IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter five •

Dylan Baldwin på bilden - Dylan O'brien

Mina ögon öppnades motvilligt och jag sträckte mig efter alarmet. Jag stängde av det, och satte mig upp i sängen. Tisdag.
Med en svag gäsp ställde jag mig upp och gick ut till köket, där Brad satt vid köksbordet. Han tittade upp och log varmt åt mig.

"Godmorgon, Sydney. Har du sovit gott?" Frågade han och drack en klunk av sitt rykande kaffe. Jag satte mig på ena barstolen och hällde upp flingor.

"Ja, du då?" Frågade jag och hällde i mjölk i den beige:a skålen.

"Ja, absolut. Dylan kör dig till skolan idag." Sa han.

"Okej, vad bra." Sa jag och Dylan kom in i köket.

"Hej allihopa." Sa han hest. Jag höjde ena ögonbrynet och vände mig om mot han.

"Godmorgon." Sa Brad glatt.

"Vad har hänt med din röst?" Frågade jag.

"Det kallas förkylning." Svarade Dylan och satt sig bredvid mig.

"Varför sitter ni inte vid köksbordet?" Skrattade Brad. Jag och Dylan satt på barstolarna mot den höga köksbänken.

"Jag vill kunna titta ner på mina undersåtar." Förklarade Dylan lätt och började äta på en rostad macka.

"Vad är jag då?" Frågade jag. Dylan ryckte på axlarna.

"Du är min slav. Jag behöver dig häruppe." Förklarade han. Jag skakade på huvudet med ett leende på mina läppar.

-

Jag hade på mig ett par ljusblåa slitna tajta jeans med små hål i, och ett ljusgult linne som hade ett blommönster över i samma färg. Linnet slutade några centimeter över byxornas början. Som skor hade jag vita låga Converse.

"Ska vi dra, då?" Frågade Dylan när vi kom ut i hallen. Jag nickade och puttade ner mobilen i bakfickan.

"Let's go." Sa jag med ett leende och vi gick ut i trapphuset, och tryckte på knappen till den stora hissen. Efter några korta sekunder öppnades den, och vi gick in. Men vi var inte ensamma.

"Sam?" Sa jag frågandes och hissdörrarna stängdes. Han tittade upp från sin mobil och log när han fick syn på mig.

"Sydney? Hej." Log han och låste sin mobil. Hissen började åka neråt i ett lätt tryck, samtidigt som Dylan betraktade oss.

"Bor du här?" Frågade jag och besvarade hans leende. Han nickade ivrigt så att hans bruna långa hår gungade lite lätt.

"Jag bor i lägenheten på våning åtta." Svarade han. "Själv då?"

"Våning sju." Sa jag med ett lätt skratt.

"Åh, coolt. Hur gick det på gymmet igår, då?" Frågade han.

"Bara bra." Log jag.

"Förlåt för att jag gick in i dig." Sa han och log.

"Det är okej." Skrattade jag och hissdörrarna öppnades. "Jag måste gå nu."

"Vi ses i skolan." Log han. Jag nickade och gick sen efter Dylan till moppen.

"Känner du honom?" Frågade Dylan och låste upp mopeden. Jag nickade.

"Ja." Svarade jag och drog på mig ena hjälmen.

"Bra att du har träffat fler kompisar." Sa han. Jag skrattade till svagt. Jag och Sam var inte kompisar bara för att vi hade snackat några få gånger. Dessutom är han äldre än mig, så varför skulle han vilka lära känna mig? Och jag föredrar Caden framför Sam.