IT'S LESS DANGEROUS

• Epilog •

I ett brett leende tittade jag på soluppgången från den extremt höga stora balkongen jag stod på. Den varma vinden blåste bak mitt blonda hår samtidigt som värmen i Melbourne spred sig i mitt solbrända ansikte. Framför mig sträckte turkost hav ut sig, med en ljus lång strand precis under mig.

Jag hade aldrig mått så bra i hela mitt liv. Det fanns ingen plats i hela världen jag hellre skulle vilja vara än denna, och heller inte med någon annan.

När jag hörde fotsteg bakom mig, vände jag mig om för att möta Jack i ett stort leende. Han hade på sig vita badshorts vilket gjorde hans solbrända hud ännu mörkare, och ett par svarta springskor. Hans vältränade mage glänste av ett tunt lager av svett, och hans mörka hår som hade blivit längre låg rufsigt på hans huvud.

"Du är tillbaka," log jag och tittade upp på honom när han ställde sig framför mig leendes. Jag virade mina armar runt hans nacke i samma stund som placerade sina händer på min bara midja. "skön springrunda?"

Han nickade och lutade pannan mot min egen.

"Det är så varmt ute. Stranden sen?" Frågade han och pressade sina läppar mot min kind.

"Absolut." Sa jag, otroligt lycklig av hans närvaro. För, han var mitt liv nu. Och jag var tacksam över att ha honom, till hundratio procent.

"Jag köpte frukost på vägen. Är du hungrig, baby?" Undrade han och lutade huvudet några centimeter bakåt, så att jag kunde titta in i hans gröna fantastiska ögon. Jag nickade leendes. "Bra." Viskade han, innan han böjde sig närmare mig.

När Jack's fylliga läppar pressades mot mina, kändes det som att en våg av varmt vatten sköljdes över våra kroppar. Känslan jag fick i min mage var obeskrivlig, samma känsla jag alltid fick när jag kysste Jack. Han var allt jag behövde och lite till. Hans söta smak fyllde min mun, och jag njöt av varje sekund hans läppar var mot mina.

För jag var så rädd att han skulle försvinna. Jag skulle aldrig klara ännu ett hjärtekross, speciellt inte från Jack. För Jack var annorlunda. Han fanns alltid där, lyssna alltid på mig, litade på mig, och delade med sig av allt. Inga hemligheter var emellan oss, inga problem.

För sju månader sedan flyttade Jack och jag till Melbourne, redo för att starta ett nytt liv. Tillsammans. Med min familjs stöd och Jack's familjs stöd, var det så himla simpelt. Dessutom var pengar vårt sista problem.

"Vad ska vi göra ikväll?" Frågade jag när vi hade dragit ifrån. Jag placerade min kind mot hans bröst och hans armar virades runt min kropp.

"Dejt på tivolit?" Föreslog han leendes. Jag skrattade och stängde mina ögon, för att njuta av den varma solen som strålade på våra nästan nakna kroppar.

"Du är så söt." Log jag. Han skrattade och drog sin hand igenom mitt hår. "Det är en bra idé."

"Perfekt." Sa han leendes och pressade sina läppar mot min hand som han hade fört upp mot hans mun. "Jag är den lyckligaste killen på jorden som har dig, Sydney, du vet det, huh?"

Leendet på mina läppar blev större och en rodnad spred sig på mina kinder.

"Sluta, Jack." Sa jag generat.

"Nej," skrattade han och tittade in i mina ögon leendes. "du är det bästa som har hänt mig."

"Varför gör du såhär?" Skrattade jag och gömde mitt ansikte i mina händer på grund av min rodnad.