1 vecka senare
○Madison○
Han tittar inte ens på mig. Han säger ingenting. Han bara låtsas som att hans hjärta är helt och att inget har hänt. Izabella verkar ju glad iallafall. Det är inte det att jag är avundsjuk det är bara det att jag inte vill att han låtas som att jag inte finns. Är det så mycket begärt eller? Jag suckar och lutar mig tillbaka i min stol innan jag vänder min blick ifrån Leo. Cafeterian är ganska full och lite stökig, ingenting jag bryr mig om alls. In genom dörrarna kommer Nathan följd av Liz och de andra tillsammans med en kille som inte tillhör skolan. Mitt hjärta börjar slå hårdare än någonsin innan jag hastigt reser mig upp och går så fort som möjligt ut till korridoren medan jag hoppas på att han inte såg mig. Rädslan i mig stiger då jag inte vart jag ska ta vägen. Jag tittar bakom mig och ser som tur ingen tills jag hör hur någon springer upp för trappan. Snabbt fortsätter jag att gå tills det som inte får hända händer.
"Maddie!" Jag stelnar till. Jag försöker att inte gråta men mina ögon börjar vattnas och hela min kropp börjar gör ont. Så rädd är jag. När jag märker att jag inte kan gå mycket längre utan måste gå in i ett klassrum eller vända tillbaka stannar jag. "M-."
"Snälla gå." Viskar jag.
"Kan vi snacka?" Jag skakar på huvudet vilket han inte verkar bry sig om. Istället för att bara gå hör jag hur han tar några steg närmre mig.
"Nej! Nej. Sluta. Jag vill inte prata." Säger jag och vänder mig innan jag backar tills min ryggtavla slår emot väggen bakom mig. Helt förnedrande rinner mina tårar hejdlöst ner för mina kinder och hånar mig för att jag är så rädd.
"Jag var inte mig själv." Yttrar han innan han tar ännu ett steg närmre mig. "Och jag ber om ursäkt för vad jag gjorde." Jag skakar på huvudet och vänder blicken ner mot golvet.
"Gå." Mitt hjärta praktiskt taget stannar när han går mot mig och tar min hand som han placerar ett halsband i. Mitt halsband som jag tappade den kvällen. Ett halsband jag för övrigt fick av Leo. Han säger inget utan vänder sig nu bara om och gå.
Jag sjunker ner mot golvet innan jag tittat på halsbandet som leder mina tankar direkt till Leo. Som borde vara här. Om han hade betätt sig som vanligt så hade han varit här och hållit om mig tills han frågar om han ska skjutsa mig hem vilket jag säger att han inte behöver, något han ändå sedan gör. Men han är med Izabella nu så jag antar att jag inte alls är lika viktig längre. Jag tittar på halsbandet som jag fäller många tårar över innan jag kastar de bort från mig.
