TEXTING HER | o.r.

(12)

< NIKI >

Vi hade inte pratat mycket längre igår kväll. Olyckligtvis dog min mobil under samtalet och efter det kunde jag inte ringa upp igen eftersom att det var rätt sent. Mobilen satt fortfarande på laddning och jag vaknade för första gången på länge med ett leende på mina läppar.

Hur kommer det sig att någon man aldrig träffat förut kan göra en så lycklig? Hans röst är så mjuk och bekant men jag kan inte slå ner hammaren på spiken och peka ut vem den tillhör. Jag har absolut ingen aning.

Dock hann vi prata om rätt mycket innan samtalet dog ut.

Vi erkände för varandra hur vi egentligen mådde. Han fick höra nackdelarna med mig och jag hans. Trots att han verkade vara rädd för min reaktion så gjorde allt han berättade mig att gilla honom mer.

Det faktum att han generat erkände hur orörd han var, fick mig att le. Han var så oskyldig.

Det faktum att han lät så romantisk när han erkände hur han på nätterna drömde att ha någon vid sin sida.

Han var den där människan jag väntat länge på men varför fick jag inte veta hans namn? Varför fick jag inte veta vem han var? Varför kunde vi inte träffas och umgås? Frågan skulle säkerligen inte heller besvaras. Till min otur.

Vendie: Jag åker in redan nu, kommer du när du är klar?

Jag: Ja självklart, möter du upp mig vid tc sen?

Vendie: nej aldrig varför skulle jag göra det? :/

Jag: HAHA

Vendie: haha vi syns om någon timme! :*

--

När jag gick av pendeln så såg jag hur Vendela stod med en starbucksmugg i vardera hand.

Jag skakade hastigt på huvudet och gick fram till henne.

"Neej! Vendela, du behövde verkligen inte!" Hon skrattade bara och sträckte fram en frappe åt mig medan hon smuttade på sin egen.

"Allt för min lilla froggie" hon flinade åt mig när jag tog emot den. Vi väntade in tunnelbanan som rullade in på spåret, den skulle ta oss till studion och jag var ovanlig nog rätt taggad på vad dagen hade att erbjuda.

"YES! 4/4 där borta!" Vendela pekade hastigt på fyra tomma säten och gick snabbt dit för att sedan slänga sig ner över två av dem.

"Du vet att vi bara ska åka en station va?" Jag flinade rätt stort och blicken Hon såg på mig med kunde ha mördat minst tio kattungar.

"Ja, jag är väl inte dum i huvudet heller!" Uttrycker hon ilsket och jag brister ut i skratt. Det tar inte lång tid innan hon själv börjar skratta åt sitt beteende.

--

Vi behöver inte vänta länge för nu kommer Oscar och Ogge gåendes längs gatan och närmar sig studion. De går och pratar om någonting och lite då och då brister Ogge ut i skratt.

Porten öppnas några meter bort och där står Omar med mobilen i högsta hugg.
Han ser upp från sin mobil och vi får en ögonkontakt, men jag viker snabbt undan blicken för att lägga ögonen på fina Oscar.

När de kommer fram till porten hälsar de snabbt med en vinkande gest.
Oscar och jag får ögonkontakt och hans mun spricker upp i ett stort leende. Vilket smittas av på mig. Oscar tar upp mobilen, ler stort ner emot den och knappar snabbt in något på skärmen. Han tittar snabbt upp mot mig igen och leendet växer sig ännu större om det ens vore möjligt. När han sedan klickar snabbt på skärmen och lägger den sin iPhone i fickan så vibrerar det i min.

Förvånat ser jag ner mot fickan och snabbt upp mot porten igen där killarna försvunnit in.
Jag stoppade snabbt ner handen och drog fram mobilen för att se vad jag hoppats på.

Han: Niki, du är riktigt vacker idag ;)

Han: och tröjan passar väldigt bra på dig också!

Det är Oscar... Det var Oscar hela tiden! Det är Oscar som har smsat mig!! Oh my god. Det måste vara han. På signeringen kunde han mitt namn. Han log mot mig i matsalen? Han köpte en frickin' tröja åt mig? Och nu?! Han tar upp sin mobil när han ser mig och skriver till mig! Oh. Shit. Oscar gillar mig. Han. Han gillar mig..

< OMAR >

Enestad: kommer du och öppnar om 3? Vi går av tunnelbanan nu!

Jag: Jadå!

"Katia! Jag går och öppnar åt Enis och Ogge!" Katia vänder sig ifrån datorskärmen innan hon ler och nickar för att sedan återgå till det hon höll på med.

Jag går och öppnar porten och lutar mig mot dörren medan jag ser hur killarna kommer ner från backen.

Enestad: Hörru, Niki är här!

Jag: vänta va vart?

Jag möter Oscars blick och följer sedan hans blick till tjejgruppen längst bak. Där hon står.. Vi får ögonkontakt och hennes ögon är så fina. Men det håller inte länge då hon istället fäster sin blick på Oscar och låter hennes leende växa sig större. Alltid Oscar. Alltid.

Enestad: hon har din tröja på sig! 😏

Precis som han sa så hade hon tröjan på sig. Den passade verkligen perfekt på hennes kropp och min teori kring storleken var rätt. Åh varför är hon inte min?.

/

Jag: Niki, du är riktigt vacker idag ;)

Jag: och tröjan passar väldigt bra på dig också!

Jag ser upp från min mobil, håller upp dörren för killarna som går in och stänger den efter mig.

Time for some work again..

____________________________________________

OH NO NIKI, FEL KILLE!

Ikväll kommer det upp något mer! :D