IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter thirty-nine •

Jag suckade frustrerat och drog min grå/rosa grovt stickade långärmade tröja längre upp, i ett försök att täcka alla sugmärken. Det fanns ungefär fyra på bröstkorgen, ett precis under käkbenet och två på halsen.

Foundation efter puder efter concealer, inget funkade. Jag kunde inte täcka dom, det var omöjligt. Som tur var, syntes bara dom vid halsen.

Jag drog på mig ett par blåa tajta jeans med hål vid knäna, och fortsatte att sminka mig. Idag var det måndag, något jag inte hade längtat till, trots att helgen var hemsk.

Mitt blonda hår var uppsatt i en sidofläta, och jag hade sprutat på mig parfym.

Ett par rosa slitna Palladium satt på mina fötter när jag stod i hallen och drog på mig en mörkblå tunn vinterjacka.

"Färdig?" Frågade Dylan i ett leende. Jag nickade med en svag suck.

"Så redo man kan bli." Sa jag sarkastiskt och öppnade dörren till trappuppgången. "Du behöver inte följa med mig in den här gången." Sa jag och gick framför honom nerför trappan. Vi pallade inte ta hissen.

Dylan skrattade högt, vilket ekade i hela trappuppgången.

"Jag ska försöka." Log han samtidigt som jag öppnade glasdörren som ledde ut till kyliga Washington.

Jag knäppte moppehjälmen och satte mig bakom Dylan, som snabbt gasade på.

Ny dag, nya möjligheter. Right?

- 

Efter att ha avklarat en alldeles för lång mattelektion, inklusive engelska hade jag lunchrast. Snabbt knappade jag in ett sms till Valerie.

Från: Mig 11:32
Till: Valerie
» När slutar du?

Bara några sekunder efter fick jag ett svar tillbaka.

Från: Valerie 11:32
Till: Mig
» Slutar om tre timmar, vi åker till stan och äter lunch! Möt mig vid mitt skåp, har rast i tio min :)

Jag låste min iPhone, tryckte ner den i bakfickan och började gå igenom korridoren. Bara några steg fram i den tomma korridoren, fick jag syn på den människa jag minst av alla ville se.

Fucking Caden.

Med Jayce inklusive Jack bakom sig, som jävla mean girls.

Men nej, fuck you jag är the meanest bitch in here.

Han var bara några meter framför mig, med ögonen fastlåsta i mina. Hans ena käkben var lite mörkare än den andra, av Dylan's slag.

Självklart var jag tvungen att få en konstig känsla i magen bara av att få ögonkontakt med honom. Jag menar, jag älskade honom fortfarande. Euw.

Hans isblåa ögon började vandra ner, och jag ville bara sjunka genom golvet när jag insåg vad han tittade på.

Precis den sekunden han gick förbi, tog han tag i min handled och drog mig närmare honom. Hans fingrar placerade han under min haka, som han sedan lyfte upp lätt.

"Vad fan är det här?" Frågade han upprört. Att han var arg var en självklarhet, och hans ögonbryn hade dragits ihop.

"Vad menar du?" Undrade jag lågt. (WHAT DO YOU MEAN)

"Det här, Sydney. Dom här fucking märkena!" Sa han högt. Jack och Jayce betraktade händelsen bara några meter bort.

"Åh, jag vet inte? Gissa, huh?" Sa jag, nu väldigt irriterad.