Creepypasta (swedish)

Tjejen vid lekplatsen

Tonårstjejen Lilith bodde på helt fel gård, enligt hennes mening. Barn som skrek i mun på varandra, sprang omkring och lekte, slogs och grät var vardagsmat. Speciellt nu när våren äntligen hade kommit med värme och kortare nätter. Tillsammans med säsongsskiftningen kom också barn från områdets alla gårdar för att leka just på den gården Lilith bodde på. Anledning var för att styrelsen på hennes gård hade ägnat stor ansträngning åt att bygga områdets finaste och roligaste lekplats, vilket fungerade snarlikt som nektar åt bin. Och eftersom själva gården var formad som en stor inhägnad med radhus placerade i en klumpig cirkel så var det oftast säkert att låta barn leka där. Vart man än stod på gården hade man alltid denna mur av bostäder omkring sig.

Lilith låg på sitt rum en natt och hade precis lyssnat klart på de sista barnskriken utanför sitt fönster. Mörkret hade börjat falla och föräldrarna var alltid mån om att kalla hem sina barn när solen hade börjat gå ner. Natten var därför den enda perioden på hela dygnet som gården alltid låg tyst och fri från lekande ungar.

En lättad suck passerade Liliths läppar. Hon avskydde aldrig barn, men uppskattade heller inte oväsendet de förde med sig. Och denna kväll hade hon också planer på att bara ta det lugnt hemma, över en film.

Klocka hade passerat 21:49 när Lilith snörde på sig sina skor. Ett sista inköp behövde göras för hennes filmkväll, och även om hon var helt ensam hemma och ljuset höll på att försvinna så tänkte hon springa iväg till den närliggande mataffären.

Luften var sval utomhus och Lilith skyndade sig iväg. För att komma till mataffären behövde hon bege sig ut ifrån sin gård och bort en bit ut mot stora vägen. Turen tog aldrig mer än ett par minuter och snart vandrade Lilith åter in på sin gård med en påse godsaker i ena sin hand.

När hon kom in på verandan som befann sig på bottenplanen av sitt radhus fångade Liliths ögon något som rörde sig i utkanten av hennes synfält. Hon såg åt sidan och fick till sin lilla överraskning syn på någon borta vid lekplatsen.

Lekplatsen var inte helt övergiven för kvällen. Vid gungorna satt fortfarande en tjej och gungade lika livligt som vilket annat barn som helst.

Lilith stannade till. Hon märkte genast att tjejen inte hade något sällskap utom sig själv och att det minsann heller inte var något barn. Tjejen såg ut att vara i tonåren, säkert i samma ålder som Lilith själv, men avståndet gjorde det svårt för henne att dra en exakt slutsats. Däremot syntes det att tjejen var helt klädd i svart. Skorna hon bar var helt svarta, och knästrumporna likaså. Både tröjan och koftan som fladdrade med varje sving var mörka som natten. Till och med det kortklippta håret hade samma färg som kol.

Lilith rös till av obehag. Tjejen var kanske klädd mörkt men hade en hud så vit att det nästan var spökligt. Det övernaturliga hade aldrig riktigt kunnat skrämma Lilith tidigare, men kanske för att hon aldrig riktigt hade fått erfara det förrän nu. Så hon låste upp sin dörr, klev in i lägenheten och låste om sig.

Väl inne i tryggheten flinade Lilith över hur skrämd hon hade blivit. Visst hade tjejen sett ut som ett spöke, men hon beslöt sig ändå för att det bara hade varit en ensam tjej som hade virrat sig hit just denna kväll. Men när Lilith spanade ut igenom köksfönstret och såg tjejen borta vid gungorna kunde hon ändå inte låta bli att känna sig illa till mods.

Kvällen fortsatte och Lilith gjorde sig redo för att se på sin film. Hon ordnade en skål med godsaker och valde ut en bra film från sin familjs dvd-hylla. Sedan hämtade hon dricka ifrån kylskåpet i köket.

Då när hon ännu en gång såg ut mot gården så var tjejen borta.

En liten stund senare kom Liliths föräldrar hem och fann deras dotter på sitt rum. Vid första anblicken insåg de att något inte stod rätt till, så Lilith blev tvungen att berätta om tjejen ute på lekplatsen.

"Jag tror jag vet vem det är", svarade pappan då Lilith hade berättat klart om kvällens händelse.

"Hon är nog dotter till paret som bor tvärs över gården här. Föräldrarna låter henne aldrig vara ute på dagen, bara en timme på kvällen då alla andra barn har gått hem."

Berättelsen fick Lilith att oroligt fundera över varför hon aldrig hade hört talas om detta "par" och deras dotter. Och hur kom det sig att de aldrig tillät sin dotter att vara ute på dagarna? I stort sett resten av kvällen låg Lilith i sin säng och tänkte på den spökliknande tjejen tills sömnen kom.

Och under många kvällar som sedan anlände gick Lilith ut på sin veranda för att spana ut över lekplatsen. Tjejen var där varje kväll och gungade precis lika bekymmerslöst som alltid. Hon tycktes inte ens märka av att Lilith ofta stod där och tittade, utan hon bara svingade sig fram och tillbaka för att efter en stund försvinna utan spår.

En kväll när Lilith kom ut på verandan satt även hennes pappa vid utemöblerna och rökte. Då passade Lilith på att be honom ta en titt bort mot lekplatsen, där tjejen nu befann sig, för att hjälpa henne dra en slutsats. Kanske skulle de gå ut och prata med tjejen? Höra efter om hon mådde bra? Fråga varför hon alltid bara var ute på nätterna?

Men vad pappan sa var inte något Lilith hade räknat med.

"Jag hade fel. Hon är inte parets dotter. Jag har aldrig sett den där tjejen förut", förklarade han lågt och nickade bort mot lekplatsen där tjejen gungade.