Jag tror att det är svårt att förklara. The pain and the greif, it is hard to explain it all. Jag tror inte att det handlar om att jag inte kan klara mig utan henne. Jag tror bara att det handlar om att jag inte vet hur jag klarar mig utan henne. Jag tror att jag intalar mig att jag måste att klara mig utan henne eftersom att jag är så rädd för vad som händer om jag inte gör det. Det är tomt. Det är tomt att förlora det enda man trodde att man aldrig skulle förlora. Vem är det nu som ska säga åt mig att jag verkligen måste göra läxorna eller att jag inte ska stanna uppe för länge när du gått och lagt dig? Vem ska se till att hela familjen faktiskt kommer på thanksgiving och vem ska påminna mig att inte vara ute för sent på fredag? Jag tror aldrig någonsin att jag kommer komma över att du inte kommer att se mig graduate, du kommer inte att vara där och guidea mig när jag ska försöka att leva mitt liv rätt. Och jag, jag kommer aldrig mer kunna be dig avgöra om jag ska göra något eller inte. Jag kommer aldrig mer få höra din röst eller se dig le. Det skrämmer mig och jag har svårt att sova varje natt, jag drömmer mardrömmar varje natt. Om att jag glömt bort att lägga din favoritblomma på din grav när du fyller år, om att jag glömmer bort hur du låter eller att jag glömmer bort vad din favoritlåt var. Men jag lovar dig att du är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista som jag tänker på innan jag somnar, så jag lovar dig att jag aldrig kommer att glömma. Mamma jag saknar dig.
Claudia.
○Leonard○
"Inte din flickvän?" Han vet att jag inte tänker säga det men ändå försöker han att tvinga ordet ur mig. Jag skakar på huvudet igen.
"Nej har jag sagt. Hon- hon är någonting, inte bara en tjej men. Inte..." Jag tänker inte säga det. Han flinar och nickar innan den vidrigaste sidan av Eric flammar upp i hans ögon. Eric är kanske den snällaste av oss, så länge någon inte skadar något han bryr sig om eller rättare sagt någon. Vilket är precis vad jag har gjort. Ingen slår Eric, han är starkare än alla oss tillsammans men han är också alldeles för godhjärtad för att ha min roll.
"Du känner mig Leo. Du vet vad jag gillar och inte gillar. Speciellt vet du vad jag hatar. Eller hur?" Jag sväljer hårt och kastar min cigg på marken. "Eller hur?!"
"Ja." Han ler fejkat men det tar inte långt tid innan hans "leende" försvinner.
"Bra. Då vet du att jag hatar när folk ljuger för mig. Jag hatar när DU ljuger för mig!" Jag säger ingenting jag bara står där utan att ha förmågan att erkänna för min bästa vän vad det är som pågår. "Du ignorerar Maddie och ger henne ångest för att du beter dig som idiot. Hon behövde dig! Cody var här och hon behövde dig. Men vad gjorde du?" Hans knutna näve träffar min käke vilket får mig att ta några steg bak för att inte trilla. "Du brydde dig inte om att det största monstret i Maddies värld stod framför henne och Gud vet vad han kunde gjort! Du skulle vara där för henne! Hon är orolig för dig och frågar om du kanske, möjligtvis hört av dig om hur fan du mår till någon av oss, varje dag sen du varit borta har hon frågat, för att hon bryr sig så oavkortat om dig! Hela hennes jävla värld kretsar kring dig och vad får hon tillbaka? Kan du svara på det? Nej! Du kan inte det för du vet lika bra som jag att det hon får tillbaka är absolut ingenting." Jag har inga ord. Det finns inget att säga för han har rätt. Jag är en självisk otacksam snounge som inte förtjänar varken Maddie eller Eric. "Hon behövde dig. Och vet du en annan sak som inte är okej? Att min bästa vän gråter över någon som jag trodde var min bästa vän, min bästa vän som jag inte vet om jag ens känner längre för han är inte den personen som jag innan skulle gör allt för och han är definitivt inte den personen som jag utan tvekan skulle dö för." Han ser plötsligt sårad ut och drar fram något ur sin ficka. "Vet du att det värsta med att älska någon är att, en dag... förlorar du dem. Och denna gången, får du nog kämpa tills det inte finns något kvar för att få det tillbaka." Han går förbi mig medan han placerar något i min hand. Jag vill kräkas när jag ser halsbandet i min handflata. Maddies halsband som hon fick av... mig.
Jag tror att jag precis förlorade det sista jag hade.
