Kapitel 2

3K 237 8
                                    

Jag tittar nyfiket runt om i det mörka kontoret, sökandes efter intressanta saker och framförallt flyktvägar med planer tillagda.

Jag lägger bekvämt mina händer i knäet omfamnandes av varandra.
Möblerna i rummet lämnar mörka skuggor efter sig på väggarna pågrund av de förtäckta fönstren.
"Ursäkta, men skulle du kunna skynda på lite? Det här stället börjar bli mer och mer konstigt. Det verkar till och med som du har natt dygnet runt här inne." Jag vänder blicken från möblerna till den mystiska James 'Bond'.

Som innan tittar han med utforskande ögon på mig. Hans blick går noggrant i ansiktet tills den långsamt fortsätter nedåt.
Jag ändrar sittande sätt obekvämt och börjar nervöst pilla på en bruna slinga ifrån mitt vilda långa hår.
"Du är så vacker." Säger James lugnt utan förvarning.
Hans mening från mig nästan att ramla av stolen.

"V-va?" Stammar jag osäkert fram från min nu ännu mer obekväma ställning.
"Du är vacker." Säger han lika lugnt som innan och mitt hjärta stannar för några sekunder.
Jag blir tyst.

"Desamma gäller ditt namn. Vackert." Hårddisken kraschar och jag hittar inte några ord.

Spelar han med mig? Så att han sedan kan lura in mig i någon slags dödlig fälla?

Jag vaknar till från mina tankar och tittar oförstående på James som rest sig upp från fåtöljen på andra sidan skrivbordet.
Jag reser mig hastigt upp från stolen, rädd att han på något sätt ska röra mig.

~James Perspektiv~
Hur kan man varit så blind? Hon är underbar hela hon.
Hur kunde jag tro att hon från första början var en bluff? Detta är inte bluff. Det känns precis som det beskrivits i gamla dagböcker skrivna för över hundra år sedan. Det känns precis som det alla drömmer om att känna. Detta kunde bara inte vara fejk. Det gick inte.
Att hon var någon idiotiskt häxa som på något sett skulle försvaga mig ännu mer än vad den där Bloody redan gjort? Knappast. Varken luktade hon magicea eller veta vad jag var.

Hon tittar på mig med förvirrade ögon och ska precis ta ett steg bakåt då jag tar tag om hennes hand med min. En behaglig stöt skapas vid beröringen som sprids till fyrverkerier över resten av min kropp.
"Vad är det för någon känsla?" Frågar hon obekvämt och försöker dra bort sin hand från min.
"Det här?" Jag tar tag om hennes andra hand och omfamnar den med min som den andra. Samma fyrverkerier sprider sig över huden och jag ryser till av behag.
Hon nickar sakta med blicken nere i golvet.

"Ett tecken." Ler jag.
Hon tittar upp på mig med en söt liten rynka i pannan.
"För vad?" Hon tittar osäkert ner på våra sammanlänkade händer med hoppressade läppar.
"Ett tecken på att du är min," Ler jag utan att kunna släppa blicken från henne.
"..min mate." Andas jag och hennes ögon vidgas samtidigt som hon tar ett hastigt steg bort från mig. Någonting faller i mitt bröst när hon snabbt sliter hon sig från min beröring.

"Rör mig i-inte." Säger hon utan att möta min blick som intensivt stirrar mot hennes.
"Varför?" Hon sväljer hårt.
"För att jag säger det och för att du definitivt ljuger." Jag tittar oförstående på henne.
"Varför skulle jag hitta på? Vet du ens vad mate innebär?"

"Jag har läst om det i böcker.." Mumlar hon svagt med flackande blick mot golvet.

"Så du gillar inte den här känslan?" Jag drar henne närmare mig, kysser henne oväntat henne på pannan. Ännu en gång känns den behagliga känslan vid hennes beröring.
Hon ryggar direkt tillbaks.
"N-nej.." Säger hon med en svag grimas.
Jag vet att hon ljuger.

BloodyWhere stories live. Discover now