Dear mrs fuckgirl

13

"My" får Ogge fram när jag är påväg ut ifrån hans rum.

Sakta vänder jag mig om, känner tårarna svida bakom ögonen.

"Ja?" Frågar jag tyst och han tittar sorgset på mig.

"Du vet mycket väl som mig att han inte förtjänar dig. Eller förtjänar att ha någon som dig hos sig just nu" yttrar han och jag nickar.

"Han-han är säkert med Ni-cole" snyftar jag och släpper väskan mot golvet.

Vad håller jag på med? Oscar var aldrig kär i mig. Ogge erbjöd sig sitt hem till mig, när Oscar svek mig. Och ändå så står jag här och var nästan helt säker att dra tillbaka till Oscar.

"Gumman, kom" yttrar Ogge och sträcker ut sina armar mot mig.

Med snabba steg så slänger jag mig gråtandes i hans famn medans han håller ett hårt och stadigt grepp om min skakiga kropp.

"Jag älskar honom, jag älskar honom så mycket" snyftade jag fram emot hans axel och Ogge smekte mig på ryggen.

"Jag vet, jag vet" tröstade Ogge och jag snörvlade högt.

"Han var otrogen med min bästa vän. Dem två människorna som betydde mest i mitt liv svek mig. Nicole slutade höra av sig för hon hade fullt upp med att ha sex med min pojkvän" yttrade jag svagt och knep tag i hans tröja.

"Jag kommer alltid finnas här för dig, och det vet du" yttrade han och jag nickade.

"Tack Ogge" yttrade jag och tittade upp så jag kunde möta hans blåa ögon.

"Tacka inte. Det är inget att säga tack för, det är en självklarhet att jag ska finnas för dig"

"Men tack för att jag kan stanna här, och för att du vill ha mig här" yttrade jag tyst.

"Vill du att jag ska fråga mamma om hon kan göra varm choklad till oss? Eller ifall du vill ha te eller kaffe kan vi-"

"Varm choklad skulle sitta fint faktiskt" avbröt jag med och försökte på mig ett leende även hur svårt det var.

Ogge försvann fort ifrån rummet och min mobil vibrerade då hårt i min ficka.

Jag plockade upp telefonen, tittade på skärmen där oscar lös upp. Jag andades ljudligt in innan jag svarade.

"Jag måste få förklara mig" hans desperata röst hördes genom telefon innan jag ens hade hunnit lägga mobilen vid örat.

"Jag vill inte höra din dumma förklaring, jag har redan hört förklaringar från dig tillräckligt" yttrade jag hårt och hörde hur han suckade på andra linjen.

"Försök prata med mig som en vuxen människa. Sluta vara så barnslig, My. Vi är i ett förhållande, vi måste kunna prata ut om sånt här"

"Nej Oscar"

"Lägg ner nu. Du har varit arg tillräckligt, jag varnade dig faktiskt redan för ett år sedan. Då stannade du ju kvar?"

"Jag önskar att jag aldrig nånsin hade låtit min pappa öppna ytterdörren för dig då. När du kom hem till mig efter att du hade sagt det. Jag önskar jag kunde ta tillbaka tiden så jag kunde ha vetat bättre, tänkt ut hur ens Nicole kunde prata med dig" yttrade jag.

"Vi låg aldrig. Vi kysstes bara-"

"Ni låg Oscar! Kan du bara för en gångs skull sluta ljuga för mig och faktiskt tala sanning?"

"Okej, My. Vi låg med varandra" andades han fram.

Jag blev tyst, och det blev även han. Jag ville gråta, fast jag ville inte gråta så att han skulle hört hur svag jag var.

"Det var allt jag behövde veta" viskade jag tillslut fram.

"Kan du inte bara komma hit? Och vi kan vara som vanligt?"

"Nej. Vi är inte som vanligt längre"

"Vad menar du nu?" Hans fråga fick mig att kallsvettas. Tårarna rann och jag försökte dölja gråten när jag tvingade fram orden.

"Det finns inget vi längre. Oscar, jag gör slut med dig"