Bloody

Kapitel 18

Jag stod där. Mellan två ilsket grälande högt uppsatta varulvar. Bestar. Odjur. Ja, vad jag nu skulle ens kalla dem för längre.

Wow, när jag väl fått träffa min 'döda' bror visar det sig att han bytt namn och blivit en liknande best som en gång tagit livet av honom..
Ena sekunden är allting så perfekt medan andra är det inte det?

Jag visste inte vad jag skulle tro längre.

Skulle jag vara glad eller arg? Gråta eller skratta?

Om blickar kunde döda hade både James och Anthony/Isaiah legat på marken i varsin hög av aska.

Detta var en av de saker jag hatade mest med dessa odjur. De var fortfarande gammalmodiga med ett gammalt sätt att tänka.

Vi människor behövde inte hela tiden utvidga vårt område 24/7. Även fast vissa länder fortfarande är ute efter krig, är det fler länder som har fred.

Giriga. Det var ordet som beskrev dessa bestar mest. De var giriga. Giriga efter makt. Giriga efter rädsla. Giriga efter kärlek.

Dessa mateband...suck.

Varför var den där mångudinnan tvungen att skapa dessa mateband? Bara tanken på det får mig att nästan vilja ta livet av mig.

Nästan, som sagt.

Jag trodde James var en bra kille..ett tag, men sedan visade sig att jag fullkomligen haft fel då han hållit allting gömt för mig. Sin mate.

Och min bror? Ja, min älskade bror som fått mig med blodiga tårar gå igenom alla dessa dagar med sorg av ensamhet och ilska-

Ett skakigt andetag for ur mina läppar då min blick direkt faller till marken från att ha stirrat mellan James och Anthony-eller rättare sagt kanske Isaiah som han nuförtiden heter.

Det är tills ett mullrande ljud uppstår någonstans vilket får James rycka till med ett hotfullt liknade morrande då han snabbt är framme vid mig igen. Isaiah rycker också såklart till då det varit oundvikligt att ignorera.
Hela min brors hållning förändras från hotfull till stolt, vilket får mig att undra.

"Nämen? Vilket sammanträffande att möta er här, Alpha James-" Den röda blicken vänds mot mig då ett flin flyger över hans läppar.
"och lilla Adora." Jag var chockad. Riktigt chocka.

Var det där Alpha Gordon? Gordon Alpha? Alpha Gordon?

Från att ha förväntat mig en ärrig man runt 40 med grått hår och kall blick, står istället en ung kille runt 20 framför oss. Hans var nästan lika perfekt som James. Det som direkt fångar min uppmärksamhet är hans ögon. De var röda. Lysande röda.

En gud med vacker ondskefull blick-vad är det jag tänker med? Han är ingen gud! Han är ond! Han startar krig mot James utan anledning! Eller ja, anledningen är att kidnappa mig.., men ändå!

Jag stirrar storögt på honom, helt fastfrusen i marken pågrund av hans mjuka och lugna röst.

"Du är vackrare i verkligheten än vad jag föreställde mig-" Hastigt blir jag bak knuffad av James som hotfullt ställer sig framför mig med sin blick liggandes över Gordon. 

"Oh, jag fattar." Hör jag Gordon med road röst säger.
"Hon är din. Så synd att hon är utnämnd för mig." Jag tappar nästan all luft då hans ord ringer i mina öron.

"Din?" Förvåningen över James lugna ton är stor, då han vanligtvis skulle hoppat på personen vid det här laget.
"Hon bär min märkning och har gjort det i flera månader." Slå den! Kan jag nästan höra honom säga inombords.