Intervjun som avslöjade allt

90

Jag står och velar fram och tillbaka över beslutet om jag ska öppna dörren eller inte. Mina händer darrar, min hjärna snurrar och min kropp svettas. Jag är så överfull av glädje ämnen blandat med nervositet att jag nästan exploderar.

När jag hör ett nervöst nynnande på andra sidan rummet kommer jag att tänka på hans fina sång. Ett leende sprider sig på mina läppar och min hand rycker helt diktatoriskt upp dörren med ett brak. Felix rycker till och snurrar runt som i en försvarsposition innan han fånigt inser att det är jag. Jag skrattar åt honom och hans ögon ser hoppfullt på mig.

"Oscar? "

Jag blir plötsligt nervös igen och hade helst viljat lägga benen på ryggen och springa. Dock är det en väldigt konstig sak att göra så istället tar jag ett djupt andetag.

"Eh gillade du den, du vet? Sången?"

Han ser blygt på mig och hans annars så ovanliga sociala nervositet verkar vara maximal. Att han ens undrar förstår jag mig inte på. Dock vet jag inte hur jag ska förklara hur mycket jag älskar sången. Så istället släpper jag ur mig all luft i mina lungor medan jag snabbt börjar gå mot honom.

"Du är en sådan idiot!"

När jag når hans förvirrade ansikte raderar jag mellanrummet helt. Jag trycker mina läppar mot hans, nästan desperat i ett försök att visa hur älskvärd hans gest var. När hans hjärna verkar ha hängt med igen känner jag hur hans läppar särar på sig i ett leende. Det smittar av sig på mig och våra enorma leenden blir som ett.

Jag har längtat efter det här alldeles för länge för att kunna stoppa mig själv där. Så jag snirklar in mina exalterade armar runt hans höft medan mina läppar ger hans en darrig massage. Hans händer smeker sin väg upp mot min nacke och stannar där för att leka med mina hårtoppar.

Känslan av hans läppar i rörelse med mina är obeskrivlig. Ett sus skrider förbi magen och gör mig darrig enda ner i benen. Hjärtat klappar något sjukt och hela min kropp är brännhet utan att svettas. Det är den konstigaste men mest berusande känsla jag någonsin haft nöjet att uppleva.

Mina händer puttar honom hungrigt mot mig och han pressar sig mot min uppjagade kropp.

Det kan bannemig inte bli bättre!

Felix:
Vad vi nu gör är det bästa jag någonsin upplevt. Känslan är helt obeskrivlig och jag kan inte hålla inne stönet som framkallas när hans händer lekfullt klämmer till min rumpa. Det ger mig en hjärtklappning och blodet rusar genom kroppen.

Var den här Oscar kommer ifrån har jag ingen aning om. Men stanna, det får han gärna göra. Det är en sak som är säker, jag släpper aldrig honom ifrån mig nu.

Jag bryter våra läppars erotiska kontakt för att lämna ett annat budskap format av kärlek.

"Oscar vill du bli min pojkvän?"

Mina ögon tar in hans nu mörka ögon och rosa kinder. Jag hoppas innerligt och ända till döden att han ska svara ja. Till min glädje spricker hans svullna läppar upp i ett leende innan han viskar.

"Ja det vill jag!"

Hans svar var enkelt och formellt vilket bara gjorde det ännu bättre. Jag återskapar hungrigt våra läppars tidigare kontakt. Fast i ett lugnare tempo, med ännu mer kärlek inblandat. Mina läppar masserar hans med all försiktighet och åtrå i världen för att sedan avsluta stunden med en fjäderlätt puss.

"Tack"

"Tack"

Och med det står vi ihopbundna av både armar och kärlek med trånande och avgudande blickar mot varandra, för varandra, tillsammans. För det är en sak jag kommit underfund med. Vi gör allt bäst tillsammans, vi fungerar bäst som Foscar.

Foscar is real!

-------------
ÄNTLIGEN! Att det ska ta så lång tid innan de kommer till sans! :P

Xx, M.