IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter twenty-one •

HAHAHHAHAHA DEN HÄR VINEN JAG DÖR! (Tog den för att nu kommer kapitel 21.)

_______

"Oroa dig inte, han är bara töntig. Låt det ta typ två dagar, sen kommer han kravlandes till dig." Försökte Valerie i andra änden. Jag suckade och la mig på rygg i min säng.

"Jag hoppas du har rätt." Mumlade jag.

"Klart jag har." Skrattade hon. "Och han ska på festen ikväll, ni kommer säkert träffas där."

"Men jag vet inte ifall jag vill träffa honom. Jag menar, det han sa..." Sa jag lågt och lät mina tårar fortsätta rinna. Skolan slutade för några timmar sedan, och om ungefär två timmar kommer Haaron. Och här ligger jag, helt oförberedd i min säng, och gråter. Perfekt.

"Du, gumman. Tänk inte på det. När killar är arga säger dom saker som dom inte riktigt menar. Tro mig, jag har pojkvän, så jag vet." Sa hon. Jag blev tyst, och tog några djupa andetag i ett försök att lunga ner mig lite. "Tänk positivt. Idag ska du på fest, och ha kul. Där träffar du Caden, ni blir tillsammans igen, och poof. Allt är bra igen."

"Vi har aldrig varit tillsammans." Mumlade jag. Valerie skrattade i andra änden.

"Men ändå, ni har nästan varit tillsammans. Kom igen, ge inte upp. Och ge han en till chans." Försökte hon. Jag satte mig upp och torkade bort tårarna från mina kinder.

"Okej, tack. Du har rätt." Sa jag och tog ett skakigt andetag.

"Klart jag har. Nu måste du bara vinna det där vadet." Skrattade hon.

"Påminn mig inte." Sa jag med ett lågt snyft.

"Aww, tjejen, va inte ledsen." Sa hon. Jag suckade lågt.

"Okej, jag måste göra mig i ordning. Haaron kommer snart." Sa jag och ställde mig upp.

"Bra! Vinn det här vadet, och snacka sedan med Caden, och försök att reda ut allting." Sa hon uppmuntrande. Jag log svagt och drog bort tårarna.

"Tack, Val. Du är bäst." Sa jag.

"Vet jag väl." Skrattade hon. Jag skrattade till.

"Jag borde nu göra mig i ordning nu." Sa jag försiktigt.

"Ja, absolut. Vi syns ikväll!" Sa hon glatt, och med det la hon på. Jag visste inte ens att hon skulle på festen ikväll, men det var bara en positiv överraskning.

Jag låste mobilen och gick in i badrummet. Där ställde jag mig i duschen, och lät den varma strålen mjuka upp mina muskler.

-

Med en tajt svart klänning som gick till slutet av låren, och med långa armar satt nu på min kropp. Mitt mörkblonda hår var fönat och plattat, och låg slappt ner för mina axlar. Jag hade sminkat mig, och hade sprutat på mig parfym. Haaron skulle komma om femton minuter, och under tiden hade jag skickat iväg mamma, Brad och Dylan. Mamma och Brad äter middag, och Dylan ska sova hos en kompis. Vilket då blir perfekt, eftersom att jag vill helst ha huset för mig själv med Haaron.

Med en nöjd suck slet jag blicken från spegeln, och tittade på klockan. I samma stund plingade det på dörren. Jag log för mig själv, och gick mot hallen.

Väl där öppnade jag dörren, och möttes direkt av Haaron's mörkbruna ögon. Han log mot mig, och granskade mig snabbt.

"Hej, Sydney. Varför är du uppklädd?" Frågade han och tog ett steg in i den stora lägenheten. Jag tog några steg bak och besvarade hans leende.

"Uhm, jag kände för det." Skrattade jag.

"Det låter konstigt. Men ah, okej." Han skrattade till och hängde av sig sin svarta skinnjacka samtidigt som han tittade runt i lägenheten. "Det är fint här."