IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter twenty-two •

Jag öppnade långsamt mina ögon, trots att det kändes som om stenar låg över dom. Ett alldeles för ljust rum mötte mina ögon, och snabbt stängde jag dom igen. Jag vred svagt på mig, och då kände jag en muskulös arm runt min midja. Försiktigt tittade jag åt sidan, i ett hopp om att killen bredvid mig inte var Haaron. Det hade varit pinsamt ifall jag vaknade upp bredvid min kemi-lärare, just sayin'. Men nej, istället låg den absolut finaste killen i hela världen bredvid mig. Caden. Hans blonda hår låg rufsigt över pannan, och han andades djupt. Jag bet mig löst i underläppen och tittade upp i taket. Det värsta av allt var att jag kommer ihåg vad som hände igår. Jag hånglade med Haaron två gånger. Det är problemet. Jag skulle ha gjort det en gång, absolut inte två gånger. Åh, Gud, Caden måste hata mig. Jag stängde ögonen, och hoppades på att kunna sova bort hela dagen, så att jag slapp samtalet med Caden, men jag antar att det är omöjligt att smita ifrån det. Jag menar, kom igen. Jag ligger i killens armar.
Jag suckade lätt och försökte somna om. Vilket inte gick så bra, då Caden började röra på sig. Jag kände hur han långsamt drog bort sin hand, och satte sig sedan upp.

"Sydney?" Sa han raspigt. Jag hummade till, trots att jag hade stängda ögon. Han tog ett djupt andetag och lutade sig ner så att hans huvud låg vid min hals/nyckelben. "Fan va fucked up det blev igår."

"Jag vet... Du, jag är verkligen ledsen." Sa jag lågt och öppnade ögonen. Han rätade sig fort och ställde sig på golvet.

"Varför gjorde du det ens?" Frågade han och drog snabbt på sig gråa mjukisbyxor. Sedan låt han bli att ta på sig tröja.
Jag drog bort täcket och satte mig på sängkanten. Snabbt skannade jag min kropp. Vänta lite... Vart är min klänning? Varför har jag bara underkläder på mig? Istället för att få svar på mina onödiga frågor, drog jag min hand igenom mitt hår och tittade upp på Caden.

"Jag... Jag vet inte. Jag var full och-" började jag, men hann inte avsluta innan han avbröt mig.

"Det där är bara en dum fucking bortförklaring." Muttrade han och gick ut i rummet. Utan att ta på mig kläder gick jag efter honom, i hopp om att huset var tomt, vilket det verkade vara. Jag följde efter honom ända ner till köket. Caden stod nu med ryggen mot mig framför ena köksbänken.

"Det är det inte alls." Sa jag lågt.

"Nej, right." Sa han och hällde upp vatten i ett glas.

"Jag är ärlig! Varför skulle jag annars hångla med honom?" Frågade jag och drog ihop mina ögonbryn. Caden vände sig om mot mig med ögonen stängda. Jag antar att han reagerade på ordet 'hångla', eftersom att det inte riktigt var med rätt person.

"För att du kanske gillar honom?" Sa han och öppnade sina ögon.

"Nu får du ge dig. Först Jack och sen Haaron. Som dessutom är min kemi-lärare. Jag är ledsen över det som hände, vad mer vill du att jag ska göra?" Sa jag förvirrat. Caden kollade snabbt ner på sin kropp och harklade sig lätt innan han mötte mina ögon igen. Han ryckte lätt på axlarna.

"Jag vet inte. Mena det, kanske? Och sen får du gärna ta på dig kläder. Du distraherar mig." Sa han och tog en klunk av vattnet innan han ställde ner glaset på köksbänken bredvid honom. Jag skrattade till, trots att det var fel läge. Jag tog två steg fram och höjde ena ögonbrynet.

"Jag vet vad du ska göra nu." Sa jag. Han drog ihop sina ögonbryn och gick lite närmare mig.

"Vad pratar du om?" Frågade han.

"Vadet. Jag vann. Jag vet nu vad du ska göra." Sa jag.

"Vad ska jag göra då?" Undrade han. Jag log smått utmanande och tog ännu ett steg närmare. Jag bet svagt i min underläpp och tittade snabbt ner i golvet innan jag tittade in i hans isblåa ögon igen.