Bloody

Kapitel 6

٠♔٠

Jag smeker hans strupe med silver knivens blad som lämnar röda brännmärken efter sig. Jag flinar mot honom då han försöker att hålla inne sin smärta.
"S-näll-a.." Får han fram med svag röst och jag stannar med knivens brännande blad tryckt mot han nacke. Han gnyr smärtsamt och andas små korta andetag som om han skulle varit andfådd.
"Intressant.." Mumlar jag flinande innan jag tar ut en liten kniv och utan att tveka hugger ner den i hans ena arm. Han ylar till av smärta och en tårar rinner nerför hans kind. Jasså, han har alltså känslor?

Jag ska precis ta upp en liten kniv till då han brister ut i tårar och jag hejdar mig.
"Säg mig, hårboll. Hur känns smärtan?" Han gnyr morrande mot mig med fullkomligt svarta ögon.
"Underbart.." Säger han sammanbitet med ett snett flin. Jag höjer misstrott på ena ögonbrynet innan jag tar upp den lilla kniven i en hastig rörelse och sätter den i hans andra arm.
"Nu då?" Jag har tag om den ena kniven och vrider om. Han skriker plågat ut och försöker att sparka omkull mig, men jag kommer smidigt undan varenda en av hans sparkar.

"Nu då, sa jag!" Morrar jag sammanbitet och spänner ögonen i honom. Han drar skakigt efter andan.
"Snälla.." Ber han snyftande.
"Jag kommer inte sluta förens du berättar exakt hur många oskyldiga du har dödat!" Viskar jag hatiskt mot hans öra. Han sväljer hårt.
"Ja-g jag-" Jag fnyser till och sätter mig gränsle över honom på marken samtidigt som jag studerar den vackra silverkniven i solljuset.
"Jag vet, jag vet. Du har ingen aning." Säger jag med tillgjord röst och vänder bort blicken från kniven till honom.
Killen är runt tjugoårs åldern och har smutsblont hår som står ut i alla håll och kanter med ett par skarpa och nästan svarta ögon. Han är inte ful, men inte snygg heller. Framförallt är han en rouge och har varit det hela sitt liv. Hans föräldrar var bland annat med i gruppen rouges som dödade oskyldiga människor för några år sedan.
Den gruppen/'föreningen'-eller vad man ska kalla den-finns inte kvar längre. Grundarna till den är döda och även många av deras medlemmar. Vilket snart kommer att vara alla.

"Jag upprepar frågan.." Säger jag med en lugn ton innan jag igen tittar ner på killen som nu betraktar mig.
"Vad?!" Fräser jag hotfullt och han rycker smärtsamt på axlarna.
"Jag förstår inte hur en mördare kan se så jävla bra ut. Kan du inte strippa för mig innan du dödar mig. Det skulle göra min död." Flinar han. Utan att bry mig om att jag kommer att förstöra för mig själv-tar jag kniven och hugger honom i halsen.
"Äckel." Är det sista jag säger innan jag reser mig upp från honom. Jag drar ut en vanlig järn kniv och skär in det välkända B:et i pannan på honom.

Eftersom att varulvar inte kan hela sig själva när de är döda behövs det ingen silver kniv för att visa att han förtjänade döden. B:et står för att han är en avcheckning från min lista, helt enkelt står det för borta eller brottslig. Dessutom passar det till mitt så kallade 'ökennamn', Bloody.

Denna lista fylls såklart på hela tiden av olika önskemål från människor och även ibland varulvar. Men det är inte jätte ofta och såklart-så kollar jag alltid upp denna varulven som skickat en beställning eftersom att det-enligt mig-anses vara förräderi mot sin familj. Alla borde hålla ihop på något sätt.
Människor med människor och varulvar med varulvar. Då det inte hålls, finns det alltid en anledning varför, som oftast är oförlåtlig.

Jag tittar tyst ner på killen som nu omvandlats till sin varg. Jag tar tag om den blodiga silver kniven i hans strupe och drar upp den.
Jag vet faktiskt inte varför det är så. Alltså varför varulvar omvandlas till sin varg då de dör. Är det för att inte avslöja deras hemlighet för människorna som inte vet om att de finns?
Eller är det för att det har med deras natur att göra? Jag har ingen som helst aning, jag menar-de är vackra varelser, men så fruktansvärda och hjärtlösa.
Vad heter nu deras gud? Eller ja, deras någonting.. MÅNGUDINNAN! Ja, just det. Mångudinnan.
Hon som för runt hundra år sedan förlorade all sin magi pågrund av en hatisk trollkarl. Okej, han kanske inte var det från början-då han var störts förälskad i henne-men efter att hon avisat honom, blev allt gott omvandlat till ont.