Intervjun som avslöjade allt

48.

Oscar:

Jag nästan springer ut ur rummet efter det lilla snacket. Jag vill bara sjunka genom golvet. Det var så pinsamt att sitta där och bli varnad för att såra Felix på något som helst sätt. Jag hade bara nickat och sagt att jag aldrig skulle såra honom med mening. När Felix pappa kom till den mer fysiska varningen dog jag nästan. Jag klämde till och med ur mig att vi inte gjort det än och att jag ska vänta till Felix är redo!

Alltså va? Vem säger sådant, att man inte har haft sex med deras son till sin pojkvän/bäste väns pappa?

Hur som helst så gjorde jag det och skrev sedan mitt eget testamente i huvudet. Risken att dö av pinsamhet har nog aldrig varit större, så varför inte vara på den säkra sidan.

Nu öppnar jag kvickt dörren till Felix sovrum och stänger den lika fort. Pannan lutar jag mot dörrens insida och suckar djupt.

"Åh Gud! Var det så hemskt?"

Säger Felix oroliga röst bakom mig. Jag hör hur han kliver av sängen och kommer närmre.

"Ja! Det var så hemskt!"

Jag dunkar huvudet lite grann mot dörren för effekt och han suckar tungt. Hans hand är nu placerad på min axel och det känns lite pinsamt efter hans pappas rätt tydliga varning.

Så jag vänder mig om så hans hand faller av mig. Det blev dock inte mycket bättre då våra ansikten nu är väldigt nära. Jag insåg inte när jag vände mig om att han stod så nära min rygg. Nu snuddar nästan våra läppar och vi båda spärrar upp ögonen. Jag kan inte backa då dörren är i vägen. Inte för att jag klagar, jag gillar att ha honom nära. Felix däremot bakar ett par steg och skrattar lite obekvämt.

"eh vad sa han då?"

Jag känner hur allt blod rinner upp i ansiktet och ger mig en onaturligt röd färg.

"Nej men alltså! Eh jag"

Mer får jag inte ur mig och min blick faller till hans prickiga strumpor.

"Du skojar?"

Hans röst låter arg och irriterad när han lägger ihop ett och två. Jag nickar medan jag skrattar nervositeten ur mig.

"Jag trodde jag skulle dö för fan!"

Mitt leende går inte alls ihop med mina ord men jag är så lättad över att det är över. Felix stämmer in och vi står där någorlunda nära och tittar på varandra. Mina tankar går från hans vackra leende till telefonsamtalet med Ogge. Ogge har såklart rätt, jag gillar Felix och det mer än som en vän.

Jag började acceptera det faktum att tjejer inte intresserade mig som andra killar för ett år sedan. Jag började så smått fatta mina egna vinkar och beteende som stöder mina känslor för Felix. Med den kunskapen kom jag fram till ett beslut. Att jag tycker om Felix.

Och nu står jag här med honom som min pojkvän. Eller ja, fejk pojkvän till mitt missnöje. En kille får ju ta sina chanser och att låstas dejta sin dröm prins är inget man tackar nej till.

Prins är faktiskt ett bra smeknamn på Felix. Han kan dock ibland vara rätt vresig och en sådan perfektionist att inget man gör duger. Dock suddas de egenskaperna ut när han ler, när han dansar och sjunger. Då är han den prinsen alla människor som vill ha killar sucktar efter.

Helt plötsligt plingar våra mobiler till och vår fina lilla stund förstördes. Jag fiskar upp min och läser högt för Felix som inte tog upp sin.

'Om ni inte läst kommentarerna på era små fina Instagram inlägg så vill jag bara säga att det är dags att komma ut ur garderoben. Er "vänskap" är utom all räddning. Lägg upp en passande bild med en söt text till där ni förklarar att ni är i ett förhållande. Lycka till boys! Ps glöm inte att det är en intervju i mon! Kom i TID!!!'

"Oj"

Flämtar Felix ut och jag släpper tyst ur mig mitt svar.

"Oj!"

Det är dags!

-----------

Där släppte han bomben folk! Xx, M.