Dear mrs fuckgirl

32

Jag reste mig upp ifrån golvet, och borstade bort håret ifrån ansiktet med min hand.

Jag fick då syn på mig själv i mellanstor spegel som hängde i hallen. Jag tittade mig rätt i det trötta ögonen som tittade tillbaka på mig.

Spår från sminket ifrån igår låg fortfarande i ansiktet. Och mina läppar hade börjat bli torra. Man såg även på mig att jag hade gråtit under natten.

När jag stod där och tittade på mig själv så öppnades ytterdörren och jag hoppade till av rädslan att det skulle vara Nicole igen.

Men in kom Oscar, med början av ett blåmärke runt ögat och sönderslagna knogar.

När han stängde dörren bakom sig och yttrade en svordom så fick han syn på mig.

"Hur mår du?" Frågar han och jag svarar inte honom utan närmade mig honom.

Jag tog hans ansikte i mina händer och studerade blåmärket och skakade sedan löst på huvudet. Jag tog sedan tag i hans händer, drog tummen över ett av såren på hans knogar.

"vad har hänt?" säger jag tyst och han suckar.

"Inget" säger han och jag tittar upp på honom.

"Berätta" yttrar jag och han drar sin ena hand ur mitt grepp för att dra den genom håret.

"Svara mig, Oscar" ber jag och han skakar på huvudet.

"Jag blev arg när du berättade om vad Ogge hade gjort så jag åkte dit" säger han och jag tittar oroligt på honom.

"Jag fick in ganska bra slag" säger han sedan och jag ler snett och skakar på huvudet. Jag tittar ner i golvet fast han lägger handen under min haka för att göra så att jag tittar upp på honom.

"Titta på mig" yttrar han och ler.

Vi står sådär och tittar in i varandras ögon ett tag innan han lutar sig fram.

Han låter sedan sina läppar snudda vid mina ett tag innan han precis ska trycka dem mot mina, fast jag vänder på huvudet litegrann så att hans läppar trycks mot min kind.

Jag kunde inte låta honom kyssa mig. Jag bara kunde inte, för han hade faktiskt sårat mig rejält innan.