Creepypasta (swedish)

Shopparen

Hela förra året, till slutet av oktober så jobbade jag i en partybutik. Där kunde du hitta allt, från kostymer till barn och vuxna till skellet som du kunde hänga i din trädgård. Det var en rätt så stor butik som var lite udda plaserad lite på landsbygden, och det var ju en av anledningarna till att det gick runt, hyran till lokalen var inte så dyr vilket gjorde att vi inte förlorade så mycket mer pengar än vad vi fick in, destinationen till butiken var ju inte så känd.
Halloween kommer aldrig bli detsamma igen efter vad jag fick uppleva den sista tiden i butiken. Jag försöker fortfarande pussla ihop alla bitarna i mitt huvud men till ingen lycka. Kanske kan jag genom och berätta för er lyckas pussla ihop alla bitarna om vad det fruktansvärda jag fick bevitna där.
Det var Halloween och jag var schemalagd att jobba den dagen. Jag är för gammal för att gå bus eller godis, och hade inte blivit inbjuden till nån fest eller liknande, så att jobba den kvällen var tidsfördriv. Det var rätt så mycket kunder den kvällen, alla som var ute i sista minuten och letade kostymer, antingen till sig själva eller till sina barn. Men vid dethär lagret så hade det mesta i lagret tömts. Jag såg på medans desperata tånåringar roffade åt sig clownmasker, vampyrtänder och låtsasblod.
Klockan var sju, det hade äntligen lugnat ner sig och strömmen av kunder hade lugnat ner sig. Tjejen som jobbade med mig på den kvällen fick slutada lite tidogare så det var bara jag och min chef kvar på jobbet.
Jag fifflade med min telefon bakom butikbänken medans en råbust man kom in i butiken. Han hade en enfärgad shorta och jeans med en säck över huvudet som hölls på plats med tjocka rep. Han stirrade på mig i vad som kändes som en evighet innan han kreppade en av våra kundvagna. Mannen försvann ner bland hyllorna, visslandes och kollade in våra varor. Det var inte så ovanligt att kunder kom in under Halloween när dem redan bar sina dräckter, vi tillät våra kunder att ha det så jag kunde inte göra nått åt att han såg skrämmande ut. Han kanske bara ville bränna lite tid och kanske se om han hittade nån passande assesoar till sin kostym. Jag bara iaktog mannen medans han visslade på sin kusliga ton undertiden han tittade på gravstenarna i plast. Mannen lunkade runt i butiken ett tag men började bli otålig, han verkade leta efter nått speciellt. Vanligtvis när jag såg en kund som inte verkade hitta de dem sökte gick jag över o erbjöd min hjälp, men just då så var det de sista jag ville göra. Jag stog fryst bakom kassan och stirrade på mannen. När mannen varit i butiken i ungefär 10 minuter så stannade han vid människolemmar av gummi. Vi hade en hel hylla men bara olika armar, ben och en del huven i vår butik som mannen nu kollade på. Han blockade på sig några armar och ben medans han gick ner till andra sidan av butiken, visslade på sin ton. Jag såg hur han gick in på herrarnas, något jag visste att min chef inte tillåtit, den är endast till för personal. Men jag kunde inte se min chef någonstans och jag tänkte inte följa efter mannen för o berätta att han bröt mot butikens regler.
30 minuter senare kom mannen äntligen ut igen men sina lemmar, dem tog han nämligen med sig in på toan. Han gick mot kassan, fortfarande visslandes, och allt jag kunde tänka var att dethär skulle vara det jobbigaste mötet jag haft med en kund. Jag försökte skärpa mig och slutade skaka så mycket. Men mannen gick förbi kassan och ut ur butiken men sina lemmar. Vi hade blivit tillsagda att inte springa efter en kund som lämnade butiken med obetalda varor, och det fanns inte en chans att jag skulle bryta mot dem reglerna just då. Jag skakade mig fri från den hypnåtiska skräcken som mannens närvaro satt mig i. Jag började leta efter min chef, Robin. Jag kollade in på hanns kontor, men han va inte där, jag kollade på lagret, i koredorerna och bakom butiken, men han fanns ingenstans. Då kom jag på att det fanns ett ställe som jag inte hade kollat på, herrarnas. Jag vaggade till toaletterna och sköt upp dörren försiktigt, där möttes jag av en scen som sköt terror och illamående genom min kropp. Mina ådror kändes som is och hela jag var frusen medans min mun stog vidöppen när jag kollade omkring på blodbadet som omringade mina fötter. På golvet låg det en kropp, en manns. Mannens armar och ben hade blivit avsågade och bytts ut mot lemmar i gummi. Jag täckte min mun för o läsa på namnlappen mannen hade på bröstet.. Robin..