Flygkraschen

66 1 0
                                    

Jag är på väg till Thailand och det är cirka 5 timmar kvar. Jag såg ut genom fönstret, mörka moln hade lagt sig över himlen. Det var många turister på planet. Bredvid mig sitter en gammal dam. Hon har på sig en blommig mössa som påminner mig om min farmor.

-Hej jag heter Aurora. Säger jag för att ha någon att prata med på den här långa resan.

Hon heter Gunhild. Vi småpratar och jag får reda på att hon är flygrädd. Jag försöker lugna henne. Jag förklarar att det är vanligt med dåligt väder på denna sträcka men hon mår inte bättre när planet plötsligt skakar till. Jag hör hur åskan dånar till och planet skakar igen.

Jag kollar oroligt ut genom fönstret och mår lite illa när jag ser hur planet börjar slutta nedåt.

Syrgasmaskerna faller ner och mitt hjärta tar ett skutt.

-Ta genast på syrgasmaskerna och flytvästen och behåll lugnet. Ekar en lugn röst genom högtalaren och sedan upprepas den fast på engelska. Jag ser hur något faller ner, längst bak i planet har det gått sönder någonting, någonting som inte borde ha gått sönder.Det luktar bränt. Gunhild hjälper mig på med masken men jag hinner inte få på flytvästen. Jag ser hur ett barn i 8 års åldern 10 år yngre än jag inte har fått på sig sin mask, jag bara ser på när hon kämpar sedan hör jag en smäll och allt blir svart.


ÖnWhere stories live. Discover now