, verkade stoltheten falla ner. Det kändes rätt bra. Han log stort och bad om min mobil som olyckligtvis dog precis när jag skulle låsa upp den.

Så räddaren i nöden, Omar, tog fram sin egen mobil för att ta några bilder.

Han log rätt glatt när han tog bilderna, antar att det är en vanesak. Att alltid göra så när de tar bilder med fans.

Plötsligt pussar Omar mig på kinden och rent reflexmässigt så höjer jag handen och slår till honom över kinden.

"vafan håller du på med?" Uttrycker jag hastigt. Av någon anledning får jag direkt skuldkänslor då han snabbt skyddar sin kind och ser på mig med en sårad blick.
"Ehm.. Jag.." Jag ser på honom lite besvärat innan jag vänder mig om och springer därifrån. Vad fan har jag gjort? Fine, jag gillar inte direkt grabben? Men bara för det så kan jag inte slå honom? Speciellt inte framför 50 pers. Speciellt inte när han är så offentlig som han är.